Spelberoende/ Spelmissbruk [ Officiell ]

Jag har själv spelat en del, dock får jag ändå kalla mig en hobbyspelare då jag inte har några skulder pga mitt spelande eller spelar bort flera tusenlappar per dag och sådär. Trots detta vet jag exakt hur ni som spelat bort mycket pengar tänker, det eftersom att jag haft perioder där jag spelat mycket men aldrig om stora summor. På en månad kanske jag la in 500 kr eller liknande men det enda man hade i huvudet om dagarna var vilka matcher man skulle spela på, om man borde kanske bara ta ut de där 1000 kronorna man vunnit eller om man kanske borde hitta en "säker" match att spika.

Gick dock gymnasiet under den här tiden vilket begränsade mina insatser, men av mitt studiebidrag så spelade jag säkert för hälften. Anledningen var att jag ville införskaffa mig en dator och jag visste själv att jag aldrig kommer att ha råd med en om jag inte vinner pengar till en, minns att jag spelade upp mig till ca 7000 kr och behövde 10 000 kr för att kunna finansiera datainköpet. Jag la då allt jag hade på en säker spik och jag minns hur jävla nervös och paniken jag hade. Här stod 7 studiebidrag på spel och det var verkligen hemskt, visserligen vunna pengar men jag hade ju bara kunnat tagit ut dem och köpt en något sämre dator. Kunde dock inte hålla mig såklart så la allt på en match, efter mina värsta 2 h i mitt liv så slutade det iallafall med vinst och jag tog ut pengarna och köpte datorn.

Skulle ni säga att jag var spelberoende och att jag lurade mig själv angående datainköpet? Vet inte ens själv faktiskt men jag tog ju ut pengarna direkt efter och avbröt inte uttaget och köpte min dator. Efter detta har jag faktiskt knappt spelat något mer, trots en stabil inkomst så spelar jag säkert för en hundralapp i snitt max.

Tack för ditt svar! Läste det en kvart efter du skrev och det gjorde att jag sket i att spela, vilket idag känns riktigt skönt.

Hatar mig själv.. Nu har jag gjort det jag fasat över sen länge. Jag har tagit lån för att finansiera mitt spelande. Det har eskalerat senaste dagarna och nu idag lyckades jag hitta en långivare som godkände att jag var studerande/timanställd. 20000:- i lån, gick direkt in på storspelare.com och började spela på rouletten. Efter ett par timmar kom jag upp till 40000:- och där hade jag till en början även satt min gräns. Når jag 40000:- så ska jag sluta, betala tillbaka lånet och aldrig mer spela.

Men jag var redan i min bubbla, utan några som helst konsekvenstänk. Jag intalade mig FLERA gånger att jag kommer förlora ALLT om jag forsätter. Några timmar senare sitter jag utblottad. Inte en krona kvar och med en skuld på 20000:- med en alldeles för hög ränta dessutom...

Nu några timmar senare har åtminstone den värsta av ångesten försvunnit och jag kan tänka lite klarare. Har dagligen försökt hitta casinos som jag kan maila och blocka mig själv ifrån, så jag satte mig och gjorde detta på ca. 20 casinos som jag tidigare inte sett. Finns tyvärr 1000-tals till och nya kommer varje dag.

Just nu sitter jag och är asrädd. Jag är rädd att jag en dag kommer ta livet av mig pågrund av detta. Mår så sjukligt dåligt och jag bestraffar mina dumheter med att göra att jag mår ännu sämre (äter skitmat, skiter i att träna, trycker ner mig själv totalt). Varför kan jag inte bara sluta spela? Så fort jag inte spelar, bara en dag, så mår jag så otroligt mycket bättre. Och jag minns i min senaste paus från spel hur bra jag mådde. Kunde gå ut och gå, mysa på någon resturang och bara umgås med min partner som en partner borde göra.

VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED?

Du kan inte berätta för din partner som det är? Tänker så att han håller ett extra öga på dig så att du inte spelar, låt honom sköta din ekonomi. Du behöver hans stöd.

Jag förstår att det är lättare sagt än gjort. Man skäms något fruktansvärt och känner sin ynklig, och det sista man vill är att personer i ens närhet ska se en på samma sätt som man ser sig själv. Men du börjar röra dig gentemot en ohållbar situation där risken finns att du sjunker djupare ner i hålet. Det är en tidsfråga innan du försöker ta ytterligare ett lån för att du övertygat dig själv om att denna gång kommer du att göra ett uttag när(om) du vinner.

