Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jerry Martingers dokument:

”Vid ifrågavarande tidpunkt tjänstgjorde Dahlgren bl. a. som chaufför åt länspolismästare Hans Holmér. Tjänstgöringen följde i allmänhet en på förhand uppgjord tidsplan men kunde ibland också innebära plötsliga, ej planerade ”inhopp”. Den 28 februari 1986 var det meningen att Dahlgren skulle tjänstgöra under tiden 15.00 – 24.00. Strax efter lunch blev han emellertid uppringd av Hans Holmér som uppgav att Dahlgren kunde vara ledig nämnda dag bortsett från att han måste utföra en hämtning på Stockholms Central under mitten av eftermiddagen, 15.00. Dahlgren strök då den anteckning om tjänstgöring som han gjort i sin dagbok samtidigt som han talade med Holmér i telefon. Som skäl för att ge Dahlgren ledigt uppgav Holmér följande: ”Jag avser inte att vara i Stockholm under kvällen.” Dahlgren vet inte varifrån Holmér ringde, men han utgick från att samtalet kom från Holmérs tjänsterum på Polishuset.

Holmér sa (till Dahlgren) att en mansperson skulle hämtas vid Centralstation och därefter köras till Slottskajen. Där blev Dahlgren tillsagd att vänta medan mannen uträttade ett ärende. Enligt Holmér skulle mannen sedan transporteras till Polishuset. Tidpunkten för nämnda hämtning var ungefär den tid då Dahlgrens tjänstgöring egentligen skulle börja, alltså någonstans omkring klockan 15. Dahlgren fick uppfattningen att den person som han skulle hämta var en polisman som kommit med tåg från någon annan del av Sverige. Men att det skulle handla om en polis var bara en gissning från Dahlgrens sida. Dahlgren kände inte heller igen den person som han mötte vid Centralen. Enligt Dahlgren såg mannen ut att vara en chefsperson i 60-årsåldern, men även detta var en gissning från Dahlgrens sida. Mannen presenterade sig inte ens för Dahlgren, men hade inga problem att finna fram till Dahlgrens bil eftersom han tydligen var förberedd på såväl bilens som Dahlgrens utseende.
-------
Vid Slottskajen var det mycket trångt med bilar, men Dahlgren hittade en tom parkeringsruta som låg närmast Mynttorget. I samband med att mannen steg ur bilen passerade moderate partiledaren Ulf Adelsohn förbi och mannen, som inte sagt något till Dahlgren under hela färden, sa då: ”Titta, där går Adelsohn.” Dahlgren fick inte uppfattningen att mannen var närmare bekant med Adelsohn på något sätt, bara att mannen kände igen Adelsohn när han såg honom gå in i ett av husen vid Mynttorget ett stycke från bilen.
---------
Mannen (som Dahlgren hade hämtat) var borta cirka tjugo minuter, men Dahlgren vet inte åt vilket håll denne begav sig. På särskild fråga uppger Dahlgren emellertid att han är ganska säker på att det inte var till något av Riksdagens hus som mannen gick, eftersom Dahlgren menar att han i så fall skulle ha sett detta med hänsyn till sin position i bilen. När mannen kom tillbaka hade han mycket bråttom och uppgav att han nu måste skynda sig till Polishuset. Dahlgren blev stressad och råkade i samband med att han backade ut från parkeringsrutan köra emot en annan bil. Han steg ur sin bil och tittade på den påkörda och såg att en mindre skada uppstått på den andra bilens ena bakskärm. Dahlgren sa till den skjutsade mannen att han inte kunde åka iväg utan vidare utan måste ”ordna upp” det inträffade med den andra bilens ägare, men det gjorde den andra mannen upprörd. ”Det har vi för helvete inte tid med”, sa denne med höjd röst. ”Jag tar numret och ordnar den saken senare”, sa mannen, varefter Dahlgren körde iväg.

Under färden från Slottskajen till Polishuset förekom inte något samtal mellan Dahlgren och mannen han skjutsade. När man kom fram till Polishuset, underströk mannen att han ville köra ned i Polishusets garage, vilket Dahlgren gjorde. Nere i garaget stod två personer som Dahlgren uppfattade som yngre polismän och väntade på mannen.

Efter det att Dahlgren utfört skjutsningsuppdraget körde han hem till sin bostad (nedre Kungsholmen). Han brukade ibland ta med sig bilen hem för den händelse det skulle dyka upp något ”plötsligt uppdrag”. Och eftersom den aktuella dagen hade börjat lite konstigt med ett hämtningsuppdrag trots inställd tjänstgöring, ville Dahlgren ”vara på den säkra sidan”.

