Citat:
Ursprungligen postat av
MarabouCandy
Jag undrar hur H var som ung, lika mycket som jag undrar hur O var. Jag undrar oxå hur små tjejerna var innan dom rycktes bort. Mycket av det som man var som ung finns kvar när man blir äldre. Kanske inte ger svar varför detta hände, men kan ge en tumvisning om varför. Jag tycker personligen att detta är en ofattbar tragisk händelse och lider med alla i familjen. Varför jag har följt denna tråd är att försöka förstå hur. Nu tog jag chansen att fråga en annan och fråga om H, vilket jag ångrar mig. Även om man som ung var "glad" så kanske det ändå fanns tecken på vemod hos personen som tyvärr kan lyftas fram mer i en, pga jobbiga händelser under livets gång. Hoppas att historien om dom kommer att komma fram i en dokumentär i framtiden. För denna händelse är hemsk framförallt för tjejerna och att deras berättelse kommer fram och om deras sjukdom. Ursäkta mitt svammel.....men ni förstår säkert hur jag menar.
Oskars gamla klasskamrater är säkert för "bildade" för att vilja smutsa ned sig i den här tråden. Han växte upp i Bromma och hans släkt verkar bestå av högutbildade, en del gamla advokater och det yrket går som en röd tråd genom släkten.
Även på Brentons sida verkar det vara finare förhållanden. Där finns ett uttalat motstånd mot religion, från pappans sida, tror jag. Kanske har det kommit fram för att någon på släkten Hs sida är aktiva KD-partister, enligt uppgifter i tråden i dag.
För mig framstår hela händelsen som en tragedi, men inte så som man tänker på ordet tragedi, som något ledsamt och olycksdrabbat, utan mer som en tragedi som i teaterns eller operans värld. Något som är på låtsas. Som om OH har applicerat sin förtjusning i kultur på den egna familjen.
Han refererar till Shakespeare, kärlek, död och galenskap när han skriver om moms. Sen iscensätter han just detta... det är brev, det är alla döda, det är under hösten en långsam ridånedgång... Jag tror att han kan ha varit tokig, på riktigt. Helt sjuka tankar. Kanske kunde han inte motstå att göra detta. Jag har skrivit om det tidigare... en lust att mörda hela sin familj. Att riktigt ta kål på sig så att det märks... och gör
intryck...
Morden skedde precis dagen innan, eller dagarna innan, han hade årets viktigaste framträdande. Några tolkar det som att han kanske inte orkade förbereda sig och därför tog livet av sig i ren skam kanske. Men det går att förstå som att då skulle han få maximal uppmärksamhet. Många skulle bli chockade och sakna den karismatiske momsexperten. Det skulle få
global spridning.
Jag tror att OH skulle varit nöjd med tråden! Vi minns honom och hans verk. Av Hanna märks det inget speciellt. Sen minns vi de söta barnen också, hur fina de var och att han älskade dem, precis som han skrev. Alla går till historien, mer än de flesta kommer att göra. Tänk på det. Vem minns en fattigpensionär som dör? Eller en random professor? Här gjorde han århundradets brott... eller varför inte "århundradets kärlekshandling"? Skruvat? Lita på det!
Det blir kanske några filmer och böcker som resultat av detta. Kanske dikter. Allt som OH gillade att referera till! Så lämpligt... mycket mer spännande också att avsluta allt precis innan man får svar på om professuren godkänns. Så synd alla ska tycka om OH... och hans familj! SÅ synd om honom. Vilket drama! Precis detta har vi också gjort, så alla dansar efter OHs pipa, även efter det att han är död. Skickligt! De som inte gör det, är egentligen de som bara tycker att hela händelsen kan ligga och ruttna. Att den är ointressant. Ett litet fel gör de dock. De hävdar att detta ÄR århundradets kärleksförklaring... eller tragedi, vad man vill.
Oscar 2019, för bästa manus?: OH. Om det inte vore så vidrigt skulle jag infoga något ansikte här, men jag avstår.