Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Insidious: The last key (2018)

Eftersom jag hänger i den här tråden är det väl uppenbart att jag gillar skräck, men med åldern har jag börjat inse mer och mer att jag vill ha det sådär lite lagom läskigt. Det här är mer än lagom

Den här (sista?) filmen i serien fokuserar mer på Elise och hennes uppväxt. Miljöer, foto och framförallt ljud är som vanligt på topp. Obehaget sätter igång direkt så finns inget utrymme för att börja lite avslappnat sådär..

De flesta skrämselgrejerna är rätt förutsägbara men det finns några undantag, dessutom har de en viss självdistans och vill gärna lura in tittaren i de vanliga fällorna och överraskar sedan med något nytt.


Jag gillar i övrigt om hur de knyter ihop filmerna med varandra. Det finns en scen med en dörr som jag tror många kommer känna igen. Det blir lite som en "easter egg" och kändes riktigt kul faktiskt.

Det negativa skulle jag säga är dels att storyn är såpass förutsägbar (men detta är så vanligt inom skräck att jag knappast kan klandra filmen för det). Samt att den såklart blir mindre läskigt i "slutkampen" när monstret får mer sceentime. Men det är egentligen naturligt och inte så mycket man kan göra något åt och beroende på hur filmen är uppbyggd går det ju inte alltid att undvika den typen av upplösning.

Överlag tyckte jag filmen var bra. Den passar bra in i serien och känns som en naturlig del av den istället för en krystad uppföljare. Den innehåller MYCKET obehag och lite twists här och var som jag tycker gynnade storyn. Kan verkligen rekommendera! Den går utmärkt att se självständigt om man inte sett de tidigare filmerna (men tror alla här har gjort det) men man missar då lite hints till de övriga filmerna.

Med det sagt vet jag inte om den här typen av filmer längre passar mig personligen då jag som sagt tycker det är alldeles för obehagligt och spenderar en stor den av filmen halvgömd bakom en kudde. Försöker tvinga mig själv att titta men det går verkligen inte

4/5

Handlar det inte om själva jumpscares/överraskningsmoment? Jag är lika dan, kollar bort innan den uppenbara gubben-i-lådan dyker upp. Finner det mest som en stämningsförstörare i långa loppet. Man hoppar bara till och blir smått förbannad pga överraskningsmomentet. Är ju inte så man faktiskt blir illa till mods av det, eller får den där skönt krypande känslan. Likvärdigt med att ens filmkompanjoner sticker fingrarna mellan ens revben och skriker "Bohohhoääää!!!" var 15e minut.

Jag hade säkerligen uppskattat dessa jump-scare-infesterade filmer betydligt mer om man hade en valmöjlighet (såklart kommer någon inte fatta begreppet valmöjlighet) att få varning "inom 5 sek kommer jumpscare. 4, 3, 2, 1.." För många av scenerna som leder upp till en jumpscare är skönt creepy. Ofta spolar jag tillbaka och kollar om skiten, om man tajmar gubben-i-lådan fel.

Jag är inte så säker faktiskt. När man sett mycket skräck så lär man sig liksom när det ska bli läskigt. Nu har jag iofs kasst minne men kan inte komma ihåg senast jag så att säga "missade att blunda".

Det finns ju rätt många skräckisar som innehåller jumpscares som inte är så läskiga överlag men just Insidious och Conjuring "serien" tycker jag fixar det här med konstant obehag väldigt bra (blev förvånad över att Wan inte gjort den sista filmen). Det finns ju många såna utdragna scener där man liksom vet att nåt ska hända men det retas och dras ut på. Det är inte bra för mitt psyke

Scenen med "benen" jag pratade om anser jag inte är en jumpscare. En jumpscare för mig är just något som kommer extremt plötsligt och i princip alltid med något högt ljud eller liknande, liksom för att snabbt shocka tittaren. Det andra är ju mer subtila grejer som ligger i bakgrunden av det som händer och även är något man kan missa att se. Av mitt tittarsällskap var det t.ex en som aldrig såg de där benen vilket inte är helt oförklarligt då fotots själva fokus ligger på något annat egentligen.

Tror det handlar mycket om att Insidious liksom Conjuring och min personliga favorit The Ring (remaken!) har det där konstanta obehaget och man känner sig aldrig riktigt säker på något sätt. Många "sämre" skräckfilmer är ju liksom tydligt uppdelade i läskigt vs viloperioden då det är som att se på vilken film som helst.

Jag vet egentligen inte varför jag inte kan titta. Känns ju som att det är bara att tvinga sig själv till det så borde man vänja sig av med det läskiga rätt fort (som många här verkar ha gjort) men jag typ fysiskt kan inte. Är lite som en fobi på det sättet men självfallet inte samma men tror du förstår hur jag menar.

