Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Jag är nog lite trög, men jag har varit mycket förundrad över motståndet mot Lisbet Palmes uppgifter, inte bara här i tråden. Naturligtvis finns det en korrelation till vilken uppfattning man har om henne som person.
Samtidigt som du håller med om att hennes utpekande av Pettersson skedde under former som gör det helt och hållet värdelöst?
Citat:
Själv har jag en hög uppfattning. Här som så ofta gäller: "Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna." Olof Palme, med all sin intelligens, var en opraktisk person. Programmerad för karriär, som alla överklassmän, men kanske inte riktigt på det klara med vad han var på väg.
Han utbildade sig, tog examina och blev reservofficer enligt plan. Han var intresserad av världspolitik och underrättelsetjänst och fick först anställning som 1:e byråsekreterare på Försvarsstaben och strax efter som sekreterare hos Tage Erlander. Efter en tid blev han osäker vad han skulle satsa på och det var Lisbet som övertalade honom: "Du är ju politiker."
Jag är ingen expert på familjen Palme, men det har framkommit att Lisbet var engagerad och hade åsikter, framför allt om familjepolitik och att barn från alla grupper i samhället skulle ha bra möjligheter. I politiken var de helt säkert ett radarpar.
Båda var adliga, men drev en politik för underklassen, var t.o.m. socialister. Sådant ger turbulens i salongerna och hatet tog sig patologiska uttryck - något som drabbade hela familjen Palme. Hatet spreds metodiskt och infiltrerade i maktapparaten och, med facit i hand, det kunde bara sluta i våld. Särskilt som han hade många och våldsbenägna fiender över hela världen.
Nej, jag tror inte att Lisbet Palme är svagbegåvad eller lögnaktig och därför är det naturligt för mig att också ta hennes vittnesmål på allvar, likväl som de andra mordplatsvittnenas uppgifter. Det skulle aldrig falla mig in att totalnegligera hennes uppgifter. Vilket helt säkert vore ett stort misstag.
Bevisvärdet rör inte LP som person. Det händer ofta att i övrigt mycket tillförlitliga och moraliskt oförvitliga personer tar miste. Det är mänskligt.
Jag är hyfsat övertygad om att hon själv var säker på sitt utpekande av Pettersson. Men jag är givetvis öppen för att hon inte var/är det, men att hon av okänt skäl ville få ett slut på mördarjakten.
Personligt skäl? Rikets säkerhet? Partiets överlevnad? Palmes minne? Familjens säkerhet? En kombination av två eller flera?
Återstår i så fall att se.