GÖTA HOVRÄTT
2018-04-06
Mål nr: B 471-18
Citat:
Hovrätten ändrar tingsrättens dom och
- frikänner MH,
- avslår målsägandens yrkande om skadestånd,
- upphäver beslutet om utvisning samt
- upphäver beslutet om avgift till brottsofferfonden.
Citat:
Hovrättens bedömning
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är utrett att MH har haft
samlag med målsäganden. Frågan är om åklagaren har styrkt att MH
tvingat målsäganden till samlaget.
Av utredningen har kommit fram att målsäganden var mycket berusad under kvällen.
Hon har ändå, som tingsrätten har anfört, lämnat en detaljerad och sammanhängande
berättelse, särskilt i de för åtalet centrala delarna. Hennes berättelse framstår som fri
från överdrifter och innehåller inslag som bidrar till att ge bilden av något självupplevt.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att hon har lämnat en trovärdig berättelse.
Hennes berättelse har alltså, även enligt hovrättens uppfattning, ett högt bevisvärde.
I målet har dock försvararen ifrågasatt riktigheten av målsägandens berättelse och då
särskilt pekat på vissa motstridiga uppgifter som finns nedtecknade i en
journalanteckning samt i en händelserapport.
Målsäganden har i förhör berättat om endast en gärningsman, MH. Hon
har även uppgett att hon inte var bunden vid övergreppet. I journalanteckning från den
18 november 2018, då målsäganden genomgick en läkarundersökning, är det dock
antecknat ”uppger att det var två förövare”. Det framstår, särskilt mot bakgrund av att
det även är antecknat att målsäganden inte ville berätta om övergreppet för
vårdpersonalen, som oklart var denna uppgift kommer ifrån.
Målsäganden har vidare berättat att hon kontaktat sin vän M efter övergreppet. I
målet har polisens händelserapport från natten den 18 november 2018 åberopats. Av
den framgår att M ska ha kontaktat polisen. Utifrån vad som är antecknat i
händelserapporten har M berättat om flera gärningsmän och att målsäganden var
bunden. Någon anteckning om att målsäganden skulle ha blivit våldtagen finns inte.
Även om målsäganden förklarat att hon visserligen inte var bunden, men kände sig
som det, är innehållet i journalanteckningen och händelserapporten svårförenliga med
hennes egna uppgifter. Det kan finnas naturliga förklaringar till det som framstår som
motstridigt, men dessa har i så fall inte kommit fram i målet. Det är en brist i
utredningen att detta inte närmare har utretts. Det har t.ex. inte åberopats förhör med
M eller med vårdpersonalen. Även om hovrätten bedömt målsäganden som
trovärdig medför det nu nämnda att det för att beviskravet ska vara uppfyllt måste
ställas förhållandevis höga krav på styrkan hos den övriga bevisning som åberopas till
stöd för åtalet.
Vittnena MS, MG och DG har uppgett att
målsäganden för dem på natten i anslutning till händelsen respektive på morgonen
efter berättat att hon blivit våldtagen. Det har dock inte kommit fram att hon för någon
av dem närmare har beskrivit vad som ska ha hänt. MG iakttagelser av
målsäganden och MH i sovrummet ger inte något nämnvärt stöd för att
MH tvingat målsäganden till samlag. Inte heller det åberopade
rättsintyget, och övrig av åklagaren åberopad skriftlig bevisning, ger något direkt stöd
för åklagarens gärningspåstående. Sammantaget kan inte den av åklagaren åberopade
bevisningen, utöver målsägandens uppgifter, anses ge tillräckligt stöd för påståendena i
gärningsbeskrivningen.
En sammanvägning av den av åklagaren åberopade bevisningen leder till slutsatsen att
den inte är tillräcklig för att beviskravet ska anses uppfyllt. Åtalet ska därför ogillas.
Med den utgång som hovrätten kommit fram till i skuldfrågan ska tingsrättens beslut
om utvisning upphävas och MH ska inte betala något skadestånd till
målsäganden.
//
Hovrätten är enig.
