Citat:
Denna höst infaller val i förbundsländerna Bayern och Hessen. Det ska bli mycket intressant att följa då förbundsländerna i Tyskland har på ett sätt som vi svenskar inte är vana vid en tämligen hög grad av självbestämmande. Delstatsregeringarna får inte gå emot förbundsdagen, men har ändå såpass mycket makt att man kan anpassa politiken och samhällsinstitutionerna efter eget tycke. Polis och skola är två exempel som sköts av förbundsländerna.
Om vi får tro opinionsundersökningarna kommer AfD landa på runt 15% i både Bayern och Hessen.
I Bayern skulle detta innebära en medelstark politisk jordbävning, låt oss säga en 6a på Richterskalan. Stark nog för att få etablissemanget att börja darra, svag nog för att faktiskt förändra något drastiskt.
Samtidigt som AfD tågar in i förbundslandets parlament, där de ännu inte är representerade (de förra valet var 2013 då AfD hade lite mer än ett halvår på nacken), kommer CSU med all sannolikhet göra sitt sämsta val under efterkrigstiden om man bortser från kaostiden runt år 1950. Bayern och CSU går inte att separera. Förbundslandet har i princip varit en enpartistat där CSU sett till att omvandla det gamla agrarsamhället till den mest framgångsrika regionen i Tyskland. Man har alltid haft egen majoritet och i två val t.om. haft ett väljarstöd på över 60%. När de svenska socialdemokraterna var som starkast (1968) låg man på precis 50%, något som CSU sprängt flera gånger.
Att AfD går från 0% till 15% är rätt självklart och i sig ingen chock. Alla är medvetna om att det kommer hända. Bara att vänta tills det står svart på vitt. Det riktigt intressanta kommer dock vara hur CSU hanterar denna prekära situation efteråt. Kommer man fortsätta som Merkels knähund och skälla på henne lite då och då för att ge intrycket av att man är i opposition mot hennes liberala tendenser eller kommer man, för att förhindra en tynande existens, börja bita?
Om vi får tro opinionsundersökningarna kommer AfD landa på runt 15% i både Bayern och Hessen.
I Bayern skulle detta innebära en medelstark politisk jordbävning, låt oss säga en 6a på Richterskalan. Stark nog för att få etablissemanget att börja darra, svag nog för att faktiskt förändra något drastiskt.
Samtidigt som AfD tågar in i förbundslandets parlament, där de ännu inte är representerade (de förra valet var 2013 då AfD hade lite mer än ett halvår på nacken), kommer CSU med all sannolikhet göra sitt sämsta val under efterkrigstiden om man bortser från kaostiden runt år 1950. Bayern och CSU går inte att separera. Förbundslandet har i princip varit en enpartistat där CSU sett till att omvandla det gamla agrarsamhället till den mest framgångsrika regionen i Tyskland. Man har alltid haft egen majoritet och i två val t.om. haft ett väljarstöd på över 60%. När de svenska socialdemokraterna var som starkast (1968) låg man på precis 50%, något som CSU sprängt flera gånger.
Att AfD går från 0% till 15% är rätt självklart och i sig ingen chock. Alla är medvetna om att det kommer hända. Bara att vänta tills det står svart på vitt. Det riktigt intressanta kommer dock vara hur CSU hanterar denna prekära situation efteråt. Kommer man fortsätta som Merkels knähund och skälla på henne lite då och då för att ge intrycket av att man är i opposition mot hennes liberala tendenser eller kommer man, för att förhindra en tynande existens, börja bita?
CSU under Seehofer kommer aldrig att börja bita. Maken till cuck har sällan trampat tysk mark.
