Citat:
Det var väl LL och JA som hade lite extra koll på Anders så att han inte skulle sticka från platsen innan polisen kom. Han stod då vitt jag förstår i porten fram tills dess polisen kom, och sedan höll han sig i bakgrunden så mycket som möjligt innan han slutligen avgav vittnesmål och gick till tunnelbanan. Det var väl först efter att LOP åkt iväg som han kom fram ordentligt. Det är väldigt bra att Anna Hage har kommit med denna bok. Det visar att nya fakta och uppgifter
kan komma fram lite oväntat, helt plötsligt, även efter 32 år.
Jag vet inte om det finns något publicerat vittnesförhör med Gösta Söderström men det finns flera
uppgifter enligt följande:
”
Vi var de första poliserna som med vår bil 2520 anlände till brottsplatsen, men piketbussen 3230 anlände strax efteråt. Jag observerade en mindre folksamling på en 10-12 personer runt en svårt blödande man och de uppehöll sig på Sveavägens östra gångbana vid Tunnelgatan.
…
Två personer utförde enligt min bedömning fruktlösa upplivningsförsök bestående av hjärtkompression och konstgjord andning. Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade:
'Dom sprang ditåt!'
”
http://www.politiskamord.com/p4gosta.html
Jag tvivlar på att Lisbeth Palme såg Anders B som en av de 2 gärningsmännen.
Anders B fanns kvar på mordplatsen hela tiden när Lisbeth P var kvar där.
Vi har väl alla sett bilden när han skrämd står i Dekorimaporten, Lisbeth måste då ha sett honom och insett att han inte ingick i mordgärningen. Hade hon trott detta så hade hon ju pekat ut honom direkt för polisen, vilket hon inte gjorde.
En medhjälpare stannar knappast kvar på mordplatsen.
Alla vittnen som såg mordet riktade ju genast blicken på den fallne mannen, det fanns dock ett vittne som hade lite vidvinkelsyn eftersom han inte såg själva mordet, och det var Jan Nilsson. Han förstod bara att något hade hänt på andra sidan Sveavägen eftersom bilar gjort U-sväng och stannat där.
Här kommer några korta citat från förhör med Jan Nilsson, som körde limousine vid mordtillfället.
I sitt första vittnesförhör kl. 02:15 den 1986-03-01 säger Jan Nilsson bl.a. följande:
”Han såg då att en man sprang som ”fan” på Tunnelgatan mot en trång passage med byggnadsställningar”
”Han-. Vad jag uppfattade så sprang-, for han iväg samtidigt som dom kom fram-.”
”Men jag ser den där flickan som håller på med hjärtmassage, … och i samma veva tittar jag ser jag en karl som springer.”
”Jag la märke till honom när jag på Sveavägen-, alltså för att jag såg flickorna springa då var jag på Tunnelgatan-.”
”Ja. Alltså en brun-, ljusbrun jacka.”
”Ja, nån skinnjacka av nåt slag. … Men det är en skinnjacka, ljusbrunt alltså.”
”Jag såg bak, jag såg inte ansiktet utan bak. Jag såg han hade ingen mössa eller nånting, utan han var mörkhårig.”
http://www.itdemokrati.nu/page36w.html
Jan Nilsson ser aldrig mordet, han har rödljus och står på Tunnelgatan. Det första han ser är att en taxi gör en U-sväng på Sveavägen, sedan skymmer denna taxi mordplatsen för honom, han svänger sedan höger upp på Sveavägen och först då ser han en karl springa därifrån Tunnelgatan österut.
Min bedömning är att Jan Nilsson inte kan ha sett gärningsmannen, då denne måste ha flytt medan Jan N väntade på grönt. Dessutom är signalementet annorlunda än andra vittnens beskrivning av mördaren.
Jag tror att det stod en man en bit in på Tunnelgatan intill fastigheten, han såg mordet men stoppade inte gärningsmannen utan stod kvar en liten stund, kanske bara 10-15 sekunder, för att se hur det gick.
Eftersom han stod still, kanske 7-8 meter från mordplatsen, så noterade inget vittne honom före mordet, och efter skottlossningen tittade alla intensivt mot den fallne mannen.
Denna man hade också möjligen sett Lars J uppe på Luntmakargatan, så han undvek att springa i famnen på honom.
Denna teori bygger visserligen bara på två direkta vittnesuppgifter;
1/ Lisbet Palmes första version om 2 gärningsmän
2/ Jan Nilsson, när han efter ca 10 sekunder fick klart synfält in mot Tunnelgatan
Och på Gösta Söderströms uppgifter;
”
Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade:
'Dom sprang ditåt!'
”
Men med tanke på situationen, före skottlossningen fanns det ingen orsak att lägga märke till vilka som fanns på platsen och efter skottlossningen tittade alla intensivt på den fallne mannen, så tycker jag att ovanstående beskrivning är sannolik.
Även Lars Borgnäs har noterat Jan Nilssons vittnesuppgifter, se ”Palmemordet Walkie talkies med Lars Borgnäs”, jag tror det var i del 1.
Om det kunde beläggas hösten 1988 att det fanns ’2 gärningsmän’ så hade aldrig den ensamme galningen Christer Pettersson blivit inhämtad av polisen till förhör mm.
