Citat:
Du förstod tydligen inte mycket av det jag skrev.
Kan du förklara varför evolutionen tvunget skulle vara ett alternativ som utesluter andlig existens?
De flesta brukar skilja mellan det andliga och det kroppsliga och anse att det ena är skiljt från det andra, och evolutionen beskriver ju bara hur kroppar har utvecklats, eller hur? Det skulle till och med kunna vara så att det är det andliga som har styrt evolutionen, har du inte tänkt på det?
Poängen jag ville framhäva är att andligt liv inte utesluter kroppslig evolution.
Självklart är det så som du skriver. Evolution kan ju vara ett resultat av Guds hand. Det du måste förstå är att jag syftar på det vedertagna teorin vad gäller evolution. Så gott som alla evolutionister hävdar ju att evolution är ett resultat av självproducerande processer. Det de säger är att allt som sker, är inom den fysiska verkligheten och de förnekar helt den andliga världen. När jag skriver att evolution och andevärlden utesluter varandra syftar jag på det vedertagna resonemanget som förs av evolutionister. Teorin går u ut på att allt du ser i den fysiska världen är ett resultat av självproducerande processer, från atomer, grundämnen, galaxer, liv osv är ett resultat av fysiska händelser. de menar alltså icke-liv har gett liv spontant. Det är detta som jag syftar på. Inte är det många som för det alternativa förklaringen som du för. Nämligen att evolution kan vara ett resultat av ett annat osynligt liv.
Citat:
Evigt liv är heller inget som kräver en gud. Det är bara ett påhittat krav. Det skulle lika gärna återigen kunna styras av det andliga, utan en specifik gud. Det finns inget som gör att det skulle krävas att det ska finnas ett överhuvud bland de andliga, och om det skulle finnas det så är det dessutom betydligt mer sannolikt att det finns flera. Inget med liv i universum finns i endast ett exemplar, så om gudar över huvud taget finns så måste det vara i plural, men det finns inget som tyder på det, såvida du inte har något belägg att komma med.
Självklart är det inte så. I andevärlden finns det demoner, änglar, människosjälar. Alla dessa entiteter kan inte vara eviga, dvs ha alltid existerat och inte heller kan de vara allsmäktiga. Vi kan inte ha fler evigheter än en helt enkelt för att det leder till en paradox. Om änglar alltid har existerat och demoner alltid har existerat innebär det att det finns två eviga existenser. En paradox eftersom ett sånt antagande kvantifierar evigheten och det går ju inte. Vi kan tex inte räkna hur stor, hur lång eller hur många i antal en evighet är. Matematiskt är det omöjligt. Därför måste det endast finnas en evighet inte flera.
Andevärldens entiteter kan inte heller vara allsmäktiga just av den enkla anledningen att även allsmäktighet kan inte dels mellan fler entiteter.
Alltså kan varken evigheter eller allsmäktighet delas mellan fler. Ponera att A är evig och B är evig men också C är evig men vad bestämmer att det ska stanna där. Med ett sånt resonemang kan vi lika gärna säga att allt som existerar är evigt. Och vad bestämde att endast ett bestämt antal entiteter skulle få evigheter?
Ponera att A är allsmäktig men också B är allsmäktig. Innebär det då att A är även makt över B för att A är allsmäktig? Om det skulle vara på det viset skulle det innebära att A bryter Bs allsmäktighet efter A har makt över B. Om A inte har makt över B så innebär det att B bryter As allsmäktighet för att A inte råder över B. Därför kan vi inte heller ha två allsmäktig:heter.
Citat:
Du påstod att du givit belägg, men du gav bara lösa teorier om att människan är "skapt med ett medvetande och med sådana förmågor som hon långt ifrån är medvetna om själv. hjärnans komplexitet, cellernas fascination är inget jämfört med vilken skapelse människan egentligen är."
Om du tror att det du skrev är belägg för det så vet du inte vad ordet "belägg" faktiskt betyder. Det betyder inte "jag har en teori" eller "tänk om det vore så här".
Jag har varken skrivit att jag har en teori eller skrivit tänk om det vore så. Dessutom tror jag att vi diskuterar två olika saker i ett. Vi håller oss till andevärlden först och främst och går över till människans natur senare.
Andevärlden består av olika entiteter. OM man accepterar att det är så. Ingen behöver tro så. varje levande människa är fri att förneka och tro som de vill. Tror man på en andevärld måste man också tro på en allsmäktig och evig Gud. Singulariteten är helt väsentligt här. Med singularitet menar jag Unikhet, dvs ensam i sitt slag. Vare sig det är den fysiska världen eller den andliga världen så måste en existens ha en orsak, dvs att existensen varit frånvarande och nåt orsakade så att den blev närvarande, eller att den uppstod. Vare sig det rör sig om en atom eller en galax måste en orsak finnas till att en atom existerar. En atom eller nåt ännu oansenligare i storlek måste ha en orsak, dvs kan inte uppstå helt spontant. Det sägs att instabilitet kan leda till att existens uppstår och försvinner hela tiden men den teorin är lika falsk som evolution. Om det är möjligt för en enda partikel att spontant uppstå så finns det inget som hindrar att en sten kan uppstå spontant ögonblickligen. Med andra ord kan endast en evighet och en allsmäktighet bryta denna lag och princip. Dvs Något/någon som är evig OCH allsmäktig behöver inte ha en orsak för sin existens utan alltid har existerat i en evighet.
En evighet och allsmäktighet måste vara ett. Delas dessa mellan olika entiteter leder det till ologiska och matematiskt felaktiga slutsatser. Tex kan en allsmäktighet inte delas mellan två. Om A är allsmäktig och även B är allsmäktig så innebär det att A är mäktig B men också att B är mäktig A men om både har makt över varandra så bryter de både varandras allsmäktighet. dvs ingen av de är allsmäktig eftersom respektives makt omfattar men samtidigt omfattar inte varandra inbördes. Matematiskt olösligt.
En evighet kan inte kvantifieras. Två evigheter kan inte finnas. Påstår man nåt sånt ställs man inför ett matematiskt dilemma även här. Föreställ dig att A är evig men också B är evig. existerar de då i samma verklighet? Existerar de i samma verklighet så är A och B ett dvs samma entitet och kan inte skiljas. Existerar de i parallella verkligheter så öppnar detta möjligheten för en oändligt antal verkligheter. Även detta en paradox. Summa summarum: Förnekar man Gud gör man det av sin fria vilja. Accepterar man en andlig verklighet och förnekar Gud gör man det av okunnighet och arrogans.
