Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Jag har redan svarat. Det här handlar inte om vad du eller jag tycker. Det handlar om hur bedömningen skulle göras vid en prövning. Att man utför ett brott eller annan handling innebär förmodligen inte automatiskt att man inte skulle vara vid sina sinnens fulla bruk. När det gäller andra mord så förefaller det nästan som att planering bedöms som ett bevis på motsatsen. Jag vet inte om bedömningen vid arvstvister är likadan som vid brottsmål, men det handlar väl i grunden om samma sinnen?
Att begå lagbrott är inte psykiatriskt onormalt/patologiskt, det är alltså inte en form av sjukdom — utan det är helt enkelt förbjudet. En person som är psykiskt sjuk kan begå brott, men det kan en frisk också, det är principiellt oväsentligt.
Grundprincipen är kanske att vem som helst (även sjuka i en eller annan bemärkelse) förväntas förstå och känna till vad man får och inte får göra. Det finns inga ursäkter. Det skulle inte funka annars.
Sen finns undantagen då... Men detta är nog inte ett sånt.
En annan grundprincip är sannolikt att de flesta som har huvet på rätta stället inte med bästa vilja kan önska sig en ”kryssning” (den torrskodda i alla fall), eftersom det också innebär förlust av ens myndighet och medborgarrätt — dvs. man förlorar rätten att fritt röra sig i samhället.
Man gör så gott man kan.
La loi, c'est moi.
Eller borde vara.