Fri vilja - samlingstråd

Varför kan man inte vilja vad man vill?

Jag har en tegelsten i husgrunden som vill falla nedåt. Den kan inte göra det därför att det finns tegelstenar under den som håller emot. Alltså kan den inte göra vad den vill. Men den vill fortfarande vad den vill. Eller vad menar du att den annars skulle vilja om inget hindrade dess vilja?

Man kan inte själv bestämma sig för vad man vill. Det finns ingen oberoende instans som är viljan.

I grunden befinner sig universum i jämvikt. Varje partikel i din kropp befinner sig där den gör därför att krafterna är lika stora åt alla håll. Det finns inget tvång och det finns inte heller någon önskan om att göra något annat.

Frågan om fri vilja är i grunden felformulerad och har därför inget svar.

Kanske eller kanske inte är en sån dikotomi legitim. Men tills vidare så är båda determinism och indeterminism såpass semantisk flexible koncepter, att en diskussion med dom och omkring dom bör vara petnoga med en specifikation av vilken version av dessa koncepter som användas.

Fri vilja kan såklart inte finnas i en deterministisk värld med slumpmässiga atomer.

Edit: Finns ingen plats för något sådant. Det måste väl alla kunna förstå.

Nej, jag förstår inte. Jag vill inte förstå och det finns ingenting som tvingar mig.

Ja . Fri vilja finns. Men man har ingen koll på vad den gör
Måsste pissa nu. Jag bestämmer :😠

Jag provar på golvet se om jag kan bestämma det

Funka inte.

Om jag får två miljoner då kanske.

Eller gör jag det automatiskt då ?😮

Från ett vetenskapligt perspektiv så har jag mycket svårt att se hur fri vilja skulle kunna existera. Men från mitt högst subjektiva perspektiv så är det onekligen så att känslan av att jag kan gör val existerar hela tiden. Att något perspektiv skulle vara mer rätt än det andra har jag svårt att se men det beror självklart på hur man definierar rätt.

Som allt annat i denna värld så är det perspektivet på frågan som leder fram till svaret.

Vilja och tro och fysik.

Ge mig två miljoner.
Å jag kommer kunna hopp över 150 cm i höjdhopp om ett år . Om det är kravet.

Men om någon säger 2 meter så kommer jag nog misslyckas till året slut.

Viljan fanns men fysiken räckte inte till.

Viljan är begränsad av naturen.

Men vet man ju ändå inte om jag valde i från första stund.

Men helt säkert är iaf att viljan är begränsad.

I ett fysiskt perspektiv existerar inte fri vilja. Men betraktar vi beslutsfattandet som en process så gör den det ur ett informationsteoretiskt perspektiv. (Turings haltproblem motiverar varför.)

Då vår upplevelse skapas av informationsflödet och inte av den fysiska plattformen så anser jag att det processmässiga perspektivet bäst återspeglar våra mentala förutsättningar. Vilket leder till att jag anser att vi har fri vilja ur ett subjektivt perspektiv.

Det intressanta för mig är just att se frågan från olika perspektiv. Turings haltproblem är jätte intressant. Men inte lika intressant som att meditera i ett mörkt och tyst rum, "titta" på sina tankar utan att lägga någon värdering i tankarna samtidigt som man ställer sig själv frågan, -var det jag som valde denna tanke? Har man tur kan det komma en insikt utan ord eller form, en tyst insikt som inte går att beskriva. Det blir totalt metaperspektiv en oändlig spegling av tankarna "jag har ingen fri vilja, Jag?". Det är som att man har vänt på ett mynt, det som tidigare var självklart går inte längre att se. Sakta kommer tanken tillbaka och genom tanken så kommer oförmågan att förstå det man tidigare känt så starkt. Låter självklart som flum för en person som inte har ägnat tillräckligt med tid åt att ifrågasätta sin egna tankar. Och nej! jag brukar inte lustiga svampar.

Så svaret blir att vi både har och inte har fri vilja.

Du måste dock hålla isär ditt minne av dina explicita tankar från den faktiska processen i den fysiska hjärnan. Hjärnkirurgerna beskriver beslutsprocessen som en dragkamp mellan nätverk som representerar olika minnen. Sedan minns vi beslutet som ett resultat av procedurellt resonerande. De båda beskrivningarna står i konflikt med varandra och det finns mycket som talar för att vårt minne är en efterkonstruktion. Med det vill jag säga att din upplevelse av att du är tom i skallen inte behöver ha så mycket med verkligheten att göra. Hjärnan fungerar helt enkelt inte så som vi kommer fram till genom meditation.

Utgå istället från att hjärnan är en rationell maskin som gör vad den tror är bäst givet sina inbyggda mål. Frågan är om vi anser att den då gör vad den själv vill eller om den tvingas göra något annat?