Allt om ADD!

Att ha familj och jobb före diagnosen och efter diagnosen är som natt och dag. Vad som var en ständig jakt för att komma ikapp och samtidigt lyckas få lite tid över för familjen har bytts mot vad som känns som ett liv i slow motion. Sakerna blir gjorda i tur och ordning, tid för familj och intressen finns helt plötsligt, och jag känner inte längre "men alla andra klarar ju detta" varje kväll.

Gå vidare om du kan.

Tja jag är 25 år och har lite frågor kring utredningar oså.

Jag påbörjade en privat ADHD-utredning privat i oktober 2017, och fick min diagnos idag, och jag har alltså varit på 6 möten på 5 dagar. Där är det inräknat 1 läkarbesök och resterande till en neuropsykolog, och jag har förstått det som och hört av personer jag känner så gick det tydligen jävligt mycket fortare än om man skulle gjort det genom landstinget?

Vad är det egentligen som skiljer det är så fruktansvärt mycket om man skulle göra det privat eller genom landstinget mer än tiden då? (Förutom att utredningen då kostade endel, ca 25.000kr.)

Som t.ex. eftersom att jag missbrukade mycket amfetamin och annan narkotika förut så fick jag lämna drogtest och i form utav ett utandningstest ett som hette "SensAbues" där jag fick sitta o andas normalt i 2min sen tog han och skickade in den påsen och munstycket till Karolinska. Och detta är väl inte så vanligt?
Känns ju som att ett vanlig urinprov som sedan skickas på analys borde vara vanligare?

Så vad har ni för egna erfarenheter ifrån och ha gjort utredning både privat och genom landstinget?

Menmen jag fick iallafall "ADD Medelsvår" som diagnos.

Mvh Dumpventilen

Tja

Jag har lite frågor angående medicinering. Jag har provat olika metylfenidat preparat förr i tiden innan jag fick diagnosen då och det har bara gett mig massa ångest och illamående och huvudvärk.
Så jag ville inte ha något med metylfenidat i.

Kan jag då ställa lite krav på vilken medicin jag skulle vilja börja med?

För jag har provat Elvanse och den gav mig inga biverkningar alls i stort sett mer än att jag hade lite svårt att äta.

Och undrar om det skulle kunna gå att få t.ex. elvanse som morgondos och t.ex. attentin vid behov typ?

Mvh
Dumpventilen

Eftersom att du provat metylfenidat tidigare och inte uppnått önskat resultat så ser jag inga hinder för att du inte skulle skulle kunna börja med elvanse nu direkt. Jag har själv fått börja med elvanse efter liknande scenario som ditt. MEN värt att notera är att det beror helt å hållet på vad din läkare tänker... läkare har en tendens att se på adhd medicinering väldigt olika.

Vad gäller din frågeställning om elvanse + attentin, så är skulle jag gissa på att din läkare kommer vilja att du först ställer in dig på elvanse doseringen först och när du hittat rätt där så kan du säkert få attentin tillägg. Förutsatt att du inte har missbruksproblematik eller dylikt.


Lycka till

Hejsan!

Fick nyss min diagnos och går nu och väntar på att få en tid för ett möte med läkaren ang behandling och medicinering o.s.v. så det jag undrar är:

Hur länge fick du vänta efter dagen du fick din diagnos till den dagen du påbörjade medicineringen?


Mvh
Dumpventilen

Några veckor, kanske två. Det skiljer sig dock åt något oerhört - en vän från Uppsala län fick vänta två månader...
En annan från Skåne län fick medicinen samma dag, eftersom hon ansågs som solklart fall.

Ni som känner min användare vet att jag ylat mycket om min GAD i psyktrådarna.

Nu har jag träffat en minst sagt erfaren psykiatriker som ska dra igång en ADD-utredning. Ska bli intressant. Egentligen allt stämmer in på mig ang. ADD. Helt otroligt. Fick fylla i ett papper där resultatet initialt visade på solklar ADD. Givetvis ska en mer omfattande utredning göras. Har tidigare bara tittat på ADHD-symtom och helt ignorerat ADD av någon anledning.

Dock stämmer allt på GAD-kontot in också

Nu sitter man väntandes, lite hoppfull att äntligen få pröva metylfenidat. 25år och varit i psykiatrin sedan jag var 14, fått pröva ett godisregn av SSRI, när man själv vetat sedan flera år tillbaks att det troligtvis är helt fel medicin.

Men från dem har man ju fått höra att "nej det är din ångest som skapar dina problem" och "lyssna på läkaren, dom vet bäst" fastän dom är djävla idioter många utav dem, fyfan vill att dem ska skada hjärnan så den funkar likadant som min, sen ska dem få sitta flera år utan hjälp.

