Citat:
Ursprungligen postat av
avc
Apple lanserade en nedlåst handdator med kapacitiv skärm och telefonfunktioner, och försökte sedan göra en världssensation av att det var Steve Jobs som kommit på idén att ta bort knapparna från en handhållen enhet. Det enda Jobs lyckades bevisa var företagets skicklighet att utnyttja kundernas inkompetens. Kapacitiva pekskärmar uppfanns, mig veterligen, av IBM 1992; likväl som riktiga telefon-PDAer med t ex Symbian, Blackberry OS, UIQ, Windows Mobile/Windows CE hade funnits ett rejält bra tag tidigare. Vad Apple gjorde var att, utan någon som helst expertis inom området (förutom ex-megafloppen Motorola iTunes Phone), kombinera dem; och sedan presentera det hela som sin egen idé. Vilket det inte var. LG Prada var före iPhone.
Med bara Apple på "touch"marknaden (som vi såg den då) skulle de flesta än idag sitta med knapptelefoner. Apple's första iPhone var ju t ex helt efterbliven som inte ens kunde hantera MMS, och kamerorna var inte ens jämförbara med Sony Ericsson's mellanklassegment av knapptelefoner. Det var iPod's succé som placerade iPhone i rampljuset, förmodligen var det därför de flesta satt med knapptelefoner tills Android skapade det faktiska smartphonegenombrottet med enorma modellutbud, mängder av funktionalitet och ett anpassningsbart OS till massmarknaden.
Det kryper i kroppen på mig varje gång jag ser iPhone kallas "handdator".
Om vi snävar in oss på någon sorts "konsumentprodukt" och ignorerar allt annat kommer fortfarande faktum att kvarstå - nämligen att Neonode N1 demonstrerades 2002 (i prototypform) och att Nokia 7710 bl.a. kom ut på marknaden 2003/2004 och att båda enheterna var strikt konsumentinriktade.
Men då handlar det snarare om att sitta och labba med definitionerna bara för att desperat kunna hävda att "Apple var minsann först!" - detta då det gör ont i Apple-hjärtat att inse att all "innovation" på senare år handlar om kopiering (då rasar hela världsbilden).
LG Prada med kapacitiv pekskärm kom ut ett halvår innan iPhone 2G.
När det gäller knapptelefoner fanns sådana dels i form av smartphones (Symbian, Windows Mobile Standard), dels feature phones. De sistnämnda kunde köra Java-appar och hade inbyggda webbläsare, RSS-klienter etc. Vissa modeller fanns även med t.ex Bloggerstöd.
Övergången till pekskärmar skedde gradvis och när 3G utvecklades stod det tämligen klart var framtiden låg i.o.m att Internet på allvar blev mobilt. Det är bara att titta på "framtidens smartphone" som man betraktade den runt 1999 så ser man detta.