Mitt huvud förstår inte matematik.

Jag har väldigt svårt med räkningen inom matte och kemi i skolan. I alla "mjuka" ämnen ligger jag på mvg-nivå trots att jag lägger 80-90% av all min studietid (4-5 timmar/dag) på att försöka förstå mig på ämnena där man stöter på matematik, där jag snittar på g/vg. Det känns väldigt hopplöst att sitta med ett problem i kanske 2 timmar och inte förstå något. Ju mer jag försöker, vänder och vrider, desto krångligare blir det. Ibland undrar jag om jag har sifferdyslexi eller något, polletten trillar just aldrig ner. Är det någon som har några bra tips på hur man skulle kunna bli bättre på räkningen i skolan?

Tack på förhand

Jag känner igen mig i din situation. Jag kunde (om jag hade orkat, vilket ajg inte gjorde för jag är så jävla lat så det sket sig istället) lätt ha fixat MVG i alla ämnen jag hade i gymnasiet, förutom just matematik. Jag klarade Matte A och fick IG i Matte B, trots att jag pluggade.

Så nu har jag gett upp skiten och satsar på nåt annat istället. Matte är ett jävla helvetesskap.

Edit: Du har mina djupaste sympatier, jag vet hur det känns och det är ett helvete. Trots att man är klok så känner man sig så jävla korkad.

Matematik handlar mycket om att ha rätt lärare och rätt böcker så att man förstår hur sakerna hänger ihop. Det är inte som i samhällskunskap där man bara ska memorera in vissa detaljer och sedan spekulera utifrån dessa. Man måste liksom komma in i det matematiska tänkandet först.

Alla kan lära sig matematik, det är bara en fråga om rätt studieteknik och motivation.

En vän till mig berättade om en professor i matematik på hans universitet som förklarat att man kan höra skillnad i rösten på såna som läser medicin och de som läser matematik. De som pluggar matte är mer darriga på rösten för att dom lider mycket och ofta har fel samtidigt som man kan höra på medicinstudenternas röst att de fortfarande har självförtroende. Säger det mesta

Jag lägger mycket på att försöka förstå och det känns lite b att skylla min lärare, även om vi riktigt är på samma frekvens. Intressant med studiteknik dock. Hur menar du mer exakt, ska man kanske inte vända och vrida så mycket på det och ha en mer "religiös" inställning?

Har också svårt för matte när det gäller en massa siffror rätt och slätt på papper. Studerar ljudteknik och elektronik också, där är matten enklare av någon anledning. Tror det beror på att man kan "ta" på siffrorna där, på ett annat sätt. Utöver det tror jag att jag är estetiskt lagd i sinnet, så att säga. Väldigt kreativ och impulsiv, trots att jag är mycket intresserad av vetenskap och annat med mycke matte i.

Jag vet inte vad det kan bero på utöver det. Sifferdyslexi, vad det nu heter, har jag funderat över men det låter inte så troligt i mina öron. Jag gillar helt enkelt inte matematik i den formen den presenteras på under utbildningar! När man inte har den sortens grundläggande motivation så blir det jävligt motigt. Står helt still i skallen när jag får ett matematiskt problem på papper att lösa!

Prova att plugga på olika sätt. En variant är att plugga i grupp. Om man sitter tillsammans och bollar idéer och tankar med varandra brukar man lära sig avsevärt fortare (om man nu lämpar sig för att plugga i grupp, vilket inte alla gör).

Ge inte upp.

Det hjälper som fan att se hur andra löser problem, se att det finns olika sätt att attackera problem. Det underlättar (är nästan vitalt) att kunna sin algebra bra!

Öva Algbra, och lär dig atteckera problem från nya vinklar. Be en kompis lösa uppgiften och förklara varje steg för dig och låtsas inte som att du förstår om du inte förstår, då lurar du bara dig själv.

Det brukar finnas tre huvudtyper av metoder. LBV, LBF och LBB-metoderna som min matematiklärare brukade kalla dem. Förutsatt att man kan hantera sin grundläggande matematik och räknekonst.

LBV = Learning By Violence. Går kort och gott ut på att banka in kunskapen i huvudet. En mycket bra, men lite extrem, metod är att man sitter i grupp räknar, den som räknar fel blir slagen av de andra. Starkt motiverande faktor för att räkna rätt i längden. Annars är det mycket räkna på och inte ge upp även fast man kör fast.

LBF = Learning By Facit. Går ut på att man kikar på lösningar eller i facit och löser problemen bakvägen, alltså börjar med rätt svar och räknar uppgiften baklänges. När man räknat ett antal uppgifter börjar metoden sätta sig och man behöver kika allt mindre och mindre i boken eller lösningen för att komma ihåg hur man skulle göra. När man väl lärt sig metoden hyfsat så brukar den teoretiska förståelsen komma av sig själv alternativt bli mycket enklare att greppa.

LBB = Learning By Brains. Här utgår man mer från grundläggande lagar och regler samt resonerar kring dessa när man attackerar problemet. Man försöker hitta regler som kan förenkla grejer och reducera problemet till mer hanterbara grejer. Exempelvis om man har problem med att förstå vad en derivata är så kan man tänka på det som tangenter & sekanter och liknande. Kort och gott dra paralleller till saker man kan och därifrån försöka se kopplingar till saker man inte riktigt kan.

Klart plus om man är flera när man räknar. Det är sällan alla kör fast på ett problem och man kan brainstorma mycket mer.

Lägger du ned för mycket tid på att förstå utan att det funkar så skulle jag nog rekommendera LBF-metoden. Den är lite av en personlig favorit och var ett ovärderligt hjälpmedel på universitetet och numera har jag tagit massor med matematikkurser och undervisar även inom ämnet.

Muchas gracias!

Aldrig sett dessa namn på metoderna förut.. men känner igen mej väldigt i LBF...
På det sättet behöver iallafall inte jag ens få några genomgångar utan kan plöja igenom matteboken mer eller mindre på egen hand!
Används flitigt av mig i fysiken oxå!

Ännu lättare blir det när facit är välskrivet och kanske inte bara har svaret, utan ett par steg med också!

Jag tror att ditt problem beror på att du har lågt IQ. Sök information om Gary Gruber och Ruediger Gamm för att lära dig av deras erfarenheter. Jag föreslår också att du tränar Speed Math minst 30 min varje dag:
http://www.jimmyr.com/blog/speed_math.html