Fenomenet ''Incel'' - störda, troll eller verklighet?

"Män gör inte saker på impuls" Det låter ju rationellt och bra, men jag är inte helt säker på att det stämmer. Passar som en provokativ boktitel kanske?

Tror du Incels själva tror att det blir till någon fördel att diskutera incel-relaterade saker i verkliga livet? Man exponerar ju bara sig själv som en loser.

Incels har ökat markant. Det kan man se och det är dokumenterat. Det kan du inte frångå. Men att tro att man ska ut i verkliga livet och propagera Incel-saker är ju bara dumt, och det vet Incels själva. För de vet att bitterhet inte tar dem någonstans.

Nu pratar vi i relationssammanhang, så du får skilja de andra sakerna. En man storbölar inte när Lisa kommer öga mot öga för att meddela att äktenskapet är slut.

Jag såg inte programmet så vet inte om det han påstådde om att ha legat med många. Och även ett ''halvskabbig krogluder'' är mer ligg än ingenting.

Hur upplever du det att dessa ofrivilligt oknullade sitter och propagerar sina incel-saker i slutna forum utan intryck utifrån då? Är inte det mer problematiskt? Sekteristiska beteenden verkar ju förstärkas i de här nätverken till den grad att någon till slut går till aktion.

Om du själv inte varit en incel så ska du nog inte uttala dig. Du vet inte hur dessa människor fungerar.

Tror du inte man skapar egna uppfattningar om relationer över en längre tid? Du tror inte Incels är kapabla till att själva dra slutsatser och vara observanta?

Djupanalyserna sker först när de interagerat och utbytt information på digitala kanaler. Det behöver inte betyda att de är sekteristiska bara för att vidare diskussion sker genom internet. Är man smart så håller man det för sig själv. Att däremot propagera sånt här i verkliga livet, det är jävligt sekteristiskt min vän.

Gör han inte? Jag har åtminstone gråtit både i relationer och när de tagit slut, har bara sett det som tecken på ett sunt själsliv. Däremot är jag inte typen som sitter och bölar och gnölar i flera år och gråtrunkar på kammaren, men att visa hela spektrat av känslor verkar både tidigare och nuvarande partner samt mina vänner tycka är väldigt mänskligt. Vad som är "manligt" i dina ögon däremot har jag svårt att sia om.

Svårigheter att få till det med damer diskuteras män emellan, trots att det kan vara både pinsamt och svårt att prata om. Jag har aldrig varit med om ett en sån diskussion spårat ur till kvinnohat, eller ens att kvinnor skuldbeläggs för detta. Eller jo förresten, typ: "Varför väljer damerna lågpannade spännisar istället för en fin och rar kille som mig?" Typ den nivån.

Har jag sagt att det är omanligt att gråta och visa känslor?

Den generella bilden tyder helt enkelt inte det. I alla fall inte i lika hög grad som kvinnosläktet.

Det är incel-nivå på den meningen/frågan. Lågpannade spännisar = Chads, rar kille = incel.

Fortfarande, vad tjänar man på att exponera sig själv som kvinnohatare i sitt sällskap? Det vore ju som att jag inom en sovjetisk militärisk enhet helt plötsligt skulle snacka skit om Stalin.

Jag har blivit vän med några incels som jag träffat genom studentföreningen. De har berättat i fyllan saker som "Asså, vissa killar behöver bara stå där och bli uppraggade".

Då ska vi också komma ihåg att den här killen själv är aktiv i studentföreningen, sjunger bland folk, bjuder på sig själv när han dansar breakdance på dansgolvet, pratar mycket med tjejer men han är helt slut på vidare driv i sitt liv. Han har sagt "Jag ser för ung ut".

Men du vet inte vad för tankar han kan ha i sitt huvud. Negligerar man detta som ni brukar göra, så kommer ni också att få se konsekvenserna.

Jag lovar att tillägna mig terminologin, hedersord.

Jag hävdar dock fortfarande att hat och våld mot kvinnor inte är en manlighetsnorm.