Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ja, rakt fram eller rent av något åt höger.

Den här punkten är en del i den informationen, och så som det återgavs till mig är en av anledningarna till att jag ser informationen som mycket trovärdig.

Kan du då beskriva mer detaljerat hur den flyende rörde sig och hur du har kommit fram till detta?

Det innehåller en mycket trovärdig beskrivning om varför LJ ser det han ser och varför han tycker att GM rör sig åt höger sett från LJs håll.

Vill inte gå in i detalj på vad.

Det här har berättats för mig och det är mina slutsatser kring det.
Andra kanske skulle dra andra slutsatser, men, för mig är det glasklart om vad, och att det är GM det handlar om.

Om du inte vill berätta förstår jag inte varför du tar upp det.

Hur viktigt var Sosus för NATO/USA?
Var Palme emot Sosus?
Dåvarande Sovjetunionen och WP måste ha varit djupt bekymrade över Sosus.

Det är för att redogöra min hållning. Att jag anser det jag anser är pga information jag fått.

Men kan inte i detalj redogöra vad pga av hänsyn till den som berättat för mig.

Förståelse för hur det kan ha gått till ökar men det som jag skulle vilja efterlysa är till exempel namn på svenskar som tjänstgjort i Israelisk uniform förutom Sigvard Marjasin.
Några av namnen som är intressanta i övrigt är, Jan Stenbeck, Tomas Fischer, Karl-Erik Schmitz, David Kimche, Irwin Suall, Clifford Gaddy, Robert E. Harkavy.
Några av dem är aktiva desinformatörer.
Skulden ska enligt judiska intressen läggas på CIA.
Charles Morgan som frågar runt i Stockholm och även finns i Gunnarsson´s telefonbok blir näst intill löjeväckande.
Även EAP blev ett lite väl självklart alternativ som den judiske, Irwin Suall mer än gärna ville få till ett seriöst spår.

Personligen gör jag ingen skillnad på judar eller araber.
Och någon antisemit är jag inte heller.
Men den judiska inblandningen i mordet på Olof Palme kommer att bli svår att tvätta bort.
Det är inte hähä och hep hep.
https://www.youtube.com/watch?v=vG3qmYeTvHc

Mossad aldrig vare sig bekräftar eller förnekar några av sina aktiviteter utomlands, men att man förbehåller sig rätten att bekämpa terrorism även utanför Israels gränser

Svensk utrikespolitik är inte några pajaskonster.

En fråga som tog en annan vändning med MOP var den svensk-sovjetiska gränstvisten i Östersjön och den exakta gränsdragningen som hade varit en tvistefråga sedan slutet av 1960-talet.

Många inom och utom sverige fruktade att Olof Palme skulle gå de ryska kraven till mötes. Tror man på Bo Theutenberg hade dessa missbedömt OP men inte vad BT kallar entouraget runt OP.
Båda parter ville dra gränsen mitt i Östersjön men det rådde oenighet om vad som var mitt i Östersjön. Det omtvistade området mätte 13 500 km². Sverige ville räkna med en mittlinje mellan Gotland och Baltikum medan Sovjetunionen ville räkna med en mittlinje räknat från det svenska fastlandet. Det sovjetiska förslaget skulle ge en gränslinje precis öster om Gotland.

Palmes agerande i den sk Hesselö-konflikten 1983 ingav onda aningar om han såg till Sveriges bästa när det gällde vårt territorialvatten. Den gången stod han närmare en sovjetisk linje än vårt grannland Danmarks intressen. Det var inte bara framtida utvinning av naturtillgångar i Östersjön som stod på spel.

Det fanns då (82-86) en bred uppfattning som i den offentliga debatten omfattade en bredd från Jan Myrdal till Svenska Dagbladet att konflikten med Danmark om Hesselö var ett sätt för Olof Palme att (i Sovjetunionens intresse) kunna kompromissa om de gotländska vattnen. Efter sitt regeringstillträde 1982, var Palme beredd att tillmötesgå Sovjetunionens krav på att Gotland inte skulle tas med i beräkningen av den vita zonen öster om Gotland. Genom att blåsa upp konflikten med Danmark om Hesselö ”/…/ blev det möjligt för honom att formulera de ryska kraven på Gotland som svenska krav på Hesselö.”. Jan Myrdal, skriftställning 14!, s.76 ff)

Den danska regeringen gav sommaren 1983 tillstånd till provborrningar efter olja utanför den lilla danska ön Hesselø (0,71 km2) n. om Själland i s. Kattegatt, trots att uppdelningen av kontinentalsockeln i området mellan Sverige och Danmark inte avgjorts. I Sverige ansåg man att vid gränsdragningen bara skulle ta hänsyn till det danska ”fastlandet”, att danskarna alltså borrade på svenskt område och protesterade. Danskarna ansåg att dom borrade på danskt område och fortsatte. Alltså samma grundkrav som Sovjetunionen ställde på Sverige i Östersjön. Den svenska linjen i Östersjön var att Gotland, Fårö och Gotska Sandön skulle räknas med när gränsen mot Sovjet bestämdes, medan ryssarna menade att man bara skulle ta hänsyn till det svenska ”fastlandet”. I finska tidningen Hufvudstadsbladet undrades lite spydigt hur det kom sig att Sverige ville tillämpa olika principer i Kattegatt och i Östersjön.

