Citat:
Citat:
Överensstämmer rätt bra
Citat:
Betraktelse från verkligheten: Stockholms innerstad, kontors-AW nu i veckan, mellanstort IT-bolag.
Jag hamnade i samtal med några kvinnliga kollegor. Samtliga mycket trevliga och välanpassade, ca medelålders, flerbarnsmammor, medelklass, offentligt opolitiska men gissningsvis mitthöger, typ M/L/C.
De förde själva in samtalet på politik (pga valtider?). De vet förmodligen att jag är "extremhöger" (entusiastiskt pro-Trump 2016, etc.) och kände sig kanske trygga i att vädra "obekväma" åsikter utan att åsiktskorridoras.
Alltså... jag var närapå mållös delar av kvällen. Om dessa kvinnor inte panikröstar SD eller något ännu längre högerut... Kvällens politiska samtal handlade i princip uteslutande om hur jävla oroliga de är för sina ungar, för framtiden och för samhällsutvecklingen. Hur de ändrat sig politiskt. Hur rätt SD nog faktiskt haft (utan att uttryckligen säga det). Hur förskräckta de var för att utpekas som dödsrasistnazister, men... Ja det normala kvinnligt trevande signalerandet följt av massivt bekräftande av varandra.
En av kvinnorna kände t.o.m. till Alternativ för Sverige (!), något jag aldrig kunde ha gissat, och berättade att hennes tonårsson var mycket engagerad i partiet. Jag vet inte om hon lugnades eller oroades när jag sa att jag skulle försöka hitta honom och skaka hans hand vid AfS valturnéfinal i Kungsan igår.
En enda arbetsplats i Stockholm säger ingenting statistiskt, men förändringen i samtalsklimatet från 2014 (då jag kan ha varit en av max 2-3 uteslutande manliga SD-röstande) var så påtaglig att jag nästan blev chockad. Jag trodde dessa vänliga normala kvinnor var år från att hamna här politiskt, om de nånsin skulle ändra sig.
Jag hamnade i samtal med några kvinnliga kollegor. Samtliga mycket trevliga och välanpassade, ca medelålders, flerbarnsmammor, medelklass, offentligt opolitiska men gissningsvis mitthöger, typ M/L/C.
De förde själva in samtalet på politik (pga valtider?). De vet förmodligen att jag är "extremhöger" (entusiastiskt pro-Trump 2016, etc.) och kände sig kanske trygga i att vädra "obekväma" åsikter utan att åsiktskorridoras.
Alltså... jag var närapå mållös delar av kvällen. Om dessa kvinnor inte panikröstar SD eller något ännu längre högerut... Kvällens politiska samtal handlade i princip uteslutande om hur jävla oroliga de är för sina ungar, för framtiden och för samhällsutvecklingen. Hur de ändrat sig politiskt. Hur rätt SD nog faktiskt haft (utan att uttryckligen säga det). Hur förskräckta de var för att utpekas som dödsrasistnazister, men... Ja det normala kvinnligt trevande signalerandet följt av massivt bekräftande av varandra.
En av kvinnorna kände t.o.m. till Alternativ för Sverige (!), något jag aldrig kunde ha gissat, och berättade att hennes tonårsson var mycket engagerad i partiet. Jag vet inte om hon lugnades eller oroades när jag sa att jag skulle försöka hitta honom och skaka hans hand vid AfS valturnéfinal i Kungsan igår.
En enda arbetsplats i Stockholm säger ingenting statistiskt, men förändringen i samtalsklimatet från 2014 (då jag kan ha varit en av max 2-3 uteslutande manliga SD-röstande) var så påtaglig att jag nästan blev chockad. Jag trodde dessa vänliga normala kvinnor var år från att hamna här politiskt, om de nånsin skulle ändra sig.
Jag gillar verkligen berättelser från verkligheten.
Stockholms innerstad! Staden där alla är individualister så till den grad att alla är likadana.
No offense, jag har arbetat i Stockholms innerstad jag också.
Min poäng är att dessa två kvinnor du talade med sannolikt representerar den "nya trenden" bland innerstadskvinnorna. Någonstans i deras flöde har informationen som nu skapat deras åsikter kommit ifrån och den har redan antagligen påverkat tiotusentals andra kvinnor i Stockholm. Alla tror de är såå unika men just Stokholmskvinnor är nog bland de mest stereotypa.
Jag scannade av Stockholmssektionen i min vän/släktträff och alla hade pride, regnbågsflaggor över sitt ansikte, franska flaggan över Eiffeltornet och mångkulturtjafs. Bland deras FB-vänner fanns kanske 2-10 stycken MENA-namn av 2-500 FB-vänner. Dessa skrev klämkäcka meddelanden till varandra. Alla är såååå goda och såååå toleranta och såååå upplysta. När vinden vänder kan det där vara borta på 5 touch på mobilen. Istället kan det ersättas med "Sverige åt svenskarna", "repatriera mera" och "de är inte svenskar - de passar inte in". Regnbågsflaggan ersätts med en svenskflagga över ansiktet och istället för franska flaggan över Eiffeltornet är det en bild på GM istället.
När det vänder så kan det vända rejält. En Tsunami-ketchupeffekt! Vem vet, kanske är Marcus Oscarsson något på spåret med 31% ändå.
Citat:
Får man inte anledning att fira i Champagne så kan man lika gärna dränka sorgerna i Champagne. Det är nog ett ödesval i morgon.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera