Citat:
Jag vet att de har olika förmågor. Det som är gemensamt för alla jag har träffat är i alla fall att de är sävliga, långsamma och väldigt tröga i sitt rörelsemönster vilket också gör att jag aldrig skulle uppfatta någon på ett par meters avstånd som farlig.
Har någon träffat en person med Downs syndrom som är snabb och med bra reaktionsförmåga?
Har någon träffat en person med Downs syndrom som är snabb och med bra reaktionsförmåga?
Situationen var att polispatrullen skulle leta efter en beväpnad man som drog omkring i området. Så kommer det fram en person ur morgondunklet, kanske var det också buskar och andra saker emellan. Det är i dunklet svårt att se hur personen ser ut, det är mer son en gestalt. Det var nog större avstånd än ett par meter. Personen har ett vapenliknande föremål i handen. Eventuellt siktar han mot polisen.
Helt enligt reglerna beordrar poliserna personen att släppa vapnet. De upprepar det flera gånger. Personen reagerar inte, gör inte som polisen säger. Personen säger ingenting - kanske grymtar något obegripligt? - och gör troligen någon rörelse som alla tre poliser tycks uppfatta som hotfullt. Enligt reglerna skjuter de ett varningsskott, men när personen inte reagerar då heller, skjuter de skarpt.
Att denna tragedi hände berodde på en massa olyckliga omständigheter.
- Eric smög sig ut nattetid. Det är inte en tidpunkt när man väntar sig att stöta på en förståndshandikappad med en treårings intellekt. Den som larmade hade kanske inte uppfattat att han var handikappad. Han var kroppsligt sett fullvuxen. Hade han varit liten som ett treårigt barn hade han inte uppfattats som ett hot.
- Eric tog tyvärr med en älskad leksak som var ett leksaksvapen
- De som ringde och larmade har inte nämnt något om att personen kanske hade Downs syndrom till larmcentralen
- Larmdatorn flaggade för att det bodde en person som hade misshandlats m m av en expartner som bedömdes som farlig. Att den hotade personen hade flyttat och den hotfulla mannen satt i häkte framgick inte. Polispatrullen och insatsstyrkan skickades ut för att ta hand om en potentiellt farlig, beväpnad man
- Det var fortfarande ganska mörkt ute. Om det bara hade varit en halvtimme senare hade polisen antagligen sett att han hade Downs syndrom
- Eric kunde inte kommunicera. Han kunde inte prata. Han var som en treåring och förstod antagligen inte polisens order.
Att alla dessa saker sammanföll var ju osannolikt, och det kommer troligen inte att uppstå en liknande situation igen. Sorgerliga saker hända, är vad man får konstatera.