Efter kontakter på statsministernivå och efter formella svenska protester godtog dock Danmark dels ett kortare provstopp, dels att inleda förhandlingar. Genom en principuppgörelse 1983 bilades konflikten: parterna enades om att dela det omstridda området (ca 90 km2) i två lika delar. Samtidigt löstes vissa frågor om gränsen i havet s. om Öresund och n.ö. om Bornholm. Det formella avtalet undertecknades 1984 och gäller uppdelningen såväl av kontinentalsockeln som av fiskezonerna mellan länderna.

Våren 1986 väntade alltså vid OPs Moskvaresa förhandlingar om gränsdragningen mellan Sovjet och Sverige i Östersjön, i potten låg inte bara öppna frågor som yrkesfiskarnas önskemål och farhågor om rovfiske utan där fanns även dolt under Östersjöns mörka yta den hemliga NATO organiserade, NATO finansierade och NATO bemannade signalspaningen.

Att utelämna svenskt vatten till Sovjet skulle i förlängningen omöjliggöra FRA och NATO´s signalspaning mot Öst. Sovjet kunde ha "trålare" ute 24/7, "trålare" bestyckade med störsändningsappartur och så skulle "radioförsprånget" ett minne blott. Detta skulle innebära att sveriges möjligheter att byta till sig vitala uppgifter för rikets säkerhet skulle minska drastikt.

Standardverket "Secrets of signals intelligence during the Cold War" and beyond Matthew M. Aid, Cees Wiebes och i IBRU(International Boundaries Research Unit) Maritime Briefing från 1996 framgår det tydligt att Sverige hade ett stort ansvar, för att inte säga ett huvudansvar för den NATO organiserade signalspaningen riktad mot Sovjetunionen. Där framgår det även att NSA gav både ekonomiskt stöd, tekniskt stöd och inte minst personalstöd. På HMS Orion bemannades den avancerade signalspaningsutrustningen av amerikanare.

Det var framförallt Sveriges unika geografiska läge inte minst när det gäller territorialvattengränsen som möjliggjorde detta ansvar. En av punkterna på OPs planerade Moskvaresa var just gränsfrågan där Sovjets krav innebar en gränsdragning ett fåtal mil öster om Gotland. Gränsdragningen skulle innebära en helt ny verklighet att anpassa sig till när det gällde det gynnsamma läget för svensk signalspaning. Ett tillmötesgående av Sovjetiska krav skulle innebära ett avbräck för den NATO finansierade och NATO organiserade signalspaningen, Sverige var ett öppet fönster mot öst som Sovjet med sina orubbliga krav på gränsdragning ville stänga.

Att Ebbe Carlsson hade någon form av uppdrag som tangerar de hemliga tjänsterna finns det mycket som tyder på, bl a det du skriver.
Jag ser SAPO mer som ett nätverk än en grupp eller organisation .

Tycker Ebbe Carlsson affären med alla märkliga turer tyder på detta. Det finns ett ental potentater som gärna vill styra och ställa i PU. Men någon egen organisation med personal, lokaler och budget verkar dom inte ha. Nätverket lever på att vifta med de fjädrar som de fått från regeringen i form av Anna Greta Leijon och i slutändan Ingvar Carlsson.

Med Holger Romanders avgång som Rikspolischef öppnar sig en möjlighet. Den gamle polaren till EC från Justitiedepartementet på 70-talet ,Nils-Erik Åhmansson, visade sig betydligt mera lättstyrd.
I alla fall till en början. Lätt att glömma att NEÅ till slut får nog och inte vill stödja ECs smuggling in absurdum.

Dom personerna du nämner företräder skilda åsiktsriktningar som deras börd inte har ett skvatt med att göra. Sion vises protokoll avslöjades för hundra år sedan som ett falsarium. Att judar som folk skulle ha något med MOP att göra är bara skitprat. Ungefär som när det sattes likhetstecken mellan kurderna som folk och extremistgruppen PKK.

Det skall nämnas att Stenberg flera år före sin död påstods sig vara förföljd av Mossad och han kände sig hotad. Han trodde trakasserierna skulle upphöra om han tog in en föredetta Mossad-agent i styrelsen men klagade på att det inte hjälpt.

Snacka inte runt om Sion vises protokoll och annat trams. Ingen har nämnt detta.
Läs vad Pierre Schori skriver.
Minnet och elden.


Det är inte jag som nämner dessa personer.
Det är Ahmed Rami som startade närradiosändningar med Radio Islam 1987. 1990 dömdes han till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp, för det antisemitiska material som sändes ut i etern.

Min poäng är att han dömdes till fängelse för att han sänt antisemitiska material och nämnt namnen.

Israel
Judar utgör 75,4 procent av befolkningen, muslimer 16,9 procent, kristna 2,1 procent, druser 1,7 procent. Resten av befolkningen identifierar sig på annat sätt.