Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tror ett tråkigt besked kom redan i december. Om nu föräldrarna gemensamt fattat detta beslut så tar det ett tag innan det "mognar" fram. När väl beslutet var fattat så tyckte de kanske att de skulle fira en sista jul och nyår sedan får det vara nog.

Tror ni att händelsen har utmynnat ur en för familjen logisk slutsats eller är detta en "galnings" verk?

Om det har varit logiskt, hur har de vuxna tänkt då, när de inte klarat av att tänka bortom någon slags
framtidshorisont för flickorna? Har inte de vuxna velat lämna flickorna föräldralösa om mamman är terminalt sjuk i cancer och pappan vill dö pga depression och att han inte orkar hålla uppe prestationen karriärmäsigt. Många frågor, kanske detta aldrig kommer att besvaras tyvärr.

Då borde väl kärlen varit inhämtade från gatan om kärl nr 2 tömdes den 5/1.

Det finns absolut ingenting som talar för att detta var något som planerades av föräldrarna i samförstånd. Ingenting.

Det vore intressant om entusiasterna bakom den hypotesen kunde utveckla hur de resonerar, hur de tror att ett sådant beslut ens fattades.

Den naturliga reaktionen om en förälder föreslår att mörda sina barn är att den andra föräldern blir förfärad, inte att den anser det vara en god idé. Ingenting tyder på att barnen var döende, i synnerhet inte den yngsta dottern. Båda hade av allt att döma många år kvar.

Hela resonemanget om att två föräldrar planerat detta är barock:

”Älskling, ska vi inte mörda barnen nu?”
”Jo, men gå ut med soporna först är du snäll och dra ut tunnan”.
”Ja men självklart. Ska vi inte vänta en dag med dödandet då, så vi hinner dra tillbaka soptunnan igen”?
”Nä, det kan väl någon av dina bridgekompisar ordna”?

Av det lilla vi vet tyder allt på att en förälder mördat familjen, inte att det var ett gemensamt beslut. Partnern var av allt att döma helt ovetandes och levde livet som vanligt.

Precis så tror jag med. Det är jävligt lätt för oss utomstående att sitta och dömma andra hit och dit. Men vi har inte befunnit oss i deras situation. Och just därför vägrar jag prata massa skit om föräldrarna som vissa gör.

Jag har många gånger genom livet fått höra att jag är naiv och det är jag kanske men jag VILL tro gott om alla tills motsats bevisas.

Jag tror att föräldrarna var just precis så fina som vi har hört och läst att de var.

Men deras livssituation blev för tuff. Varför vet vi inte med säkerhet men förmodligen pga sjukdomar.

Vad som sen hände vet ingen av oss med säkerhet än men JAG tror att morden/självmorden kom sig av ren desperation.

Och även jag tror att de nu är tillsammans i en bättre värld.

Det finns absolut ingenting som talar för att detta var något som planerades av föräldrarna i samförstånd. Ingenting.

Det vore intressant om entusiasterna bakom den hypotesen kunde utveckla hur de resonerar, hur de tror att ett sådant beslut ens fattades.

Den naturliga reaktionen om en förälder föreslår att mörda sina barn är att den andra föräldern blir förfärad, inte att den anser det vara en god idé. Ingenting tyder på att barnen var döende, i synnerhet inte den yngsta dottern. Båda hade av allt att döma många år kvar.

Hela resonemanget om att två föräldrar planerat detta är barock:

”Älskling, ska vi inte mörda barnen nu?”
”Jo, men gå ut med soporna först är du snäll och dra ut tunnan”.
”Ja men självklart. Ska vi inte vänta en dag med dödandet då, så vi hinner dra tillbaka soptunnan igen”?
”Nä, det kan väl någon av dina bridgekompisar ordna”?

Av det lilla vi vet tyder allt på att en förälder mördat familjen, inte att det var ett gemensamt beslut. Partnern var av allt att döma helt ovetandes och levde livet som vanligt.

Nej, soptunnan stod inte i vägen för någon. Den syns väl på den här bilden:
https://skd-1e9a.kxcdn.com/2018/01/10123858/04d8f04d6bec5d8c09f956437a4acfea-600x393.jpg


Att flytta på någon annans soptunna när man rimligen tror att åtminstone någon i familjen är hemma (t.f.a. de två bilarna) framstår fortfarande som märkligt, oavsett hur ofta de spelat bridge tillsammans eller inte.

