Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Ganska säker på att väldigt många är »ursvenskar« bland dessa. Hör och ser återkommande allt mellan himmel och jord i felstavningar, särskrivning, felsyftningar, felaktigt använda idiomatiska uttryck och allmän språkoförmåga. Det skrivs hellre än bra numera. Förr skrevs det nästan inte alls varvid det saknades möjlighet att se hur usla många var även då. Det var bara duktiga skribenter som skrev för allmän åsyn förr. Läser man en tidning från 1965 jämfört med en tidning från 2018 så märks skillnaden.

Att inte kunna skilja på min och din är väl något annat än ett språkproblem?

Både här och på Facebook har jag märkt en kraftig ökning i folk som skriver de istället för det. Blir ibland nästan helt obegripligt, speciellt om ordet de också används korrekt i samma mening.

Det nya ordet "influencer". Hur kan man stå ut med att uttrycka sig så istället för att säga "opinionsbildare"? Blondinbella är väl heller ingen "influencer" utan mer en någon sorts modell för en massa olika produkter och tjänster?

Vilka sammanhang?

Folk som inte kan skilja på adjektiv och adverb driver mig till vansinne. Det ska sitta i ryggmärgen.

jag stör mig som fan på min kompis som uttalar en jävla massa saker fel.
T.ex så säger han "antligen" till "antingen". han liksom blandar "antingen" och "antagligen". Och så säger han "crossekant" till "croissant". Orkar inte rätta han för han kommer nog inte börja säga rätt ändå och orkar inte vara nån ordpolis, blir nog bara dålig stämning.

honom

Kommer aldrig acceptera att folk använder "jobb" istället för "jobbet". T.ex. "det var stressigt på jobb idag", trots att personen har en fast arbetsplats och inte åker ut på jobb. Skiter fullkomligt i om det är dialektalt, det låter efterblivet som fan.

Jobb är ett jobb bland många andra, ens ordinarie jobb kallas för jobbet.

Vi är väl många som gärna tar en crossekant till vår café olé. Om vi inte rentav slår till på en dubbel expresso. Men försöker din kompis verkligen tala med brödet? Jag vill ha crossekanter utan konverseringsmedel.

Det har jag aldrig hört. Är det kanske typiskt för någon dialekt, tänker då osökt på Götaland.

Tror det, framförallt allra sydligaste delarna. Det är svårt att inte bli språkpolis och skjuta skarpt när man hör eländet.

Det var ju nästan charmigt. En given förrätt till kalspaderbullarna.