Citat:
Ursprungligen postat av
mjukmjukare
Dina teser känns motiverade.
Och enligt initierade källor från KRIS i Halmstad kände han sig otroligt ensam.
Ett liv i frihet kan ha varit hans "fängelse" efter nästan ett halvt sekel i fängelse.
Men Lars Ferm, Svartenbrandt m.m.
En lägenhetsbrand tog väl honom?
Han bar på långt gången cancer, levde stormigt med en kvinna och vid en lägenhetsbrand avled han.

Stämmer, men branden orsakades av att Svartenbrandt tände eld på sig själv. Han hade inspirerats av de buddistiska munkarna som haft det som tillvägagångssätt för att begå självmord i protest mot något.
Hade han cancer? Jag tror dock inte den var relaterad till självmordet, utan vill minnas att han inte var helt nykter vid tillfället, men att hans liv i övrig var rätt eländigt (han spöade väl upp dottern vid något tillfälle som därefter avsagt sig all kontakt med honom?) Jag tror inte han klarade ett liv i frihet där han förväntades sköta och fixa allt själv. I fängelset kom folk för att besöka honom, och bara honom, han hade egentligen inga räkningar att betala, hade någon som skötte tvätten, lagade mat åt honom mm. När han kom ut så var det bara svårt att klara av allt. Jag tror det var samma med Axmyr. Till skilnad mot Svartenbrandt så satt han dock sina 30+ år på raken och hade inte samma svängdörr in på kåken som Svartenbrandt hade, som ju satt ofta, men kortare, i fängelset och gjorde nya brott så fort han kom ut. Axmyrs hela bekantskapskrets var ju i princip andra intagna. Han skulle nog gärna ha åkt in igen, men var nu så pass gammar (80+) att han inte orkade med det organiserade brottslivet. Att mucka gräl på stan och åka in någon månad här och där är nog alldeles för jobbigt och dränerande för en gammal kåkfarare, och ingenting som är hållbart i längden. Bättre då (ur hans synvinkel, gissar jag) att bara säga hej då till alltihopa.