Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Efter de senaste nyheterna från polisen kom jag att tänka på årets, dvs 2017 års, nyordslista. Då avsåg jag främst alternativa fakta och #metoo. Men när jag gick in och kollade listan insåg jag att minst 15 av dem kan appliceras på detta fall, t. ex. även funktionsrätt, inrymning och killgissa men det finns mer makabra exempel. Här är hela listan:
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/nyord/nyordslistan-2017.html

Jag tror inte att föräldrarna varit överens om att mörda sina barn, åtminstone inte på de premisser som görs gällande. Avskedbrevet är falska nyheter, enligt mig. Antingen har någon av dem, förslagsvis pappan, tvingat sin partner att skriva under eller så är själva bevekelsegrunderna hittepå.

Jag var tidigare inne på incest/pedofil-skandal som var på väg att avslöjas och att skammen drev honom (eller dem nu då) till detta vedervärdiga brott. Men även om det inte rör sig om incest vidhåller jag att skammen är den enda rimliga drivkraften i ett sådant här fruktansvärt dåd.

Barnen verkar ju inte ha varit så sjuka som vissa försöker påskina. De har ändå isolerats i hemmet vilket är den viktigaste aspekten i min tankegång här. Varför har de isolerats om de inte är dödsjuka? Oegentligheter i hemmet kan vara en stark orsak. Just när de blir så pass stora att de kan börja reflektera lite mer över sexualitet, isoleras de från omvärlden.

Men i dessa hemska mördare till föräldrars värld kan jag se ett skammens motiv även om det nu är så att flickorna var gravt sjuka. Svagheter får inte synas utåt i den perfekta-fasad-tillvaron. De skämdes för att barnen var handikappade helt enkelt. Fy fan!
Ingen livskvalitet och framtid då. Fy fan!

Sist men inte minst är jag arg på polisen som inte kommer med mer information, t. ex. vilken diagnos barnen hade, om de nu hade nån (vid diffusa trötthetssymptom är det inte alls säkert att läkare av idag ställer diagnos, man brukar vara försiktig med sånt när det gäller barn).
Jag är så arg på polisen just nu att jag skulle kunna tänka mig att åka till Skåne och kasta en smällare på polishuset! Jag är ledig och har pengar till biljetten (fast det är mitt i januari). Men jag har bara ingen smällare!

Exakt. Det är inte alls säkert. Som sagt innan, om OH fick ett psykbryt och mördade hela familjen, så hade han kanske - när han sansat sig - tankar på hur eftervärlden skulle uppfatta honom.

Det är en vetenskaplig term, om en person använder denna har det ingen bäring på skribentens åsikt i frågan.
Jämför med ordet soffliggare inom diskussionen på ett val, betyder inte att personen ligger på en soffa, det är bara ett begrepp.
Edit: barmhärtighetsmotiv är det vetenskapliga namnet, men en del har sagt barmhärtighetsmord, det är samma sak men i litteraturen hittar du hara det första begreppet tror jag.

Ja, som om man inte kan förfalska en namnteckning? tvinga sig till en? Givetvis måste man titta närmare på handstil, jämföra dessa mot andra skriftliga källor, innan man med säkerhet kan säga något. Men det kanske redan gjorts, vad vet jag. Läste ingenting om något sådant i artikeln.

Ja, bra synpunkt där. Tråden har blivit lite av en moralisk/etisk diskussion, helt oaktat själva fallet. Jag tror att det är det som gör att folk tycker att det är intressant att läsa. Det är mer än bara "morden", utan det handlar om att ta livet av sina barn, och om det någonsin skulle kunna vara "okej" eller acceptabelt. Det är en del av diskussionen.

Skulle förvåna mig mycket om polisen inte gjort en analys av underskrifterna. Det bör vara ett standardförfarande i en mordutredning.

Barnen var antagligen trötta så in i Norden på sina kontrollfreaks till föräldrar. Inte för att de förtjänar att kallas föräldrar. Den typen av epitet borde vara synonymt med herdeskap, en sann herde är beredd att dö för fåren, inte avliva dem du är satt att värna och hjälpa.

Efter denna skamhandling tar de sig själva av daga så de slipper stå till svars. Hoppas alla som upphöjt, och försvarat dessa känner sig tillfreds och sover gott- inhumana låtsasmänniskor.

Personer som Oskar och Hannah är inte vana att tackla motgångar, men kreativa och lösningsfokuserade personer förblev de hela vägen. Ingen depression där inte, planerande och reflekterande ända fram till slutet.

