Är Annika Strandhäll (S) helt omdömeslös?

Jag tänkte också på detta när Löfven presenterade sina nya ministrar. Kan man ha så många ansvarsområden samtidigt så behöver man ju knappast ha så många ministrar. Kan man sköta alla dessa områden samtidigt så visar det ju bara på att man redan idag har alldeles för många ministrar som bara kostar massa pengar, utan att utföra något vettigt arbete.

Eller är det så att en ministers jobb inom exempelvis ett enda område är så slappt så att det går att hinna med, låt säga 3-4 områden?

Varför behöver vi överhuvudtaget några ministrar, då allt som i praktiken har betydelse för Sverige kan skötas av olika statstjänstemän och experter? Kort sagt, vad är det för mening med att ha en lekman och icke akademiker som chef för ett eller flera departement? Där vederbörande har mycket liten eller ingen kunskap om verksamheten. Vad tillför egentligen en person som Strandhäll? Vilken nytta bidrar hon med?

Strandhäll postade en triumferande tweet innan pressträffen. "Missa inte, missa inte" och hon var uppspelt nästan fnissande under pressträffen.
Detta pekar helt klart på psykopatiska drag. Hon kämpade med att hålla tillbaka den bubblande uppspeltheten. Hon tycks varken vara kapabel att känna den allvarliga situation som Sverige kastats in i som lett till att hennes kollegor kastats ut och lämnat den lucka hon skall fylla.
Hon nickade med när Löfvén talade på ett helt mekaniskt, maniskt sätt. Hon ville visa att hon var till lags. Hon lyssnade knappt.
Jämför med Morgan Johansson som jag förvisso inte heller gillar men han visade att han förstod situationen och hade en ödmjuk hållning.

Hon verkar fullständigt inakapabel att känna in stämningar och strömningar. Jag är helt övertygad om att hon scorar högt på psykopatskalan. Hon har twittrat att svensk vård är i världsklass när folk dör som flugor i cancer-köerna och folk får föda i snödrivor eller i Finland.

Jepp, jävligt smart att axla så mycket ansvar när man är svag i psyket.

Men makt = najs i alla socialisters ögon. Nu blir det bara ett år, det är ju najs iaf.

Annika Strandhäll är en puppet, något många ministrar är, men en puppet med stort P. Särskilda intellektuella begåvningar besitter hon inte alls, däremot psykopatiskt manipulativa vilket satt henne i den position hon nu är i.

Eftersom andra drar i tåtarna bakom kulisserna medan hon själv, faktiskt, ser helt OK ut för att vara en såsse och vet att rapa inövade repliker är det ett perfekt ansikte utåt.

Genuina Puppet-politiker har dock blivit enklare att se igenom då de ofta avslöjar sina tillkortakommanden när de sitter och hamrar på datorn under fritiden på sociala medier.

Annika har lite eller inget omdöme, vilket dock inte spelar någon roll så länge folk omkring henne håller henne på mattan.

Jag var rädd för det.
Såg ingenting av gårdagens sändningar utöver ett inslag med Strandhäll på kvällen.

Strandhäll bubblade, strålande lycklig, över att hon ville införa mer idrott i skolan, för det, det förstod hon skulle främja skolresultaten avsevärt.
Inte bara det, det skulle främja folkhälsan också.

Man blir ju gråtfärdig.

Jag minns att det fanns en utredning redan 1985 som hävdade att skolbarnen i Finland presterade bättre i skolan än svenska barn eftersom Finland hade mer skolgympa, en timme om dagen.

Och att vi svenskar har förstått att det är hälsosamt med motion och rörelse, det visste vi långt före min tid.

Strandhäll borde fått delad börda med Åsa Regner. Hon är väl socialminister. Ämnena gränsar till varann.

I motsats till några självutnämnda snillen här i tråden så tycker jag att Strandhäll ska få en chans att bevisa vad hon går för, innan vi dömer henne. Detta oavsett hur många ansvarsområden hon har på sin lott.

Nej, jag tror inte att ledaren för smartaste-bästa-tjejgänget är helt omdömeslös. Jag bedömer hennes omdömeslöshet till ca 80%.

Problemet är att hon saknar två avgörande kvaliteter för att vara statsråd, särskilt på en så pass tung statsrådspost som socialminister är - i S-regeringar har fö denna befattning alltid haft en särskild tyngd av ideologiska skäl. S hittade fö på befattningen för snart 100 år sedan. Man kan påminnas om sådana S-storheter som Gustav Möller, Torsten Nilsson och Sven Asplund, vilka innehaft detta ämbete vid Konungens rådsbord. Men statsrådet Strandhäll saknar såväl intellektuell spänst som ledarförmåga för att lösa denna uppgift på ett tillfyllest sätt. Hon fick tillträde till regeringen främst av två skäl; hon representerar tjänstemannafacket, enkannerligen de socialistiska tjänstemännen i kommunen, och hon representerar Muteborg (vilket är ännu viktigare nu sedan Anna Johnsson fick returbiljett hem).

Fr a den tjänstemannafackliga representationen är viktig, emedan statsministern själv kan sägas representera den arbetarfackliga falangen inom de socialistiska fackföreningsrörelserna.

Min slutsats av detta är att hon kommer att få svårt att styra sitt omfattande fögderi, ty för denna uppgift krävs både list och styrka, och jag betvivlar hennes innehav av båda dessa egenskaper. Emellertid tror jag henne om att besitta ungefärlig 20-procentig förmåga, ty annars hade hon inte lyckats övertyga om att bli ordförande i SKTF och inte lyckats hålla sig kvar i regeringen trots fler fadäser.

Hon har ju redan visat sig vara riktigt omdömeslös; www.dn.se/nyheter/politik/braket-borjade-efter-strandhalls-inlagg-pa-facebook/ (tyckte inte män borde få rösta, då Trump vann)
En jäkla tur för henne att Delmon Haffo såg till att hennes klavertramp hamnade i skymundan. Men hon blir alltså befordrad.
Det kanske vore bäst att låsa sociala medier för statsråd.

Hej,

Strandhäll kommer fortsätta sitt viktiga arbete inom sina numera utökade ansvarsområde med att sprida minnesvärda citat såsom "Det finns brister som vi måste åtgärda" och "Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård - så talar en sann ledare!

Hon har knappast gjort något hittills och lär fortsätta i samma anda!

Men det är ju just detta som gör vår s.k. demokrati så bräcklig, när makten koncentreras till ett fåtal där personer som Annika Strandhäll får ansvara över områden där hon har ingen eller väldigt begränsad kunskap. Många gånger är rätt partibok den främsta "kompetensen" hos våra ministrar (och andra höga chefer inom statsapparaten) vilket både Anna Johanson och Eliasson tycks bevisa (för att inte tala om "vår käre" statsminister) och så där fortsätter det. Annika Strandhäll som den här tråden handlar om tycks inte heller besitta någon särskild kunskap över sina ansvarsområden vilket så klart är anmärkningsvärt, och bevisar åtminstone för mig att "demokratin" som vi känner den har spelat ut sin roll och bör reformeras om den överhuvudtaget ska fylla någon funktion.