Det kommer ju två spinoffs till Conjuring under året tror jag, The Nun och The crooked man. Vet inte om jag ser fram emot det..

Jag sket i att svara på detta för jag kan inte komma på en enda film som skrämt mig nyligen. Okej, jag kan ha ryckt till åt en och annan jumpscare men jag tycker inte det gills riktigt, det varar i 1 sekund och sen är det över. Men sådär så att man går och har en otäck känsla efteråt har jag inte haft senaste 10 åren vad jag kan minnas. Jag älskar fortfarande stämningen och atmosfären i skräckfilmer, men nåt rädd som sitter i ens några minuter blir det aldrig längre.

Med det sagt så säger jag två saker jag tydligt kan komma ihåg skrämde mig upp i vuxen ålder, det vill säga till efter att jag flyttat hemifrån och sånt åtminstone, men kommer inte ihåg om jag var typ 25 eller 30.

Det första är någon scen i Twin Peaks tv-serien när . Fyfan. Hade suttit på mitt rum ensam helt nedsläckt och kollat det avsnittet sent på natten innan jag skulle sova. Fick peppa mig själv att våga gå ut på balkongen och röka en cigarett, att här kommer ju inte att vara liksom. Samtidigt var jag helt nervös och i starkt behov av att röka för att lugna mig lite innan jag kunde sova.

Det andra är en scen i någon Argento-film kommer inte ihåg vilken. Men det är säkert nån annan här som minns. Det är en . Lite av en jumpscare alltså men hela uppbyggnaden och stämningen i sin helhet gjorde det värre. Hade svårt för att i några dagar efter det. Såg om filmen för några år sen, men då var jag kanske för väl förberedd för jag tänkte liksom åh nej herregud nu kommer det här fyfan, och sen blev det lite av ett antiklimax för det var ju knappast värre än mitt minne av hur helvetiskt det var sist.

Vad menar du mer precist med "när det ska bli läskigt."? Det läskiga tycker jag är uppbyggnaden innan en jumpscare, slowburn-krypande scener och dessa älskar jag. Det jag ogillar är avslutet med en jumpscare på max ljud, som oftast är förutsägbar. Om den inte sker då så sker den ändå som en rekyl 5-10 sek efteråt när filmmakarna inbillar sig att tittarna inte förväntat sig det.

Fast jag inte problem med enstaka jump-scares, exempelvis huvudkapningen i Exorcisten III. Riktigt bra gjort. Men salta grytan för mycket och det smakar skit.

För den som är intresserad så är filmen du tänker på med största sannolikhet Suspiria. En liknande scen finns också i ''uppföljaren'' Inferno.

Var det inte en liknande scen i Amityville Horror oxå ? Gula, stora ögon i Suspiria, röda tunnare i Amityville. Säkerligen "inspirerats" (kopierats) från Suspiria.

Har haft en film på datorn ett tag som heter Demon House och som släpptes i år, någon form av mockumentär om ett hemsökt hus och så vidare. Skall enligt folk vara läskig och vissa varnade för att inte se den under natten, hur man nu väljer att tolka det. Nåväl, någon dag framöver skall man väl se den, men jag är skeptisk till dess skrämselfaktor, förutsatt att man inte gör någonting riktigt extraordinärt med den och inte förlitar sig på jump scares som senaste installationen i Insidious-serien gjorde, som inte var vidare bra (sämst i serien).

Länk: http://www.imdb.com/title/tt4130484/

Jag utgår från att du inte är bekant med Zak Bagans tidigare kulturgärningar? Han är värd för programmet Ghost Adventures, ett spökprogram där de åker runt till hus och vandrar runt i mörker och hör plankor knarra. Demon House är väl typ en pseudodokumentär och jag tror inte den kommer vara något särskilt. Jag vet att grabbarna i RLM recenserade den, minns inte vad de tyckte. Men, ge den en chans och återkom sedan.

Läste reviewsen på imdb tidigare i veckan och de var inte nådigt negativa så jag orka inte ens ladda hem den. Men kom med omdöme så kanske man ger den en chans.

Nej, jag känner ju till Ghost Adventures och har hört en del prat om det tv-programmet online men aldrig känt mig för att utforska saken närmare, mitt intresse för spöken och det paranormala är lika med noll idag. Kommer ju ändå att se filmen för jag blev nyfiken på den, men är beredd på att den kan vara klappkass, och att man får ta det hela med en skopa salt!

Också en av mina hemliga laster!
Svårt att rekommendera då det finns så många. Sök på IMDB så hittar du massa goingar. Devils rides out klassas som en av de bästa. En av mina personliga favoriter är The vault of horror.
Kolla även upp filmbolagen Hammer och Tigron som verkade under samma tid och gjorde liknande filmer.
En bra dokumentär i genren, Hammer the studio that dripped blood: https://www.youtube.com/watch?v=MhSg-2oixS0&feature=related