Citat:
Ursprungligen postat av
Missan27
Så dom åkte säkert till Sthlm för att träffa mammas kompis. Moa var glad över resan. Hon hade klagat över innan att dom inte kunde resa så mycket för Agnes var jämt hemma att hon inte gick i skolan. Hon var glad över poolen. Men träffade Agnes en gång och hon var så pass frisk att hon gick helt obehindrat , tvärtom snabbt, läste ur en tjock bok.
Hemundervisning är för mig helt obegripligt. En tvångstanke av pappan?
I april 2017 åkte mamma och M till Stockholm för att träffa vänner. M var glad och såg fram emot resan. M beklagade sig över att familjen inte kunde resa så ofta. I april 2017 har man ett möte i skolan där det talas om M's behov av undervisning i hemmet.
Detta blir konstigare och konstigare.
Jag kan mycket väl förstå att det finns sjukdomstillstånd där dagsformen varierar väldigt mycket och där man kan ha bättre och sämre perioder. Men om man i april har både lust och förmåga att resa, så borde man väl inte vara oförmögen att gå i skolan i maj, dvs bara en månad senare. Den som åtminstone ibland är kapabel att resa, borde väl även ibland vara kapabel att att gå i skola? Varför inte välja någon form av anpassad skolgång med kortare dagar, kortare veckor, färre ämnen osv? Om det nu, trots allt, var så att M hade "osynliga" hälsoproblem.
Och även om det fanns en anledning till att A verkligen behövde få all sin undervisning i hemmet - nog borde detta ha smärtat föräldrarna? Jag menar, det måste ha varit fruktansvärt hemskt att se sitt (antagligen mycket ledsna) barn vara där hemma, och veta att hon gick miste om precis allting som är roligt, viktigt och utvecklande för en tjej i 12-14årsåldern? Om nu barn nummer två visar symtom, borde väl föräldrarna snarade kämpa för att låta henne (lillasyster) vara kvar i skolan , i någon omfattning - för att slippa samma tragiska utveckling som det blev för A?
Varför gjorde man barnen sjukare än de var (alltså på pappret), vad tjänade detta för syfte? Till vad behövdes barnens sjukdomar?
Det är väl i och för sig inte så märkligt att ett barn i en familj drabbas av någon form av ohälsa som man vill maskera (annorexi, depression, OCD...) och som man utåt kallar för "trötthet." Och att man i god tro och med allra bästa uppsåt driver igenom rätten till hemundervisning - för att man verkligen trodde att detta var det bästa. Men när det drabbade barnet ännu efter två år är kvar i hemmet, borde man ju tänka annorlunda, och göra på ett annat sätt när lillasyster också börjar må dåligt...