Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

När det gäller USA så diskuterade jag inte spelbolagens odds. Jag konstaterar däremot att opinionsinstituten inte var speciellt fel ute på Majority Vote och att de stora instituten la förhållandevis lite eller i vissa fall ingen kraft på att mäta på delstatsnivå.

Nu skiljer det ibland så mycket som över 10 procentenheter mellan en del institut. Detta kan man inte enbart skylla på deltagarna i mätningen. Det stod ganska nyligen i en artikel i tidningen om att det har blivit omöjligt att nå vissa målgrupper.

Innan 2006? Om du säger det så.

Bredden just nu är 7,3% (14,8 - 22,1). Är det så märkligt?

Andra stora partier har liknande issues.
Skillnaden mellan högsta och lägsta för S var 6,4% i februari (YG 22,4 - Ipsos 29,0)
5,1% för M i januari (Sentio 19,9 - Ipsos 25,0)

"Jamen det är ju på grund av SD som de andra stora partierna får så stora skillnader!"

OK, då går vi tillbaka till äldre tider när SD var små. Om man håller sig inom ramen 2000-2005 bör SD-effekten vara en ickefråga.

Här är några highlights:

S, december 2001: Demoskop 34,3 - Ruab 41,0 (skillnad 6,7)
S, februari 2002: Zapera 38,0 - Ruab 46,3 (skillnad 8,3)
M, september 2003: Skop 14,6 - Ruab 23,2 (skillnad 8,6)
M, december 2004: Skop 19,9 - Temo 27,9 (skillnad 8,0)
S, maj 2005: Zapera 26,1 - Demoskop 35,8 (skillnad 9,7)
M, december 2005: Skop 22,7 - Demoskop 30,5 (skillnad 7,8)

Okej, så helt utan mörkertal eller misstänkt antirasistisk aktivism från institut var det alltså fullt möjligt förr i tiden att ha så stora skillnader som 10%. Och märk väl att detta var när alla undersökningar gjordes via telefon, så det går inte att förklara med skillnad mellan telefon och självrekryterad webbpanel.

Jovisst, det händer oftare med SD, pga mörkertalet och att inhämtningsmetoderna är så olika nu, men poängen här var att en skillnad på 7-10 har framställts som så överjordiskt bisarr att alla bör ha en tyst minut där vi sitter och bara gapar av chocken. Som att det var första gången i gallupmätningarnas historia något liknande har hänt. Som att blotta skillnaden vore ett bevis, en rykande pistol, case closed. Not...

Ett mönster man kan se i de gamla mätningarna är att instituten ligger väldigt samlat under tider när saker är stabila och förutsägbara, men börjar spreta vilt när det sker stora förändringar. De hade t ex tydligen väldigt lätt att mäta M typ 2000-2001, då skilde bara 2-3% oftast, men efter genomklappningen 2002 med Bo Lundgren blev M-siffran som ett cyklande fyllo med ögonbindel. Det verkar som att instituten förr enkelt kunde maskera brus tack vare att alla partier var förutsägbara. S var ett 40%-parti och M var ett 20%-parti under många år. När det sen rördes om i grytan med språktester, Bo Lundgren, Reinfeltds kometkarriär och slutligen SD ovanpå det krävdes plötsligt en precision och dynamik som de helt enkelt inte mäktar med.

När det gäller SD, så är det en konstant skillnad mellan olika instituts opinionsmätningar. Vissa ligger högt - andra ligger lågt.

Bredden just nu är 7,3% (14,8 - 22,1). Är det så märkligt?

medan status.st har en del märkliga saker med, särskilt från de tidiga åren. När jag t.ex. letade Demoskops 1,3 i september 2006 (enl status.st) i Novus-filen utan att hitta den visade det sig att källan inte var en mätning, utan denna artikel, där Demoskop på en fråga apropå en Sifomätning gav följande kommentar apropå SD: "De har aldrig varit över två procent. Vi har haft dem på 1,3 vid något tillfälle och möjligen lite högre vid ett annat tillfälle, säger Anders Lindholm, vice vd på Demoskop." Detta 'något tillfälle' som kan ha varit när fan som helst förvandlades i status.st:s tabell till en septembermätning bland övriga...

Frågan jag avhandlade var huruvida skillnader uppåt 10% är helt unikt för SD, och svaret är alltså nej. Sedan kan man givetvis skriva böcker om skillnader i frekvens och annat.

