Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Var det inte förresten så, vill jag minnas, att SE hörde folk på mordplatsen beskriva mördarens klädsel och upptäckte att signalementet överensstämde väl med hans eget signalement - och att det var därför han sprang efter poliserna för att rätta till signalementet?

Jag kan minnas fel, men nåt sånt var det.

Ja, vad SE i verkligheten gjorde eller inte gjorde undandrar sig min bedömning. Jag beskriver bara vad Söderström berättade om sekunderna efter det att han och Södermalmspiketen kommit till mordplatsen.

SE:s berättelse väcker givetvis en väldig massa frågor. Utan att det måste göra honom till gärningsman.

Min amatörpsykologiska bedömning är att han snarare ville verka mycket större och viktigare än han var. Jag är till och med osäker på när han egentligen kom fram till mordplatsen och om han överhuvudtaget gjorde någonting av värde. Han kanske kom flera minuter efter mordet och ställde sig i ett hörn och glodde?

Att vittnena inte minns honom och att AH/SG förnekar att SE hjälpte till att vända kroppen är trots allt ytterst märkligt i relation till SE:s egna uppgifter.

Så kan det vara, dock så vore det enklaste för en klumpig elefant att hålla sig kvar i manegen och tala med ansvarigt befäl som sannolikt hade radiosamband med de rädda konstaplarna.

Det fanns minst en polis kvar på mordplatsen, SE borde sökt samband med denna polis istället för att springa efter de jagande poliserna.

Var det något vittne som kunde ge något bra signalement överhuvudtaget?
Många säger att LP av naturliga skäl var chockad.
Jag tror inte något vittne säger sig ha uppfattat gm:s ansikte, däremot har några sett gm:s rygg när han sprungit iväg.
Jag förutsätter att mördaren är en man.

Som jag förstått det hela har man på sin höjd sett gm:s rygg när han springer iväg

Så kan man absolut tänka. Det hade varit ett logiskt agerande. Men i soppan av hysteri, förvirring och prestigestinna män så fattades nog en hel del konstiga beslut.

Men SE:s berättelse går inte riktigt att få ihop med nånting. Den är liksom mest bara konstig. Vad menade karln? Vad gjorde han egentligen? Var han där överhuvudtaget? Vad gjorde han tidigare under kvällen? Var han inte känd för att sitta och supa på sitt låsta kontor på kvällarna? Varför sprang han efter poliserna?

Frågor, frågor. Men inga trovärdiga svar.

Mörkt klädd man, ca 180-185 cm, kraftigt byggd, bred ryggtavla, gick från platsen med långa bestämda steg, troligen mörk stickad mössa/keps, längre jacka/rock kanske till knähöjd...

Nej, det var ju inte en person som klätt sig för att vara lätt igenkännlig. En vit turban, svår hälta, dvärglängd och ett par röda brallor hade underlättat.

Man kan inte utesluta att en person agerar ologiskt. Det är lätt att sitta här 32 år senare och säga att han borde ha pratat med polisen som fanns kvar på mordplatsen. SE kanske ljuger om att han sprang efter poliserna, men man kan inte avgöra det med sådana resonemang.

Man kan inte dra några djupa slutsatser av det men Filter har också gett sig in i ubåtsdebatten med utgångspunkt att det inte fanns några främmande ubåtar i Hårsfjärden.

"En bitter strid om ubåtar i svenska vatten har seglat upp mellan tidigare högt uppsatta sjöofficerare.

Överstelöjtnant Sune Thomsson, 80, hävdar nu att den uppmärksammade kränkningen i Hårsfjärden 1982 var skapad av marinens egna fartyg.

Men hans forskning avfärdas som världsfrånvänt nonsens av officerarna som arbetade med händelsen."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/bKa3W3/bitter-strid-om-ubatar-i-harsfjarden-var-deras-egna-spar

En sak till slår mig med bilderna på SE. Han kan inte påstås ha varit kraftigt byggd och ha bred ryggtavla.

Något ung kvinnligt vittne talade till och med om "snygg kropp".

Tycker inte det stämmer alls med SE.

Snarare har han väl smala axlar och en rätt säregen hopkrupen löpstil med benen mer slängande. Stegen ter sig inte långa och målmedvetna utan mer flängiga och snabba?

Det finns gott om tjejer som tänder på farliga män. Nej, men det är sant, signalementet stämmer inte så bra som vissa vill göra gällande.

Edit: När han springer i tv-inslaget tror jag att han gör sig till, det är nog inte hans naturliga löpstil.

Att ingen jävel har sett ansiktet låter ju lite otrovärt, definitionen av vad folk upplever som grovt byggd varierar nog kraftigt.

Det där är en myt som tråden tyvärr understödjer. Lisbet Palme har ganska konsekvent beskrivit den person som sprang in i gränden:

Lisbet Palmes uppgifter om signalementet

1 mars 1986, första förhöret
Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-års åldern, c:a 180 cm lång och med "kompakt" kropp med kort hals. Han var mörk men inte på ett direkt sydländsk sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå något litet "bullig" täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor.

8 mars 1986, angående fantombilden
Hon uppfattade det som att mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare, fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och näsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kanske förklaras med att han rörde sig med uppdragna axlar.

25 mars 1986, samtal med Hans Holmér
Gärningsmannen hade en stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna är liksom bulliga. Han har vit överläpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han bär mörkblå jacka. Den är inte midje lång, inte heller väldigt lång. Han har mörka byxor. Det är inte jeans.

29 april + 5-6 maj 1986
Då hon tittade upp från maken, som fallit ihop på trottoaren, såg hon en man med stirrande blick titta på dem. Mannen befann sig på ca 10-15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen som varande i 40-års åldern och omkring 180 cm lång, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna läppar och ljus, platt överläpp, ha en rak panna med raka ögonbryn samt ha ett rektangulärt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, något framskjutet hakparti och markerade kindknotor. Han var iklädd mörkblå/marinblå jacka som gick nedanför midjan, dock ej till knäna, och hade mörka byxor.

14 december 1988, konfrontationen m. Riberdahl och Almblad
Efter att Lisbeth Palme sett de inledande bilderna, där samtliga deltagare i konfrontationen står uppställda säger hon att det ser man väl vem som är alkoholist. Det är nummer åtta. Hon fortsätter men det är inte bara det. När Lisbeth Palme sett hela videon säger hon att ja, det är åttan som stämmer på min beskrivning, hans ansiktsform, ögon och hans ruskiga utseende.

26 januari 1989, i riksåklagarens lokaler m. Riberdahl och Almblad
Lisbeth Palme uppgav att utseendet på den man som hon pekat ut vid konfrontationen den 14 december 1988, när videoband OP 533 förevisades för henne, (person nr 8), till fullo överensstämmer med den minnesbild hon har av den man som hon iakttog i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen den 28 februari 1986 omedelbart efter mordet på Olof Palme. Den man som hon då iakttog hade dock inte någon mustasch.