Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Nej, en deppig unge lär knappast knäcka två vuxna individer.
Hur jag än vrider och vänder på detta får jag det till att morden grundas i det allra mest förbjudna, som måste mörkas. Det mest förbjudna leder till att flickorna inte klarar sina studier. Det mest förbjudna kan vara incest, men det kan också vara långvarig, gradvis nedbrytning av offer som till sist inte får leva. En skitig, svart, simpel, billig avundsjuka.
Vem speglar sig så vidrigt i barnen och deras framtid, vem var så avundsjuk på en lovande ung musiker och vem var så innerligt trött på att ingen förstod ett smack om moms? Vem var det?
Vad säger momsskriften? Vad säger det avbrutna pianolärandet? Vad betyder det att O bryskt griper in så att M aldrig kommer att återvända till pianospelet? Varför ändar han barnets liv? Varför?
Svaren finns inom den som hängde sig i trappen, så fruktansvärt besviken på sitt öde. En momsexpert som ville bli världsberömd musiker. Så har han nu fått en dotter som visar sig ha talangen, men hon tar inte vara på den. Som han skulle ha gjort! Å, drömmar! Om världens applåder. Himmelskt pianospel. Inteförsöka förklara för idioter vad moms är...
Varför slutade O spela, varför tog han inte den öppna vägen som musikaliskt underbarn? Vad tyckte föräldrarna om hans musikintresse? Fick han inte spela, måste han bli jurist? Var musiken inget att satsa på? Kan det vara att han själv inte tyckte att han dög? Perfektionskrav? Prestationskrav? Var det detta som knäckte familjen? Tror inte det. Momsskriften var allt annat än perfekt. Den var ett slarvigt hafsverk.
Tror att massmorden grundar sig i en väldigt simpel, men djup avundsjuka och besvikelse på livet. O var till döden trött på sina livsval. Han saknade livskvalitet, absolut. Han drömde om ett annat liv, han hade missbedömt att han måste leva sitt liv med två döttrar som inte vill lyda, en fru som var missnöjd och ett skittråkigt jobb, där han inte fick den uppskattning han förtjänade. (Orättvist behandlad, enligt kollegan, av livet...)
Ett perspektiv som kan vara värt att fundera och elaborera om.
En individ som så i grunden är missnöjd med sitt liv så att han börjar projicera ut detta missnöje på de som han upplever har skapat det inferno han befinner sig i. Till den grad att sadistiska impulser slår igenom att han börjar njuta av att skapa ett helvete för dem.
Hindrar all utveckling hos barnen som kan upplevas lustfyllt, oavsett om det handlar om pianospel eller förkovran av kunskaper i skolan eller sociala kontakter. Fastbundna i sängen under grovt våld och hot om än värre våld spelar de med i charaden emedan skolpersonalen gör detsamma.
Njuter av att frun får cancer och går ner sig i depression. Får henne att hålla tyst genom hot med att döda såväl henne som barnen och kanske tom mormor och morfar och lärarna. Till slut orkar frun inte ens arbeta, det som tidigare fått henne att hålla näsan ovanför vattenytan.
Avslutar allt i ett orgasmiskt crescendo av blod, förintelseångest och ond bråd död. Med ett leende på läpparna hänger han sig själv med pek- och långfingret separerade i ett V-tecken. Jag vann, är hans sista skorrande ord.