Anna Hage var ett huvudvittne men åklagaren hade aldrig tänkt kalla henne till rättegången…
Hon förstod inte då, och kanske inte heller nu, vilka uppgifter som var väldigt känsliga och inte fick komma ut.
kan komma fram lite oväntat, helt plötsligt, även efter 32 år.
Jag vet inte om det finns något publicerat vittnesförhör med Gösta Söderström men det finns flera
uppgifter enligt följande:
”
Vi var de första poliserna som med vår bil 2520 anlände till brottsplatsen, men piketbussen 3230 anlände strax efteråt. Jag observerade en mindre folksamling på en 10-12 personer runt en svårt blödande man och de uppehöll sig på Sveavägens östra gångbana vid Tunnelgatan.
…
Två personer utförde enligt min bedömning fruktlösa upplivningsförsök bestående av hjärtkompression och konstgjord andning. Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade:
'Dom sprang ditåt!'
”
http://www.politiskamord.com/p4gosta.html
Jag tvivlar på att Lisbeth Palme såg Anders B som en av de 2 gärningsmännen.
Anders B fanns kvar på mordplatsen hela tiden när Lisbeth P var kvar där.
Vi har väl alla sett bilden när han skrämd står i Dekorimaporten, Lisbeth måste då ha sett honom och insett att han inte ingick i mordgärningen. Hade hon trott detta så hade hon ju pekat ut honom direkt för polisen, vilket hon inte gjorde.
En medhjälpare stannar knappast kvar på mordplatsen.
Alla vittnen som såg mordet riktade ju genast blicken på den fallne mannen, det fanns dock ett vittne som hade lite vidvinkelsyn eftersom han inte såg själva mordet, och det var Jan Nilsson. Han förstod bara att något hade hänt på andra sidan Sveavägen eftersom bilar gjort U-sväng och stannat där.
Här kommer några korta citat från förhör med Jan Nilsson, som körde limousine vid mordtillfället.
I sitt första vittnesförhör kl. 02:15 den 1986-03-01 säger Jan Nilsson bl.a. följande:
”Han såg då att en man sprang som ”fan” på Tunnelgatan mot en trång passage med byggnadsställningar”
”Han-. Vad jag uppfattade så sprang-, for han iväg samtidigt som dom kom fram-.”
”Men jag ser den där flickan som håller på med hjärtmassage, … och i samma veva tittar jag ser jag en karl som springer.”
”Jag la märke till honom när jag på Sveavägen-, alltså för att jag såg flickorna springa då var jag på Tunnelgatan-.”
”Ja. Alltså en brun-, ljusbrun jacka.”
”Ja, nån skinnjacka av nåt slag. … Men det är en skinnjacka, ljusbrunt alltså.”
”Jag såg bak, jag såg inte ansiktet utan bak. Jag såg han hade ingen mössa eller nånting, utan han var mörkhårig.”
http://www.itdemokrati.nu/page36w.html
Jan Nilsson ser aldrig mordet, han har rödljus och står på Tunnelgatan. Det första han ser är att en taxi gör en U-sväng på Sveavägen, sedan skymmer denna taxi mordplatsen för honom, han svänger sedan höger upp på Sveavägen och först då ser han en karl springa därifrån Tunnelgatan österut.
Min bedömning är att Jan Nilsson inte kan ha sett gärningsmannen, då denne måste ha flytt medan Jan N väntade på grönt. Dessutom är signalementet annorlunda än andra vittnens beskrivning av mördaren.
Jag tror att det stod en man en bit in på Tunnelgatan intill fastigheten, han såg mordet men stoppade inte gärningsmannen utan stod kvar en liten stund, kanske bara 10-15 sekunder, för att se hur det gick.
Eftersom han stod still, kanske 7-8 meter från mordplatsen, så noterade inget vittne honom före mordet, och efter skottlossningen tittade alla intensivt mot den fallne mannen.
Denna man hade också möjligen sett Lars J uppe på Luntmakargatan, så han undvek att springa i famnen på honom.
Denna teori bygger visserligen bara på två direkta vittnesuppgifter;
1/ Lisbet Palmes första version om 2 gärningsmän
2/ Jan Nilsson, när han efter ca 10 sekunder fick klart synfält in mot Tunnelgatan
Och på Gösta Söderströms uppgifter;
”
Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade:
'Dom sprang ditåt!'
”
Men med tanke på situationen, före skottlossningen fanns det ingen orsak att lägga märke till vilka som fanns på platsen och efter skottlossningen tittade alla intensivt på den fallne mannen, så tycker jag att ovanstående beskrivning är sannolik.
Även Lars Borgnäs har noterat Jan Nilssons vittnesuppgifter, se ”Palmemordet Walkie talkies med Lars Borgnäs”, jag tror det var i del 1.
Om det kunde beläggas hösten 1988 att det fanns ’2 gärningsmän’ så hade aldrig den ensamme galningen Christer Pettersson blivit inhämtad av polisen till förhör mm.
Anna Hage var ett huvudvittne men åklagaren hade aldrig tänkt kalla henne till rättegången…
Hon förstod inte då, och kanske inte heller nu, vilka uppgifter som var väldigt känsliga och inte fick komma ut.
Jag är inte lika övertygad som du att LP i det tillståndet hade sinnesnärvaro att observera honom.
__________________
Senast redigerad av gida 2018-02-15 kl. 18:15.
Senast redigerad av gida 2018-02-15 kl. 18:15.
