Citat:
Jag säger endast att det är väldigt enkelt att säga hur man skulle agera när man skriver på ett forum men riktigt så enkelt är det ju inte. En del människor orkar mer en del mindre. En del har "fallenhet" för depression utan orsak en del har det inte. Så är det.
Men att se en nära anhörig lida det är oerhört jobbigt. I mitt arbete möter jag ett sånt lidande varje dag. Det tär. Om det då är dina egna barn och under flera år så...Då föräldrarna tagit sina liv så var ju knappast mord på sina döttrar ett förstahandsval
Men att se en nära anhörig lida det är oerhört jobbigt. I mitt arbete möter jag ett sånt lidande varje dag. Det tär. Om det då är dina egna barn och under flera år så...Då föräldrarna tagit sina liv så var ju knappast mord på sina döttrar ett förstahandsval
Men det är ju inte speciellt svårt heller. Detta hade varit betydligt mer vanligt förekommande om det bara hade handlat om att det är förkrossande att se anhöriga lida i kombination med stress-sårbarhetsmodellen.
En anledning till att detta fall riktigt har satt sig hos människor är att det är så himla OTÄNKBART och OFATTBART.
Jag har en högst personlig erfarenhet av att se en anhörig lida av en dödlig sjukdom som dödar innehavaren på ett mardrömsliknande sätt och det är rent fruktansvärt. Jag har också jobbat inom ett yrke där man bara träffar svårt sjuka barn - och såklart deras föräldrar.
Det är extremt ovanligt att föräldrar tar livet av sina barn för att de lider av svår sjukdom - även i de fall där barnet går en fruktansvärd död till mötes. Varför? Därför att hoppet om förbättring är så otroligt starkt.
Det är också extremt ovanligt att man som anhörig (oavsett om man är förälder till den sjuke) blir deprimerad under tiden personen är sjuk. Sånt kommer i regel då den sjuke antingen tillfrisknat eller avlidit. Nedstämd, ledsen, ångestfylld, känna sig maktlös är några av känslorna man såklart kan känna men bli sjuk i depression samtidigt - nej.
Detta fall med dessa föräldrar är ju något mycket ovanligt. Kanske det inte var deras förstahandsval - men det var ju ändå ett accepterat val/alternativ eftersom de ju utfört det och tillsammans. Oavsett vad orsaken bakom att de ansåg sig och/eller barnen utan livskvalité och framtid och oavsett om de faktiskt hade ”rätt” i det så är deras beslut mycket anmärkningsvärt och mörkt. Att de själva begick självmord kan likväl förklaras med att de inte var så sugna på ett fängelsestraff eller att de helt enkelt föreställt sig en framtid med barnen men eftersom de nu verkade vara väldigt sjuka så skulle den framtid de tänkt sig tillsammans aldrig bli av så då kan de lika gärna göra slut på allt.
Det är hursomhelst ingen normal handling.