Precis som du säger så är det underbart de dagar man inte spelar. Jag har inte spelat idag, efter att igår ha förlorat 9.000:-, och mår trots det relativt bra idag (tillskillnad från igår då allt jag önskade var att få lämna denna planet). Som det känns nu så känns det som att jag inte kommer spela igen, i alla fall inte inom en snar framtid. Vi börjar gå mot ljusare dagar och det känns som att livet är värt att leva, varför slösa tid på ångest p.g.a. spel?

Jag gjorde som så idag att varje gång jag var nära på att överföra en summa pengar till mitt spelkonto, så skrev jag ned den summan på en lapp. Totalt har jag skrivit ner ca 1500:-, och därmed ser det som att jag ”vunnit”/sparat 1500:- idag. Någonstans inom mig så är jag väl medveten om att dessa 1500:- inte hade genererat någon vinst, bara ytterligare ångest och dödslängtan.

Ja, det är kanske ett måste att vara helt öppen och ärlig, för ångesten inom mig tär verkligen på allt. Om min partner börjar prata om att resa, bilköp eller liknande så blir stressen total och allt jag kan tänka på är pengarna jag förlorat.. Samtidigt vill jag inte lägga över bördan av min ångest och att min partner ska behöva vara som en förälder åt mig..

Känner idag när jag vaknat upp att jag också mår bättre. Känner att jag nu nått botten. Lån tror jag knappast att jag kan ta mer och jag kommer inte ta det även om jag kunde. Nu väntar jag på att studierna är över så jag kan börja jobba heltid och börja amortera av lånet. Sedan ska jag bara lägga undan så mkt jag kan. Bästa sättet tror jag för mig är att investera i fonder, då tar det ändå ett par dagar innan man får pengarna också. Tidigare har det dock inte hjälpt, men då var stressen betydligt större. Tack för tipset om att skriva ner på en lapp, tidigare la jag alltid över den summan jag tänkt spela för på ett sparkonto för att visa för mig själv hur mycket jag istället sparar.

Just nu känner även jag att jag inte kommer spela mera, men det kände jag även senaste 1000 gångerna jag förlorat pengar. Skillnaden denna gång är väl att jag inte har något att finansiera spelandet med. Lite rädd hur det blir sedan när jag kan jobba heltid, men jag tror och hoppas jag kan ta tillvara på pengarna bättre då och känna att jag kämpat för att få dom (dvs jobbat för pengarna och inte fått något arv).

Med den här insikten så mår man som tidigare sagt mycket bättre. Ibland innan jag sätter mig och tänker sätta in pengar så brukar jag tänka på hur otroligt dåligt jag mått efter jag spelat och sen tänka hur otroligt bra jag mått när jag inte spelat. Då brukar jag säga nej till mig själv.. Jag hoppas jag kan kanalisera dessa känslor oftare och bättre denna gång. Sedan ska jag börja räkna dagarna jag inte spelar på ett excelark. För att få en målbild och samtidigt påminna mig om dessa känslor.

Ni som har problem, och har fått lite distans till det, kan ni se någon bakomliggande anledning till era problem (mobbad i ung ålder, dålig relation till föräldrarna, misshandel eller liknande)? Eller har ni bara suget helt utan att ni kan se någon tydlig bakomliggande orsak?

Min största orsak är nog impuls och tron att vinna mycket pengar.. Har haft en väldigt bra uppväxt, möjligen lite för bortskämd. Men har inga tidigare trauman som kan ge spelberoendet en orsak. Förutom att jag då blev lurad på pengar och behovet att få tillbaka dessa.. Dålig självkänsla och feghet kan möjligen också vara en orsak..

Bristande socialt umgänge / uttråkad / understimulerad.

Så då har man förlorat 8000 på några minuter på äckel aloha

snälla

När jag var yngre hade jag jättebra relation med mina föräldrar dock försvagades den under tiden jag hade spelproblem, i mitt fall var bara suget för och spela den stora orsaken. Jag hade en stor umgängeskrets innan speltiden och blev aldrig mobbad.

Mvh JG

Jag var likadan gällande mitt spelproblem. Jag ville inte erkänna att jag hade problem vilket gjorde att jag fortsatte med mitt spelande tills jag hade en hel del skulder. Kontakta föreningen och fråga om du kan få komma dit och prata enskilt med de som jobbar där för då kan man få bra stöd och info om vad man ska göra tills du är redo att börja prata eller lyssna i grupp.

Tänk på att göra något åt spelande direkt för själv förlorade jag både flickvän och familjen.. ingen orkar hjälpa någon som inte hjälper sig själv.

Mvh JG