Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Att överhuvudtaget påstå sig tro på PU är att trolla.

Egentligen handlar analys av vittnesuppgifter om minsta gemensamma nämnare där grova avvikelser eller berättelser som inte riktigt håller ihop i sin logik eller uppgifter som kommer fram över tid och med tilläggsinformation (ibland helt felaktig som gett upphov till att folk har sett t ex kurder etc) och synes påverkade av omedvetna bearbetningar av den verkliga upplevelsen måste behandlas varsamt och kan inte användas för slutsatser.

Var det inte länge sedan vi sorterade bort sådant?

På en skala 1-10.
Vilket förtroende har du för PU?

Holmér var säkerligen en av konspiratörerna och Ölvebro utförde det uppdrag han åtagit sig. Efter trettio år medgav Dag Andersson att det fanns för många vittnesmål om wt, men vad Krister Petersson utreder för spår vet inte vi här i tråden.

Det är inte alls säkert att den kvartett som Sigge Cedergren såg förflytta sig Brunnsgatan-Malmskillnadsgatan-Apelbergsgatan-Sveavägen, och som hade tid att fokusera på Sigge och hans bil och i hans ögon framstod som en grupp poliser med ganska normalt uppträdande, med vett och vilja var på väg för att mörda landets statsminister.

Även om de tidsangivelser som Sigges observationer antyder är korrekta så kan gruppen hunnit en bra bit ner på Tunnelgatan och t.o.m. hunnit vika av på en sidogata innan det small.

Däremot är det sannolikt att de hade någonting med mordet att göra, vare sig de visste om vad som höll på och ske eller inte.

Ja, det fram går väl att det är noll. Jag är hellre orättvis än obestämd på den punkten

1, Underskatta inte Holmers halstarrighet och inkompetens. Kurdspåret såldes för övrigt in till honom så vitt man kan bedöma då han svajade betänkligt den första tiden och omgav sig med ett märkligt entourage.

2, Oviljan att utreda allt vad polisspår har funnits över lång tid och skälen är höljda i dunkel men med tanke på att tidigare PU i flera avseenden stått knarket nära kan man kanske konstatera att det är ogörligt att utreda sig själv.

3, Både KP och LGWP uttrycker sig låt oss uttrycka det som "diplomatisk" utan att äventyra nödvändig förundersökningssekretess men helt omöjligt är det inte alls utläsa vad det kan vara. Dessutom tror jag man skall akta sig att förklara allt med lite paranoid konspirationsteori. Det blir lätt cirkelresonemang. Det är ganska tydligt att PU under KP jobbar från början med en helt annat metodik med nya vinklar och med friskt blod. Bland annat prövar de hypotesen om en allt annat än ensam gärningsman från helt andra utgångspunkter än de motivbilder som hoppat mellan PKK, Sydafrika mm.

Min fetning.
Det finns definitiv ett vittne som har sett en till flyende man, nämligen Jan Nilsson,
som körde limousine vid mordtillfället.

http://www.itdemokrati.nu/page36w.html

I sitt första vittnesförhör kl. 02:15 den 1986-03-01 säger Jan Nilsson bl.a. följande:

”Han såg då att en man sprang som ”fan” på Tunnelgatan mot en trång passage
med byggnadsställningar”

”Han-. Vad jag uppfattade så sprang-, for han iväg samtidigt som dom kom fram-.”

”Men jag ser den där flickan som håller på med hjärtmassage, …
och i samma veva tittar jag ser jag en karl som springer.”

”Jag la märke till honom när jag på Sveavägen-, alltså för att jag såg flickorna springa
då var jag på Tunnelgatan-.”

”Ja. Alltså en brun-, ljusbrun jacka.”

”Ja, nån skinnjacka av nåt slag. … Men det är en skinnjacka, ljusbrunt alltså.”

”Jag såg bak, jag såg inte ansiktet utan bak. Jag såg han hade ingen mössa
eller nånting, utan han var mörkhårig.”



Jan N ser aldrig mordet, han har rödljus och står på Tunnelgatan.
Det första han ser är att en taxi gör en U-sväng på Sveavägen, sedan skymmer
denna taxi mordplatsen för honom, han svänger sedan höger upp på Sveavägen
och först då ser han en karl springa därifrån Tunnelgatan österut.

Min bedömning är att Jan N inte kan ha sett gärningsmannen, då denne måste ha
flytt medan Jan N väntade på grönt. Dessutom är signalementet annorlunda än
andra vittnens beskrivning av mördaren.


Detta stämmer ju bra med Lisbet Palmes första version om 2 gärningsmän.

Jag funderar på argumentet att det är ”omöjligt att i längden hålla tyst om ett mord”.

Många spekulerar ju i att vore GM vid liv hade han vid det här laget (32 år sedan MOP) antingen biktat sig för bekanta alternativt blivit nedgolad av sina medkumpaner.

Tänker på flera ouppklarade mord med många år på nacken där ingen sagt ett knyst (Leif Widegren 1992, pojken Emil Rittbo, Anders vid Frushuset etc).

Naturligtvis går det att knipa käft, särskilt om man inte har dåligt samvete för det. Angående mordet på Emil fattar jag inte att man inte brutit ihop av ångest. Ta livet av en sexåring måste vara fruktansvärt.

Men Palme?

En ensam gärningsman (vilket inte är helt uteslutet även om många indicier talar för något annat) har bara sitt eget samvete att hantera. Flera gärningsmän betyder att man är rädd för repressalier från de andra om man golar. De 50 millarna i belöning torde locka även den mest spattiga.

Min fråga blir således:
Om det är en konspiration, skulle inte någon av de inblandade vilja chansa på 50 millar och sen leva under skyddad identitet resten av livet? På någon Söderhavsö?

Eller var det ensam GM som inte ville åka fast?

Varför är mordet olöst efter 32 år om 50 miljoner ligger i potten?

Vilka var det?

Eller vem var det?

I det förhör med Sigge från mars 87 jag läst säger Sigge att han såg de 4 på Malmskillnadsgatan i höjd med Apelbergsgatan. Sen såg han dem inte mer. Han trodde som sagt att de var poliser.

Därefter tycks polisen strunta i de 4 och pressar istället Sigge om CP i alla följande förhör.

Varifrån kommer uppgiften att de 4 gick ner på Sveavägen?

Nu trollar du! Dallas och Ockham säger att Holmér var en ledande konspiratör.