Bredden just nu är 7,3% (14,8 - 22,1). Är det så märkligt?

Andra stora partier har liknande issues.
Skillnaden mellan högsta och lägsta för S var 6,4% i februari (YG 22,4 - Ipsos 29,0)
5,1% för M i januari (Sentio 19,9 - Ipsos 25,0)

"Jamen det är ju på grund av SD som de andra stora partierna får så stora skillnader!"

Skulle det kunna få dig att rösta annorlunda? Om inte, varför tror du det gäller andra?
Det spekuleras vilt om hur dessa ”andra” är lättpåverkade får som i princip saknar egen vilja, de låter opinionsmätningar avgöra hur de ska rösta. Det vore kul om någon av dessa 20.000 du nämner klev fram och berättade att de endast tänker rösta på SD ifall minst XX% andra tänker göra det. För jag fattar själv inte hur denna tänkta person ser ut. Det låter för mig snarare som att det är en fiktiv karaktär konstruerad för att kunna användas som ursäkt för att utgjuta sin frustration över att SD inte växer mer i OU.

Jag fattar enkelt hur den rakt motsatta personen ser ut, dvs den som tar en hög SD-siffra i OU som ett kvitto på att man ”inte behövs”.

Om vi tar 2010 kände jag mig extremt motiverad att gå och rösta på SD, för att det stod och vägde. Det verkade ganska klart eftersom många var över 4%, men för säkerhets skull klämde jag in en röst ändå. Hade det inte funnits några 7%-mätningar a la United Minds, utan alla hade sett ut som Sifos 3,8%, hade jag varit hundra gånger mer dedikerad och försökt entusiasmera polare att gå och rösta, för att det var så rafflande nära. Därför kan jag inte förstå hur nån kan fantisera om att 3,8 var ett påverkansförsök i motsatt riktning? Om man ser 3,8 drar man ju på sig skorna så fort lokalerna öppnar och tänker att just min röst kan avgöra detta. Vem fan ser 3,8 och ger upp? Vem? Visa mig den dåren som såg Sifos 3,8, suckade djupt och hängde av sig jackan, men i sista stund fick syn på Sentios 5,7 och kände yes, NU blev jag motiverad. Här känns det återigen som att man efterkonstruerat en typ av person som inte finns, påverkad av en psykologisk effekt som inte finns, för att legitimera spyendet av OI-hat.

2014 däremot såg allting så grymt lovande ut med den tidens mått, att jag lätt kan tänka mig att många kände ”vad duktiga ni är, alla lärjungar som mobiliserat och skrapat ihop över 10%, ni verkar klara det här projektet fint själva så jag går och fiskar istället”. Det tänket fattar jag.

Men det här med ”jag röstar bara SD om minst 25% andra gör det” fattar jag ingenting av. Om jag tar på mig den mössan händer inget. Kanske är jag bara lat, men jag känner liksom att ju större SD ser ut att bli desto mindre anledning att släpa sig till vallokalen. Man blir ju rent matematiskt en mindre del av mobiliseringen ju större SD blir. Om jag röstar på SD och de får 4% så är jag 1/280.000. Men om de får 25% är jag 1/1.750.000 och decimerad till en liten fånig Ken-docka i kö till valbåsen. Man kan visserligen masa sig iväg och rösta ändå, men jag fattar absolut inte hur det skulle vara MER motiverande än när prognoserna säger 20%, 15% eller 10%. Kanske är det att jag av naturen är så avogt inställd till att följa med sillstim att jag instinktivt får lust att simma åt andra hållet så fort stimvibben infinner sig, fast jag lutar ändå att att ni som tror på den psykologiska effekten av att hålla tillbaka SD en handfull % har uppfunnit en karaktär som inte är baserade på er själva utan bara på nån lös idé om hur andra är. Tråden funkar precis lika bakvänt på mig som låga/höga siffror i OU gör. Powergirl och greta75 är jävligt motiverande och får mig att vilja tokmobilisera så att SD får 51%. Fnysington, 8711 och Mac-arthur får mig att önska att SD åker ut ur riksdagen. Den där effekten är belagd i en amerikansk studie som publicerades nyligen. Den visade att ju mer propaganda från andra sidan man exponeras för, desto mer övertygad blir man åt andra hållet. Konservativa som tvångsmatades med liberal propagande blev tokkonservativa osv.