Citat:
Ursprungligen postat av
deBKatzenbach
Det är något löst som skramlar i den här berättelsen om AE. Skaka lite på den och lyssna. Hör ni?
Att en som var maoist på 60-talet skulle kunna hänga med i r-arnas utbrytning är fullt möjligt. Men att efter 1970 fortsätta med allmänt vänstrande och röra sig fritt mellan Clarté, KFML/SKP ha politisk hemvist i KFML(r) och fortsätta att hylla Kina är en anakronism. Det gick bara inte!
Berättelsen känns copy-paste. Den stora skiljelinjen i svensk avgrundsvänster gick inte - i kontrast mot stora delar av väst - mellan tredje och fjärde internationalen (Stalin/Trotskij) utan mellan maoister och övrig extremvänster. Vidare hade KFML(r) förvisso ML i namnet, men de kom att visa sig som de facto-stalinister de var när 60-talets mjuka diffusion övergick i 70-talets karga realpolitik - ute på kanten liksom i mitten.
Berättelsen lider brist på historicitet. KFML(r) såg SKP som revisionister som byggde sin världsbild på kålsupardoktrinen, medan SKP i största allmänhet ignorerade (r) när man inte utmålade Sovjet som det stora hotet och beskrev dess ekonomi som ett exempel på bekvämt småborgerlig reaktionär statskapitalism.
Så här finns lite för många lösa tåtar för att det pålsteksliknande trasslet ska kunna uppvisa någon riktig styrka. Tycker jag. Tror jag. Som i och för sig bara sitter på andrahandsinformation.
Bäringen på MOP, infiltrationsparanoian och Göteborgsnarrativet finns där och är såväl spännande som ”spelbara”. Men glänta på dörren mot 1975 istället, mot sjukhusspionen och PFLP. Då antar berättelsen en annan form som - tyvärr! - inte skramlar det minsta.
Idéer?
Citat:
A*nt Elzing*: (*=a)
Lämnade under 1974 [dvs. lämnade KFML(r)], men anslöt sig inte till någon politisk organisation, utan
satsade på forskningspolitik i universitetsmiljö. 1986 blev han professor i vetenskapsteori vid
Göteborgs universitet. Han är författare till ett stort antal artiklar och har medverkat i flera böcker
(den sista Antarctica and the Humanities, kom ut 2016). Han har vidmakthållit ett vänster-
perspektiv även i sin forskningsgärning.
Källa:
http://www.marxistarkiv.se/sverige/kfmlr-kp/r-sekterismen.pdf (sidan 4)
AE's politiska engagemang i KFML(r) är i idag bort-redigerad från Internet. För tio år sedan kunde man fortfarande i Marxistiskt Arkiv hitta hans skrifter, men idag återstår där endast en skrift inom området Vetenskapsteori. Man kan läsa Frank Baude's memoarbok "
Mot strömmen under 30 år" för att se foton från r:arnas demonstrationståg med AE i spetsen.
I sociologen Joachim Isarels memoarbok
Ett upproriskt liv (1998) hittade jag följande beskrivning signerad Torgny Segerstedt (två artiklar den 17:e och 21:e jan 1970 i GHT) av den tidens etablerade vänsterintellektuella under tidningsrubriken "Dödgrävare".
Citat:
Vänsterreaktionärer som Israel, Elzinga och Ambjörnsson förordar för sin del det första alternativet, det magiska tillvägagångssättet. Empirisk och experimentell forskning är en styggelse för Joachim Israel.
Källa: Ett upproriskt liv (1998) sidan 282
Mycket är rensat från nätet om AE och åren i KFML (r). När jag läste på den vetenskapsteoretiska institutionen i Göteborg 1995 och AE var professor där talades det fortfarande om honom bland studerande som r:aren. En av av dessa studerande själv politiskt "röd" med vänner bland r:arna sa att AE fortfarande - 1995 - skrev artiklar för r:arna i deras blad.
Medgives att det blev lite
copy and paste här men det är allt en underlig historia: en flottans man från Kanada, därtill expert på Einsteins relativitetsteori, kommer till London för att delta i Russeltribunalen då den konstituerades 1966. I en intervju på Youtube sa AE att han blev en lite av en springpojke där, men den intervjun finns inte kvar. Kommer snart till Sverige och ansluter sig till r:arna.
Sköld Peter Matthis har berättat om sin tid i FNL-rörelsen att en amerikan dök upp i samband med Russeltribunalen 1967 (den första i Stockholm).
Citat:
- En amerikan, Gibson, dök upp i samband med Russeltribunalen 1967 och ville träffa mig. När jag kom till hans rum på Strand hotell började han med att slå på en transistorradio intill telefonen och vände sedan upp och ner på papperskorgen och ställde den över. Det hela verkade mycket proffsigt. Sedan ville han veta FNL-gruppernas planer. Det stod snart helt klart att han också var något slags agent, fast han var svart. På den tiden hade man ju känslan att polisagenter inte borde vara svarta.
- En av de här lite kufiska amerikanerna var också med i KFML, där han också ville ha reda på siffror och sådant. Men samtidigt var han driftig och idérik, bra på att hålla föredrag, och gjorde väldigt mycket nytta, oavsett om han var agent eller ej.
Källa: De svenska maoisterna av Lars Åke Augustsson/Stig Hansén (2001) sidan 130
Den senare av dessa "kufiska amerikaner" leder förstås min tanke till AE.
Det passar att avsluta med ett citat från Jan Guillou. I sista Hamiltonboken säger Hamilton, som då är Säpo-chef i romanen, att r:arna bildade vi själva, det var vår egen skapelse.
Säpo & CIA, sida vid sida och hand i hand de vandrat.