Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Du får två:
Den ena sammanfattningen:
Fyra personer döda i hemsk familjetragedi. Familjen levde tillsammans och dog tillsammans. Om de gifte sig i kyrkan så gav de varandra ett löfte inför Gud. Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt. Deras barn var väldigt sjuka och tanken att de skulle bli lämnade ensamma kvar var outhärdlig och inget barnen heller önskade.
Må de vila i frid och må deras anhöriga finna svaret på sina frågor och få ro i sina själar.
Den andra sammanfattningen:
Två barn hänsynslöst mördade av sina hemska föräldrar. Den psykiskt sjuke pappan fick besked om att han inte kunde bli professor. Barnen, som han och frun redan innan gjort inbillningssjuka för att slippa skjutsa dom till skolan, var enligt pappans sjuka sinne orsaken till detta. Det i kombination med incest och barnens kommande tonårsfrigörelse gjorde att han manipulerade sin fru till att tillsammans med honom mörda barnen och sedan ta sina liv.
Hoppas att barnen får en fin och värdig begravning medan föräldrarnas kvarlevor slängs utanför kyrkomuren i en omärkt grav. Nu tar vi reda på vad dom anhöriga heter så vi kan analysera om dom också är sjuka.
Du får själv välja. För den känslomässiga tyngden i händelsen, kombinerat med att alla är borta, gör att någon objektiv sanning aldrig kommer att finnas, vare sig via fakta eller dom.
Du får en tredje:
Föräldrarna gav varandra löftet att älska varandra tills döden skiljde dem åt. Men de glömde bort att de inte hade givit detta löfte till sina barn. Än mindre hade de frågat ifall barnen kände likadant gentemot sina föräldrar. De inbillade sig att barnen inte skulle ha velat leva utan sina föräldrar, men i verkligheten visste de inte hur barnen hade svarat ifall de hade ställts inför ett ultimatum. Än mindre kunde de föreställa sig hur barnen skulle tänka om några år när de hade blivit lite äldre och fått perspektiv på livet.
Vidare behöver inte en incestförälder vara ”hemsk” hela tiden utan bara när han går över gränsen för det tillåtna. Annars kan hen vara hur trevlig och hjälpsam helst och ivrigt skjutsa till vilka träningar som helst.
Personligen bryr jag mig inte om hur, när och var jag begravs – eller OM det kommer att ske överhuvudtaget, men det låter onekligen makabert om de mördade ska begravas i samma familjegrav som sina gärningsmän. Det är som om den ihjälslagna hustrun skulle begravas tillsammans med sin mördarman bara därför att svärmodern tyckte så mycket om honom (också) och att han därför rimligtvis måste ha varit sjuk när han slog ihjäl dottern. De var ju så kära (åtminstone mot omvärlden).
Jag tror inte på Gud, himmel och helvete eller reinkarnation, men det blir en svår fråga för släktingarna som säkert vill respektera även gärningsmännen, men som samtidigt måste visa respekt för offren.