Det känns som det är en jävla cirkus med dagisbarn, och man måste försöka övertala dem med deras språk om varför man ska få just den godisen...

Och att man får byta läkare hela jävla tiden hjälper knappast, blir samma visa om o om igen. Fyfan vad jag hatar ( ja hata är ett starkt ord ) psykiatrin i sverige, endå vet man folk som har grav adhd och som det kastas medicin på direkt ( ? )

Slipper dem kön eller? Min egen lilla teori är att staten endast vill "hjälpa" folk som ställer till det/kostar för dem, så när att barn i tidig ålder uppvisar besvär med skolan ( man får tänka på att alla med add/adhd även är olika ) och har en diagnos får dem medicin för att man är rädd att dessa ska misslyckas med att följa "manuset" ( skola,jobb etc ) och kosta bidrag/komvux etcetcetc. Men dessa gäller bara dem det syns på, dom stackare som klarar skolan, även om det är med nöd och näppe och kraftig försämrad livskvalite skiter man fullständigt i, eftersom att dem inte stör/kostar. Jag själv klarade tyvärr högstadiet ( ja, jag säger tyvärr, varenda jävla läkarfitta som jag snackar med påpekar att "ja men du klarade ju av skolan" ) så mig såg man inte.

Detta har lett till utbrändhet, missade jobbchanser, en stökig lägenhet och allmänt jävla stökigt liv, i skallen iaf. Nu sitter jag iaf här arbetslös och drar bidrag, det är ju synd att alla skattebetalare ska behöva betala för mej, och det är ju synd för mig också då jag skulle vilja ha sysselsättning men jag VÄGRAR försöka 1 gång till utan någon slags stödkrycka. Med detta sagt är det inte alls säkert medicinen funkar perfekt, och man måste ju jobba med sig själv också men det var skönt att skriva av sig!

Att dom är så strikta med att skriva ut dessa mediciner förstår jag verkligen inte, hade dem jobbat lite effektivare så hade flera hundra/tusentals människor sluppit:

Självmedicinera ( jag tror inte jag känner lr vet av 1 enda människa som knarkar regelbundet som inte har nån psykisk åkomma )
Bli utbrända
Arbetslösa
Käka SSRI ( detta blir läkarna hårda i kuken utav ska ni veta )
Få en sabbad självkänsla mao..

Om du som läser detta misstänker add eller adhd ( eller nån annan funktionsnedsättning ) så gå för gudsskull inte genom allmänvården utan uppsök en privatpsykiatriker/läkare. Det kostar säkert en slant, men du har det valet vs att sitta flera år och vänta medans du käkar läkarnas favorit mediciner, och tid är pengar.. och sen så är det iofs inget fel alls med ssri, det hjälper nämligen endel, och fullt ut för vissa, men det gör inte din add/adhd bättre. Peace!

Jag håller verkligen med dig och delar din frustration. Jag ska återuppta utredning nu i slutet av januari och jag kommer verkligen sätta läkarna på kanten nu. Jag kan inte leva med denna funktionsnedsättningen som jag tror är add. Medan andra fokuserar på rätt saker så går jag runt och tänker på massa onödigt skit. Hur folk beter sig, varför folk säger saker, tänker på folks rädslor ja allt möjligt onödigt skit som inte hjälper mig framåt i livet - och allt jag vill är att kunna leva ett stabilt liv. Jag är under 25 iallafall vilket är tur men jag hoppas verkligen att jag får hjälp NU. Det är allt jag tänker på och frustrationen växer sig allt starkare. Jag har liksom ingen ro i kroppen pga alla dessa tankar. Det enda som det resulterar i är att folk blir rädda för mig då dom inte vet hur dom ska bemöta mig. När jag går in i ett samtal har jag skit svårt att följa diskussionen och lever ut i mina tankar. Kan tex tänka på vad den personen ska göra idag eller hur ansiktet rör sig i samtalet eller varför personen kollar på ett visst sätt. Pga allt detta tappar jag koncentrationen och jag får någon inre energi kick som gör att jag inte vet var jag ska ta vägen eller så spyr jag ut något konstigt ord eller mening. När jag sitter och skriver tänker jag på allt annat än vad jag ska skriva också. Vill liksom utveckla social kompetens och allt vad det innebär men får inget fäste i min tankebana. Har dessutom grova narcissistska drag och har svårt med empati för mina medmänniskor. Har empati för människor i allmänhet då jag tycker synd om dom med alla sina behov som måste tillfredsställas och deras rädslor och ja. Ni ser vad flummigt allting blir, när allting som jag tänker istället kunde rinna ut i något produktivt. Men ja, det är exakt som du säger, är man inget problem för någon annan än sig själv så är man inget viktigt. Läkarna misstror mig och tror att jag endast vill få diagnos för att kunna knarka, visserligen kan jag förstå dom då jag har för länge sedan haft ett missbruk men som jag har lagt på hyllan. Hatar all form av knark nu och vill verkligen inte självmedicinera hur utfallet än blir av utredningen. Utredningen gick även förra året för mig men läkarna kom överens om att jag har en sårbarhet för add... Sedan säger dom vid ett annat tillfälle att man bara kan födas med det varpå jag påpekade deras förra uttalanden. Då blev läkaren ställd och gav då besked om att återuppta utredningen, där jag är nu. Får se vad som händer men hoppas att dom gör rätt beslut denna gången.