För några dagar sedan kom detta ut:
"Men det har gjorts fynd som ger oss indikationer på vad som föranlett dödsfallen..."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/4dzbA6/fynd-i-villan-kan-ge-forklaring-till-dodsfallen
Föranlett, det vill säga "triggern", den utlösande faktorn.
och mer ur samma artikel:
Han säger att man i villan gjort 'fynd som möjligen ger en förklaring eller en bakgrund till det som hänt'.

7

Det är väl inget konstigt med det. Om grannarna var medvetna om att det fanns sjukdom i familjen och att mannen var stressad så är det väl inte så konstigt att grannen hjälper till med något så tämligen enkelt.

Där jag bodde tidigare hjälpte grannarna oss utan att ens säga något. Den sista vintern jag bodde där skottade de både snö och hjälpte mig med soptunnan om inte någon annan gjort det.

Mina grannar fattade ju direkt att om saker inte blev gjorda fanns det en anledning till det och då ryckte de in.

Har också reagerat på de många tvärsäkra och dömande utomstående för vilka livet är antingen svart eller vitt. Därför är det mitt i det svåra gott att läsa avd9, Picasso, Scheele, du och några till som med integritet skriver det ni vet och har information om, med respekt.
Ni är de som gör att man fortfarande kan gå in och läsa lite här då och då.

Jag vet också, som någon annan skrev här, hur mycket man kan dölja utåt, utan att omgivningen sett eller förstått någonting, när man är långt nere i ett dåligt mående.

Vila i frid, lilla familj!

Återigen, motiven är ofta triviala för utomstående. Gärningsmännen har i regel varit utsatta för stress under en längre tid och utvecklat en depression.

Jag har gett flera exempel tidigare i tråden.

Ett annat känt exempel är John List. Han mördade sin mamma, sin fru och deras tre barn 1971. Orsaken var att han förlorat sitt jobb på en bank och skämdes över möjligheten att familjen skulle få leva på bidrag. Som djupt troende resonerade han att familjen skulle få det bättre i Himlen än med honom som arbetslös på jorden. Efter morden lyckades han hålla sig undan rättvisan i 18 år.

Ytterligare ett exempel är Bain-morden, ett av de mest uppmärksammade rättsfallen på Nya Zeeland. 1994 påträffades paret Robin och Margaret Bain ihjälskjutna tillsammans med tre av deras fyra barn. Det enda överlevande barnet, David Bain, dömdes för morden. 2007 fick David till stånd en resningsansökan och 2009 frikändes han helt. Det visade sig att pappan mördat övriga familjemedlemmar och sedan begått självmord. Orsaken är okänd, men ett tänkbart motiv är att det cirkulerade ett rykte om att Robin Bain förgripit sig sexuellt på sin dotter. Om han verkligen gjort det eller inte är okänt, men skammen kring ryktet tros ha varit avgörande för massmordet.

Vad som varit den utlösande faktorn i Bjärred behöver inte vara komplicerad. Januari är den månad då flest begär skilsmässa. Om frun ville lämna honom kan det ha varit tillräckligt. Många dricker alkohol under julhelgerna och om pappan redan var deprimerad och suicidal kan det ha bidragit till en psykos.

Tänk er inte ”ädla” eller ”rationella” motiv. Det är i regel aldrig så det ser ut vid familicide.

Det finns absolut ingenting som talar för att detta var något som planerades av föräldrarna i samförstånd. Ingenting.

Det vore intressant om entusiasterna bakom den hypotesen kunde utveckla hur de resonerar, hur de tror att ett sådant beslut ens fattades.

Den naturliga reaktionen om en förälder föreslår att mörda sina barn är att den andra föräldern blir förfärad, inte att den anser det vara en god idé. Ingenting tyder på att barnen var döende, i synnerhet inte den yngsta dottern. Båda hade av allt att döma många år kvar.

Hela resonemanget om att två föräldrar planerat detta är barock:

”Älskling, ska vi inte mörda barnen nu?”
”Jo, men gå ut med soporna först är du snäll och dra ut tunnan”.
”Ja men självklart. Ska vi inte vänta en dag med dödandet då, så vi hinner dra tillbaka soptunnan igen”?
”Nä, det kan väl någon av dina bridgekompisar ordna”?

Av det lilla vi vet tyder allt på att en förälder mördat familjen, inte att det var ett gemensamt beslut. Partnern var av allt att döma helt ovetandes och levde livet som vanligt.