Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

För exakt fyra år sedan, en ganska kall natt, dödades
OP på en gata i Stockholm.Detta är mitt tredje &
troligen mitt sista besök i Sverige, & i samband med detta
vill jag göra en bekännelse.Jag kan inte ge mig in på alla
detaljer här, jag kan bara beskriva huvudlinjerna därför att
vi är flera inblandade & det finns inga spår som kan
identifiera 'mördarna'.Jag var känd som Abdul K.bland
dem som jag samarbetade med i Stockholm.Naturligtvis är vi
bundna vid tystnadsplikt.Det finns ingen anledning för mig
att för er avslöja mitt riktiga namn.Under åtskilliga år
har jag på bästa sätt tjänat mitt land.Men om uppdraget
strider mot min moraliska uppfattning är jag inte tvingad
att delta i operationen.Men i fallet OP fanns det utan
tvekan starka önskemål att utan några samvetsbetänkligheter
göra av med honom.Han hade fått för stor rörelsefrihet av
sitt parti.Jag råkar känna till att många av OPs
partikolleger såg något positivt i det som hände.
En person som haft mycket att göra med politiker &
agenter från utländska underrättelsetjänster besökte mig i
mitt hem någonstans i Asien.Han undrade om jag var villig
att delta i ett attentat mot en känd utländsk politiker.När
han berättade för mig att jag skulle göra en förmögenhet på
uppdraget var det aldrig tal om någon tvekan.Min kontaktman
reste till Paris för överläggningar & återvände följande
vecka & sedan planerade vi vår gemensamma resa till
Sverige.När vi var klara med alla arrangemang flög jag till
Frankfurt där jag träffade Holger som skulle bli en av mina
partners.Från Frankfurt flög vi till ARN där jag möttes
av en svensk i medelåldern som också hjälpte mig att komma i
ordning i Stockholm.Vi stannade i hans stad över en & en
halv månad.Vi fick kontinuerligt information om sådant som
vi skulle känna till.Vi bevakade OPs bostad i Gamla
stan & följde också efter honom & andra människor &
besökte också skyddande ställen som mötesplatsen Oxen.
Genom att studera videofilmer fick vi kännedom om OP
OPs vanor liksom vad det gäller några ökända kriminella
figurer.Vi började förstå att vi var seriöst inblandade i
ett planerat attentat mot Sveriges statsminister.Diskret
delade vi upp oss i tre grupper som arbetade oberoende av
varandra.Holger & jag använde en blå Volkswagen Passat
(se brev till DN: 'one blue Volkswagen Passat' & Arbetet:
'En blå Volkswagen Passat'.) utrustad med en
specialgjord radio som stod i kontakt med några
WTs.Vi var också ansvariga för fem vapen (Det är
lätt att skaffa vapen i dessa dagar).
Trots att vi bodde på olika platser, ibland på hotell &
ibland privat, träffades Holger & jag varje dag.Holger,
som kände Stockholm mycket bra, visade mig omkring i
Stockholms-området.Ibland körde jag & Holger fungerade
som kartläsare.Men det hände också att vi tog tunnelbanan
in till staden.Vid ett sådant tillfälle blev jag tilltalad
av en ung man som tog fel på mig & Olle Nordin, svenska
fotbollslandslagets ledare.Vi blev bara ett par gånger
informerade om de andra fyra medarbetarnas aktiviteter utan att känna till deras
rätta identiteter.Vi upptäckte också att våra operationer
blev lättare att genomföra tack vare samarbete med svenskar,
både politiker & polismän.Faktum är att man får se upp
för dem som står under beskydd av det socialdemokratiska
partiet.Vi informerades också om att OPs telefon var
avlyssnad.Jag måste påpeka att jag & mina vänner alltid
använder täcknamn, ett för varje uppdrag, när vi reser runt
i världen.Mina namn har alltid varit relaterade till olika
uppdrag.Jag har bara använt namnet Abdul K.under den
period jag tillsammans med mina kolleger arbetade med mordet
på OP, annars använder jag mig av andra namn, till
exempel när jag tog in på hotell i Stockholm etc.
Efter en & en halv månads förberedelser var det dags att
gå till aktion.Den 28 feb fick vi veta att OP
inte hade några livvakter den kvällen & att vi skulle
hålla oss redo.Ett par timmar senare sattes vi i arbete.
Jag blev presenterad för en tysk som hette Heinz & i all
hast blev vi utrustade med WTs & vi blev också
uppmanade att bevaka OPs ytterdörr & följa efter honom
när han gick.Med våra apparater var det inte svårt för oss
att hålla kontakt med var & en av deltagarna.Vi hade
skaffat fram två väskor som vi gömde våra WTs i
när vi kom ner i tunnelbanan.Vi tog samma vagn som paret
OP.När vi nådde Grand gick Lisbet & OP in på
biografen & utanför träffade vi Stuart, som var en lång,
ljushårig kille.Efter halva filmen kontaktades per radio
tre flyktbilar (three get-away cars.Se brev till DN &
Wickbom 'three get-away cars'.) vilka skulle
placeras på bekvämt avstånd från Sveav..När folket
började strömma ut från biografen fick jag order att korsa
g. & placera mig i en portgång nära Kungsg..Heinz
& Stuart skulle följa efter OP på samma sida som
kyrkogården & fixa honom en bit bort.Av den orsaken bar
de pistoler med ljuddämpare & en spruta med gift, bara för
säkerhets skull...
