Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag ber om ursäkt att jag kladdar i ditt inlägg men det där förtjänar att förtydligas.

Att hävda såväl 1 som 2 är ett bra exempel på det metodologiska, vetenskapliga och rationella haveri som jag skrev om tidigare idag.

Man behöver väl inte vara isolerade för att man inte umgås med grannarna. Såvitt jag begriper umgicks hela familjen tillsammans med arbetskompisarna och deras respektive.

Ganska normalt i den åldersgruppen, tänker jag.

Man vet inte om grannen ens ansåg att de var friska. Det beror på hur frågan ställdes. Han kanske jobbar kontorstid och aldrig noterat att barnen hemundervisas och därför inte haft anledning att reflektera över att deskulle ha varit sjuka. Journalisten kanske ställde frågan aggressivt, i en anklagande ton:
-"Men märkte du aldrig att barnen var sjuka!?!"
-"Nä, jag såg dem vid två tillfällen under året, en gång under sommarlovet och sedan mellandagarna mellan jul och nyår."

..och jag får känslan att de bara var "med" i större sammanhang och sammankomster. Parmiddag har nog inte varit på tapeten. Det hade kommit fram.

Jag är ganska säker på att han är pensionär.

Jag har funderat på hur det hela började. Började det med att A blev hemmasittare?
Men eftersom det förde med sig en skam att föräldrarna misslyckades med att få iväg A till skolan, omvandlades det till att handla om en fysisk åkomma som A drabbats av.

Hittade den här intressanta artikeln om hemmasittare. Där beskrivs att det är ett svårforskat område där det är svårt att ringa in orsaker men att en del beror på psykiska ångestsymptom som separationsångest, social fobi mm.

Men jag hittade även den här beskrivningen:

”En grupp som är mer i riskzonen än andra är elever med Aspergers syndrom. Inga studier bekräftar visserligen att andelen elever med Asperger är större bland hemmasittarna. Men det är rimligt att anta att det är så eftersom personer med Asperger ofta har svårt med att förstå sammanhang, tolka sociala koder och planera framåt, förklarar Elisabet von Zeipel, pensionerad specialpedagog och expert på Asperger.

– Detta skapar en ständig osäkerhet för de här barnen. De blir därför mer stressutsatta i skolan. Stress under lång tid kan leda till utbrändhet, säger Elisabet von Zeipel.”

https://specialpedagogik.se/svarforskad-franvaro/

Stress kan leda till utbrändhet. Kronisk trötthet? Hade A odiagnostiserad Asperger?
Asperger kan ärvas och att syskon också drabbas av samma syndrom är ingen ovanlighet.

Varför skulle man nämna det här? Det finns det väl ingen anledning till alls.

Ur media känner jag 3 fall av familicide där föräldrarna skulle vara överens om att hela familjen ska dö.

Fall Gauthier i Canada. (Hon överlevde)
Fall Griffith i USA.
Och så ett fall i Tyskland. Inte Goebbels.

Och i alla fall verkar den angivna orsaken helt absurd. Ofattbar. Oförståelig.

Det i Tyskland handlade om en utvecklingsstörd pojke om jag inte minns fel.
Men visst är det obegripligt och ofattbart.

Varifrån har du den uppfattningen? Jag talar inte om isolering som att bosätta sig i utkanten av Tjotaheiti och inte tala med någon. Att arbetskamrater kanske känner till att barnen var sjuka är kanske nödvändigt. Likaså att man kanske har ett visst ytligt umgänge.

Men inte så nära umgänge med någon som ens verkade ha möjlighet att uppmärksamma att de höll på att klappa ihop i alla fall. Jag nämnde att förhållningssättet från föräldrar till det sjuka barnet kanske har stor betydelse för hur det friska syskonet kommer att må. Och förhållningssättet från föräldrar kanske delvis beror på vilken avlastning kan få.

Anledningen skulle väl vara ett dementerande, att isoleringen inte hade varit total.

Så där kan man bara resonera om man är rationell och driven av att syna alla fakta och vända på stenarna, innan man godtar dem som sanningar.