Vid 16.15 tiden kom två manliga kolleger på besök till Dahlgrens bostad. Kollegorna hade med sig en flaska whiskey. Eftersom Dahlgren sällan drack sprit och dessutom hade en egendomlig känsla av att det skulle dyka upp något extrauppdrag under kvällen lät Dahlgren kollegorna dricka ensamma. Dahlgren gjorde i ordning lite kaffe åt sig själv och de tre satt sedan och pratade i ungefär en timme. Därefter hämtades kollegorna av den enes fästmö. Bara några minuter efter det att kollegorna lämnat Dahlgrens lägenhet kom en annan polisman helt oväntat till Dahlgren. Han kände inte denne polisman närmare men vet att vederbörande jobbade nära Hans Holmér. Den besökande polismannen uppgav att han medförde ett uppdrag från Holmér som innebar att Dahlgren, trots tidigare besked om ledighet, skulle tjänstgöra under kvällen och hämta Holmér vid en viss tid. Dahlgren vill inte uppge på vilken plats som han skulle hämta Holmér, men säger att platsen i fråga låg ”ganska många mil från Stockholm”. Dahlgren vill heller inte närmare gå in på frågan vid vilken tid han skulle hämta Holmér eller på vilket sätt han skulle ta sig till platsen för hämtningen. På särskild fråga huruvida hämtningen skulle ske på vanligt sätt, d v s med bil, uppger Dahlgren att han i nuvarande läge är förhindrad att svara på det. Men Dahlgren lovade att eventuellt återkomma på denna punkt.

Med anledning av att Dahlgren inte vill lämna några uppgifter om hur hämtningen av Holmér gick till uppstår här en lucka i berättelsen.

Dahlgren uppger sedan att han och Holmér från ungefär klockan 22.30 kryssade runt i Stockholm på ett sätt som Dahlgren hade svårt att förstå. Holmér gav hela tiden Dahlgren order om att köra runt till olika platser. Dahlgren uppger att det nästan kändes som att han körde omkring med en turist som bara skulle se sig omkring. Vid 22.45-tiden, när han befann sig vid Mariatorget, steg Holmér ur bilen och gick fram till en husingång invid något slags hotell. Dahlgren såg hur Holmér där pratade med en man i porten, och på vägen ut från denna gav mannen Holmér en kvällstidning. Dahlgren uppger att han på grund av mörker hade svårt att iaktta den andre mannens utseende. Efter det att Holmér satt sig i bilen, bad den andre mannen Dahlgren att vänta några minuter medan Holmér läste något i tidningen. Därefter fortsatte färden in mot de mer centrala delarna av stan. Olika delar av Sveavägen passerades därvid ett flertal gånger.

Den man som Dahlgren skjutsat tidigare under eftermiddagen hämtades vid Operan ”några minuter före 23” och åkte med runt kvarteret vid Rådmansgatan ett flertal gånger. Det verkade som om mannen och Holmér letade efter något eller någon där, varefter mannen släpptes av i trakten kring Odenplan. Dahlgren minns inte exakt till vilken adress som mannen i fråga transporterades.

Strax före 23.30 befann man sig vid ”ena kanten av Hagagatan”. Det är oklart om Dahlgren menar den norra eller södra delen av gatan. Holmér steg där ur bilen och gick fram till en man i 25-årsåldern, cirka tio meter bort. Det verkade som om Holmér hade stämt möte med mannen eftersom Holmér strax dessförinnan givit Dahlgren order om att köra till just denna plats. Efter några minuter kom Holmér tillbaka och berättade att Olof Palme blivit skjuten på Sveavägen.

Färden fotsatte därefter mot den plats där mordet på Palme skulle ha ägt rum. Dahlgren tyckte då att det var konstigt att Holmér inte ville stanna på platsen där det nu samlats en hel del folk. Men Dahlgren fick bara order att ”rulla sakta förbi”. Dahlgren är säker på att han och Holmér passerade mordplatsen sju minuter efter mordet.

Någon halvtimme senare när man efter fortsatt rundkörning i Stockholms centrala delar befann sig på Norr Mälarstrand, fick Dahlgren order om att stanna bilen och hämta en väntande kvinna i 50-årsåldern. Kvinnan skjutsades till en adress i Sundbyberg. Dahlgren minns inte adressen, men han minns att han, en stund efter att kvinnan lämnat bilen och man kört från platsen, upptäckte att kvinnan glömt kvar någon sorts jacka eller dylikt i bilen.

Dahlgren fick slutlige order om att köra till Mälarhöjdens tunnelbanestation, där han lämnade av Holmér strax före klockan 00.30. I samband med att Holmér steg ur bilen påminde han Dahlgren kraftfullt om Dahlgrens tystnadsplikt avseende hans uppdrag för Holmér under dagen och kvällen.

Innan Dahlgren körde från platsen såg han att Holmér steg in i en mörkblå Volvo, i vilken det förutom föraren satt minst ytterligare en person. Den kvarglömda jackan tycktes inte vara något problem, eftersom Holmér tog med sig den när han lämnade Dahlgrens bil.