Men jag hoppas fortfarande att statistiken har rätt angående Hannahs inblandning och då ska jag be om ursäkt för att jag förtalat en oskyldig, lyckligt ovetandes hustru och offer.

Om det bara är ena föräldern som begår morden så är det fullt möjligt med psykos eller något annat allvarligt. Det är dock ytterst osannolikt att båda föräldrarna drabbas av psykos samtidigt. Detta bekräftas av vittnesuppgifter från föräldrarnas kolleger som berättar hur de agerat helt normalt dagarna innan händelsen. Det är uppenbart att denna handling är ett resultat av två högfungerande och psykiskt normala människors beslut. Om det bara är en galning med psykos som begår en sådan här gärning är sannolikheten stor att motiven inte kan förstås av någon annan än gärningspersonen och eventuellt insatta psykologer. Om två rationella människor tillsammans kommer överens att göra något sånt här är dock sannolikheten betydligt större att motiven kan förstås av en betydligt större skara människor. Vi vet ännu inte med säkerhet vilken sjukdom barnen varit drabbade av men sannolikheten är inte orimligt liten att föräldrarnas resonemang hade låtit vettigt för mig och många andra i denna tråd. Om så är fallet kanske vi ska se på dessa föräldrar som riktiga hjältar och förebilder som offrar allt för barnen, t.o.m. sina egna liv. Det krävs stort mod och beslutsamhet att kunna lägga omedelbara känslomässiga reaktioner åt sidan samt se igenom samhällets indoktrinering och göra det som man vet är bäst för barnen.

Inlägg 8682 och bakåt.

Det är rena spekulationer, saknar helt substans. Kan lika gärna varit jultomten som fastnat i skorstenen och blev förbannad.

Lite bredvid målet, att dom "drabbats" av olycka, eller hur? De flesta tar motgång och olycka med kamp, för sitt och näras liv, här var det lite tvärt om....

Detta fallet är väldigt ovanligt. Det vi vet idag är att barnen inte fick hemsjukvård. Inte heller känner vi till någon (längre) sjukhusvistelse.
Föräldrarna har upplevt något, men fanns det någon förankring i verkligheten, det vet vi inte? I juridiken hänvisar advokater till putitativt nödvärn, alltså att personen ansåg det fanns en verklig fara för dennes liv (vilket inte var fallet) därför försvarade personen sig med oförsvarligt våld.

Jag är inne på detsamma här att det föräldrarna upplevde och förmodligen projicerade på sina barn inte var verkligheten.

Frågan är hur allting började? Förmodligen började det med att den äldsta flickan blev sjuk och drogs med krämpor en tid efteråt. Mamman som kanske var överbeskyddande kunde inte släppa det och så var cirkusen igång. Värt att notera är att den yngsta dottern fick hemundervisning grundad på en misstanke....

Av hänsyn till de anhöriga kommer polisen inte att uttala sig, jag tycker de borde tänka om. Av hänsyn till alla svårt sjuka barn borde sanningen komma fram. För frågan är hur en svårt sjuk 10-åring eller 12-åring tänker? Även om de inte är rädda för att föräldrarna kommer att döda dem så kanske de undrar, vilken börda är jag för min familj? "Flickornas föräldrar tyckte att sjukdomen var så hemsk att de bestämde att hela familjen skulle dö, och då låg inte flickorna ens på sjukhuset"?

Sedan finns ett annat problem som du tog upp. Det finns säkert de som anser att eftersom föräldrarna ansåg att barnens livskvalité skulle bli dålig, så tog de det bästa beslutet utifrån sin familj s.a.s. Då kan ordet barmhärtighetsmord komma på tal. Men accepterar vi det ordet här så mister det fullständigt sin valör.
Nu ska det tilläggas att jag anser att man ska kämpa för livet och inte välja döden. Dessutom vet alla anhöriga att det sista som överger en är hoppet. Jag kan dock förstå de som hjälper cancersjuka med svåra smärtor i sista stadiet. Det är väl det som kallas barmhärtighetsmord, av det som framkommit hittills hittar jag ingen barmhärtighet alls här.
Det skulle vara intressant att veta om barnen varit med i någon diskussion om att familjen borde avsluta "lidandet". Även om så vore fallet ger det inte föräldrarna carte blanche att agera. Som föräldrar ska de hjälpa och vägleda sina barn. I det fall något av barnen uttryckt livsleda så skulle BUP kontaktas.

Sedan att ö.h.t anse sig ha rätt att bedöma vems liv som har livskvalité eller inte är fruktansvärt