Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Tja det kanske hör till i många fall att det flyger omkring en massa definitioner och omskrivningar eftersom det finns ett behov av att hantera det okända. Fram till polisen kan uttala sig mer uttömmande.
Att lydigt sitta nöjd med "mord" passar inte (mig) alla ggr eftersom det inte ger ngn merkunskap kring brottens bakgrunder, som till 9x proc. handlar om att människor är intrasslade med varandra, offer o mördare, och att brottet har anknytningen som kraftkälla. Det är först när man vet det som man kan förstå att vem som helst kan hamna i en liknande situation som den här familjen, utan att förstå eller märka det, och befinna sig vid den samma tröskel som någon där tycks ha stått inför.
Dessutom måste vi ha omskrivningar för dem som är för små eller oemottagliga för livets villkor.
Det är kanske alltid hybris eller självsvåldighet som utlöser "utvidgade självmord" men samtidigt anger uttrycket att folk anser sig höra ihop som människor, och ha ansvar inför varandra, även när det blir helt avigt och ruttet. Här har någon ev ansett att denne inte kan fortsätta leva själv och nått insikten att tanken på de andras fortsatta, livslånga lidande utan att som förälder kunna finnas till hands för att ge tröst är en helt ohanterlig föreställning. (Säg att mannen kommer hem och finner att mamman tagit livet av sig och barnen, varpå mannen dödar sig själv.)
Att gäspa och föra det till våldsbrottsstatistiken förslår inte för mig.
Fast det riktigt stora felet blir ju att det vaga begreppet leder till antaganden och hypoteser som ovan om gärningsmannens motiv, där risken är uppenbar att man inför förmildrande omständigheter som kanske inte alls förelåg på det sättet. Förmodligen kan man ju anta att mördare alltid har skäl av något slag för sitt handlande som ställer deras handlingar om inte i ett bättre ljus så i ett mer förklarande.
Man bör i alla fall inte inleda med psykologiseringar om förklarande faktorer om gärningsmannens motiv i berättelsen om hur tre mordoffer som förmodligen inte själva valt sitt öde och kan ha utstått stort lidande blivit avrättade. Såvida inte det är ur en objektiv synvinkel befogat att med viss säkerhet betrakta deras död som önskvärd i någon mening förblir mördandet en ond och självisk handling oavsett mördarens subjektiva föreställningar.
