Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
En kopparmantlad kula är gjord för att tränga igenom och borde haft ganska hög hastighet sedan den lämnat kroppen.
Om man antar att mordet var mycket professionellt utfört och att konsekvenserna av placeringen av det enda skottet var genomtänkt, hur kunde de veta att kulan skulle ställa till med så mycket skada? Att ryggraden skulle krossas gick att förutse, men den dödande skadan var den avskjutna kroppspulsådern.
Jag hittade detta i
Läkartidningen:
(Det fysikaliska är inte helt rätt, men jag antar att det medicinska har hög kvalitet)
Ballistik, projektilverkan och skademekanism
Vapen och ammunition delas in i låghastighetsvapen (<800
m/s) och höghastighetsvapen (>800 m/s) beroende på projektilens
hastighet när den lämnar pipan (utgångshastighet). Pistoler
och hagelgevär är oftast låghastighetsvapen, medan
militära vapen är höghastighetsvapen. Energin som överförs
till målet är dock viktigare än utgångshastigheten och avgörs
av följande faktorer:
• Projektilens rörelseenergi (E) står i direkt proportion till
dess vikt (m) och hastighet (v): E=1/2×(mv2). En lättare
kula som går fortare kan ge högre energi och därmed en mer
omfattande skada.
• Stabiliteten i projektilens kurs och vinkeln i vilken projektilen
träffar kroppen samt om projektilen tumlar.
• Vapnets kaliber och projektilens konstruktion avgör projektilens
skottvidd, precision och penetreringsförmåga.
• Kulans väg i kroppen. Skottskador indelas i penetrerande,
där projektilen tränger igenom hudytan och stannar i kroppen,
och perforerande, som går igenom målet och kommer
ut på andra sidan. Vid penetrerande skador överförs projek-
tilens hela energi till vävnaden, vid perforerande skador
endast en del.
• De skadade vävnadernas struktur och anatomiska förhållanden.
• Mekanismen för vävnadsskadan (sträckning, avslitning eller
krosskada).
Vid en perforerande skada finns en utgångsöppning. Ingångs och
utgångsöppningens utseende kan i viss mån ge en antydan
om skadans omfattning. När en projektil träffar huden i
rät vinkel bildas en cirkulär öppning, som på grund av hudens
elasticitet är något mindre än projektilens kaliber. När projektilen
tränger igenom huden uppstår tryckvågor, som går
igenom vävnaderna i form av en kon med spetsen vid ingångsöppningen.
Således kan perforerande högenergiprojektiler ge
upphov till stora slitskador vid utgångsöppningen. Därtill kan
sönderslagna skelettdelar bilda sekundärprojektiler, som ger
upphov till fler utgångsöppningar.
Lågenergiprojektiler lämnar utgångshål som är rundade,
lätt oregelbundna i kanterna och något större än ingångshå-
let. Om projektilen har träffat ben eller på andra sätt destabiliserats,
ser man stora stjärnformade öppningar som liknar
dem från högenergivapen. Hagelgevär kan ge omfattande
mjukdelsskada trots att de är lågenergivapen.
En projektil ger upphov till vävnadsskada via två mekanismer:
dels direkt mekanisk påverkan med sönderslitning av
vävnad, dels indirekt verkan på grund av tryckvågorna. Eftersom
projektilens skadepotential är proportionell mot den
kinetiska energi som projektilen överfört till målet, kan man
uppskatta omfattningen utifrån ingångshålets utseende och
storlek, med förbehållet att omfattningen blir större vid deformerade
och fragmenterade projektiler. Den indirekta verkan
innebär att vävnaden skadas genom översträckning.
Den mätbara vävnadsskadan beskrivs som en permanent
kavitet eller skottkanal och motsvarar sönderslitningen av
vävnad som kulan passerar. Den permanenta kaviteten fylls
av blodkoagler, mjukdels- och benbitar samt främmande
kroppar. Väggarna är täckta av nekrotisk vävnad. Förekomsten
av främmande kroppar ökar risken för infektion i senare
skede. Den temporära kaviteten uppstår på grund av tryckverkan
perifert om den penetrerande projektilen, där vävnaden
sträcks mer än dess elasticitet kan kompensera för. Denna
kavitet kan vara 30 gånger så stor som projektilstorleken, bestå
i 5–10 millisekunder och leda till vävnadskontusion. Elastisk
vävnad som lungparenkym eller muskel tar mindre skada
än vätskefyllda organ och skelett. Experimentella studier visar
att indirekta frakturer uppstår som en effekt av den temporära
kaviteten och inte på grund av tryckvågen i vävnaderna.
Om kulorna inte for långt bort eller deformerades svårt, så måste nästan all rörelseenergi ha överförts till skadan.
Ja det är helt sant, kulorna borde varit längre bort eller mer deformerade. Importören av S&W, FBI, LGWP, Lange mfl har uttryckt den åsikten. Efter troliga påtryckningar säger Lange att kulorna kanske sparkats på plats några hundra meter.
"Kaviteringen" är en viktig poäng där sårkanalen tillfälligt blåses upp av snabb kula här absorberas också en viss enerigi.
Jag att svårt att se att GM kunde förutse OPs "trippeldödliga" skador på plats, och en kula till i liggande OP borde varit motiverat. Talar för Lingärdes improviserade gärningsman som blev arg sköt och sen oj tyckte det räckte.