Vill också tillägga en rolig sak som jag kom och tänka på nu och det är när alla folk säger snackar om klyschor av olika slag. Klyschor för mig smälter inte, alltså jag vet vad de innebär och kan förstå dom men sådana tankar går runt i mitt huvud konstant. Dom får aldrig fäste därmed kan jag aldrig dra någon nytta från dom. Jag vet inte hur jag kan bättre formulera det där men hoppas ni förstår var jag far, till vilken nytta det än har. Menar liksom att lärdomar från livet inte sätter sig som något jag kan dra nytta ifrån eftersom hjärnan arbetar på högtryck hela tiden.

jag känner igen mej i mycket av det du skriver, jag säger alltid "va"? För jag är långt borta i tankarna, kan boka möten mm fastän jag inte har någon aning om att jag gjort det för jag var i min egen värld under samtalet.

Ja, asså dom tror att folk missbrukar mindre om dom är överdrivet försiktiga med att ge ut medicin, man kollar på hur skolan gick och skiter fullständigt i vad personen faktiskt säger, precis som om läkarna också led av grov adhd/add.

Grejen är att det blir raka motsatsen, folk missbrukar MER, tror dom har dålig koll på hur jävla lätt det är att få tag i narkotika idag. Jag tror att detta problem öht skapas utav att folk lever så olika liv, rätta mej om jag har fel, men jag tänker att folk med adhd/add i mindre utsträckning blir läkare. Det är nog det som skulle behövas, fler läkare som vet hur det ser ut och hur det känns. Och förstår att det inte bara är de värsta dampungarna från högstadiet som behöver medicin, för det är allt dom minns från adhd i sin ungdom.

Jag har nyss fått diagnosen ADD och börjat ta Elvanse vilket har öppnat upp en ny värld för mig. Helt plötsligt kan jag slutföra uppgifter, läsa böcker, starta projekt, utveckla projekt, uppskatta mitt jobb osv.

Jag vet att det är en typ av amfetamin och därmed kanske inte superbra för hjärnan, men jag undrar om man, med hjälp av fokuset och klarheten man får av medicinen, kan träna upp hjärnan så om jag sen skulle gå av Elvanse om t.ex. 1 år är min hjärna i bättre form än den var innan?

För när jag mediterar med Elvanse så känner jag att jag kommer extremt djupt och hittar en medvetenhet, lugn och fokus jag inte haft tidigare. Kan även tydligt känna av när jag svävat ut i en jobbig tanke, stanna upp och ifrågasätta tanken, och därefter lämna den om den inte gör mig något gott. Har med andra ord mer koll och kontroll på mina tankar.

Om jag gör det här tillräckligt mycket måste väl min hjärna sakta men säkert börja lära sig och förändras så en del av effekterna består även om jag slutar ta medicinen?

Jag vill bara säga att jag håller med om det mesta och förstår hur du känner - det är skamligt hur vi behandlas av samhället.

Dock vill jag höja ett varningens finger... Huruvida traditionella ADHD-mediciner som Dexamfetamin (elvanse, attentin) och Metylfenidat (Ritalin, concerta) kommer fungera beror på vilken undergrupp av add-are du tillhör...

Om du tillhör samma undergrupp som jag, vad jag kallar "sann add", och som benämns SCT - Sluggish Cognitive Tempo i forskningskretsar, så kommer inte dom knarkiga medicinerna, som du märkt är svåra att få förskrivna, inte att ha någon effekt.

Du kan läsa mera här:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/SCT

Det är nämligen en sjukdom som tycks kopplad till noradrenalin/norepinefrin, medans sann ADHD är kopplat till dopamin.


Då är det ingen idé att du ens börjar med stimulanter - ämnen som Atomoxetin (strattera) och kanske Reboxetin, fungerar bättre för en del av oss SCT-are än hårda droger - vilket är fullkomligt oförståeligt för dom flesta andra, men det är så det är.