Men ödet gjorde att OP korsade g. tidigare än
väntat.Han kom in i mitt område & det föll på min lott
att göra slut på honom.En stark spänning bemäktigade mig
när jag smög ut från mitt gömställe & såg hur han kom
närmare.Sedan fäste jag min WT innanför min
jacka & tryckte mig upp mot dörren.Jag tog ut min
revolver ur fickan & när OP var rakt framför mig
steg jag ut & kom upp bakom honom.Nu finns det ingen
återvändo, tänkte jag när jag grep tag om hans axel.Jag
lyfte mitt vapen & kramade till om avtryckaren.
Skottet gick av med ett våldsamt eko & jag förbannade
den dåliga ljuddämparen.Nu gick allting mycket snabbt även
om det tycktes passera i slowmotion.OP föll till marken
& Lisbet böjde knä framför honom.Jag kunde se att hon var
paralyserad när hon tittade på mig & jag tryckte av ett
skott i hennes riktning mest i avsikt att skrämma henne.
Samtidigt som jag såg att OP var dödligt sårad fick
jag en id‚.Som jag sa förut hade vi tittat på videofilmer
& nu återkallade jag i minnet bilden av en ökänd kriminell
person som hade en mycket speciellt sätt att gå & springa.
(En del människor säger att jag var förklädd till Christer
Pettersson, men det är inte sant).I det sammanhanget &
för att lugna mig själv koncentrerade jag mig på att
uppträda som en haltande lufs när jag sprang mot & uppför
trapporna i gränden.På v. uppför trapporna var det en
man som fastställde sin identitet som vi kommit överens om
& han gjorde tecken att jag skulle följa honom.Jag
passerade ett äldre par som kom emot mig & jag kunde lätt
följa min guide rakt ner till Birger Jarlsg..Där fanns
en blå Volkswagen Passat parkerad & i denna satt Holger
bakom ratten & väntade på mig.Mannen som visat mig v.
försvann så fort Holger & jag startade & körde därifrån.
Holger som hade talat med en medhjälpare i sin radio
sa: övi kör norr ut & sammanträffar med de andra killarnaö.
Efter en stund, kanske en kvart, sa Holger på tyska: öHier
ist es!ö.Vi var vid en korsning med en uppfart en bit
framför oss till höger.Jag bytte kläder under körningen
från en täckjacka till en tunn rutig överrock.Det här måste
vara Ulriksdal, sa Holger & tittade på taxikartan medan vi
packade in våra vapen & radiotelefoner i den stora svarta
& rödrutiga resväskan.Vi behövde inte vänta länge förrän
en vit Volvo (a white Volvo) backade ner för uppfarten rakt
framför oss.När Holger signalerade med ljuset hoppade en
blond, storväxt man ur den andra bilen & vi önskade Holger
lycka till & sa adjö.Jag skyndade bort
till Stuart (det var hans namn) med den tunga resväskan &
han sa: öElla!ö med hög röst, men med ett leende.Den andra
bilens förare, han kallades Odd, var norrman & han var
faktiskt ganska lik Stuart.De berömde min insats
& skrattade gott när jag sa något om min högljudda
revolver.Stuart, som hade varit på andra sidan av
Sveav., sa att det inte alls hördes så högt.Han hade
gått ner till Norra Bantorget där han plockats upp av Odd.
Ingen av oss berörde vår medverkan i mordet på OP.
Stuart visade mig injektionssprutan fylld med dödligt gift
som avsågs att användas mot OP om utvecklingen gått åt
ett annat håll.
I närheten av förstaden Märsta vid en liten by som heter
Rosersberg stannade vi vid en lada.Där stod en man &
blinkade med en ficklampa.Vi svarade på hans signaler med
vårt billjus.När mannen kom till bilen frågade Odd efter
lösenordet genom att säga: Vilken flight? & mannens
svarade: The Fulmar! Då insåg jag att vi hade fått en
välplanerad hjälp av folk som inte deltog i själva
exekutionspatrullen.Det var något som vi i vår bil inte
känt till.Vi lämnade över en del av vårt bagage
innehållande tekniska saker, vapen, WTs &
kläder.I utbyte fick vi norska nummerplåtar till bilen &
de monterades innan vi fortsatte mot Uppsala.
När vi anlände till den avsedda adressen sa jag farväl
till mina kamrater.Två killar mötte mig där & de följde
mig till en lägenhet, där jag skulle stanna de närmaste
dagarna, som en försiktighetsåtgärd.Under tiden hade jag
fått bekräftat att en massa pengar skulle finnas tillgängliga
utomlands som belöning för min personliga insats.Någon gav
mig också en flygbiljett & pengar att användas för en
resa till en centraleuropeisk huvudstad.
Därmed hade jag kommit till uppdragets slut & jag
återvände till det land & den stad där jag hör hemma.Jag
är stolt över att ha verkställt en sammansvärjning som måste
ha gått till världshistorien.I dag, till OPs ära,
har jag besökt hans grav med den enkla gravstenen, en
natursten från en karg ö.
Years very truly Abdul.
(...)