Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Man kan bara skaka på huvudet när man läser denna tråden nu...
Skillnaden mellan skribenternas två huvudfalanger här är denna:
Den ena gruppen menar att det finns FÖRMILDRANDE omständigheter i det här fallet, där man mördat sina uppenbart icke dödssjuka barn.
Den andra gruppen, dit jag hör, menar att sådana inte finns. Att OAVSETT hur dåligt man själv mår så gör man allt för att hålla liv och hopp i sina barn. Orkar man inte mer, lämnar man över barnen i annans vård!
Konklusionen blir således att det var något kraftigt fel på en eller båda föräldrarna. Punkt.
Det blir enbart löjligt att höra era tomma argument och tjat om empatilöshet, och att vi tror att ni tycker det var bra att de berövade sina barn livet.
Uppriktigt sagt skrämmer det mig att det finns människor som resonerar som ni. Tack och lov är mitt intryck dock att ni är få! För om ni hade varit många, hade vi t.ex. inte haft de hårda straff för mord som vi har. Bara en sån sak.
Ni ömkar er för, och försvarar föräldrarna. DE är ert fokus. Det är DET som stör oss andra gravt, förstår ni verkligen inte det??
MITT fokus är barnen, som blev fråntagna det som var deras vårdnadshavares främsta uppgift att ge dem: liv och hopp.
Har man inte barnen i fokus till varje pris ska man inte vara förälder!
Det är det som är så fruktansvärt med denna händelse, och så sitter här folk och gör det hela ännu värre...
Makalöst.
Och ganska stört, kan jag faktiskt tycka.

Några få tycker att beslutet är begripligt. De kan förstå att man avslutar lidande, även om de tycker att det är förkastligt. Det är där massan reagerar. Paret i Bjärred har definitivt några likatänkande därute. En del människor som får svåra sjukdomsbesked tar faktiskt livet av sig, för att slippa lida. Det kan man ju göra, men att ta sig makten över sina barn, som varit sjuka i ett halvår, eller så... vad finns att "förstå"? Inget! Orsaker finns det ur föräldrarnas synvinkel, eventuellt. Om det inte bara var ett iskallt aggressionsmord. Man vet faktiskt inte! En del är sjukare och perversare än man tror. Under ytan finns allt möjligt. Det är jobbigt att inse, kalla kårar. "De som var så trevliga..."

Vi kommer aldrig att få veta vad som egentligen låg bakom morden på barnen.
Var det näringsfattig mat som blåste livslusten ur barnen? Enahanda tillvaro? Blev mamman svartsjuk på barnens intressen och framtid, kände hon sig låst och misslyckad?

Varför ska en mors bröstcancer leda till att en hel familj dör? Jag tror att mamman tog med sig alla, hon ville inte dö själv. Kanske. Det är inte så enkelt som man tror, alltid.

Tack för dessa ord. Instämmer till 100 %. Jag får inte alla dessa pusselbitar att gå ihop på något sätt. känns som om fallet tystas ner. Hade jag varit anhörig hade jag velat gå ut med allt jag vetat för att slippa alla dessa spekulationer som garanterat kommer fortsätta tills vi förhoppningsvis vet sanningen.

Ja, ok. Men låter ju mest som att du (ni) och "de förstående" har talat förbi varandra. Förstå och förklara är ju självklart begrepp som till viss del går in i varandra. Mitt fetade: en annan skulle ju kunna tolka det du precis skrev som ett sätt att förstå föräldrarnas agerande, men det betyder ju inte att du rättfärdigar deras beteende. Känns lite som att vardera läger i förstå/förklara-debatten slåss mot väderkvarnar.

Skadar vem? Offren är döda. Flickornas sista veckor i livet kan inte ha varit roliga. Vem kan mörda och planera mord utan att bli "låg"? Om de levde som vanligt, måste föräldrarna ha varit psykopater, båda två. Inte så mycket bättre.

Jag för min del anser inte heller att det finns "förmildrande omständigheter" som jag tycker är fel ord att använda dessutom. Jag tycker att föräldrarna gjorde fel. De behövde stöd och avlastning för sin svåra situation och bad inte om det, eventuellt bad om det men fick det inte.

Men jag förstår att en viss situation kan leda till en annan situation. Utan att förlora barnens perspektiv, eller förståelsen för föräldrarnas situation. Det går att hålla två tankar i taget. Men det kräver också att man kan ha förståelse för att:

1) föräldrar med funktionshindrade barn/sjuka barn är sårbara och att det finns undersökningar som visar att de lättare blir utbrända.

2) Depresion är en sjukdom som skapar ett filter, där man ser på verkligheten på ett annat sätt, ett förvridet sätt. Därför kan man från en deprimerad person inte förvänta sig samma sorts tankar eller agerande som från en frisk person. Här i forumet utgår många ifrån sig själva, hur de själva skulle ha agerat, vilket förstås är tankar som kommer från, jag förmodar, friska personer.

3) De hade kanske inte stöd utifrån, eller så fanns det misstro mot döttrarnas sjukdom. Det har det ju desstuom visat sig här i forumet. Okunskapen är hög.

4) Om man till detta lägger till att en förälder är svårt sjuk i cancer, om så är fallet, ja, är det så himla överraskande att det gick så fel?

Det finns anhöriga som läser tråden. Tror du inte att de skadas av att läsa illvilliga spekulationer?

Det finns anhöriga som läser tråden. Tror du inte att de skadas av att läsa illvilliga spekulationer?

Tvivlar starkt på att några anhöriga går in här nu. Det har säkert räckt med att läsa några inlägg, sen loggar man ur och går inte in igen. Om man drabbats som dom, då vill man inte sitta i Flashback-bubblan och läsa om alla otäcka spekulationer.