Citat:
Hela Tusen och en Natt är rasistisk, sexistisk och exotiserande. Sköna odalisker, slavhandel, onda trollkarlar i turban, vaktstyrkor med skägg som fäktas med sabel osv.
Det är bara det att verket skapades av orientalerna själva.
Kritiken bör dock i första hand riktas mot rättighetsinnehavaren Saltkråkan och Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman, som givit sitt tillstånd till att böckerna redigeras. Att bibliotek sedan köper in de nya utgåvorna och rensar ut de gamla är ju mer en konsekvens av det ställningstagande som Saltkråkan redan gjort.
Nyman skall i och för sig ha heder av att hon länge stod emot kraven på revideringar, med hänvisning till integriteten i det konstnärliga verket, men så sent som 2015 gav hon alltså upp och förklarade sig nu övertygad om att ordet neger "skadar barn" och därför måste bort. En mer rättvis beskrivning är väl dessvärre att barn- och ungdomslitteraturens institutioner är helt dominerade av kvinnor med en vänsterpolitisk, normkritisk agenda, och att det som är "bra för barn" därmed lätt nog blir liktydigt med vad som står i denna grupps intressen och stryker den medhårs.
Revideringarna av Pippi är ju ändå jämförelsevis små, man kan ju jämföra med t.ex. Gösta Knutssons Pelle Svanslös-berättelser som numera publiceras i "återberättade" versioner av Åsa och Michael Rönn. Knutsson själv var visserligen engagerad antinazist och antirasist men använde dessvärre också det förbjudna ordet:
https://www.svt.se/kultur/fordomar-aven-i-svenska-barnbocker-1?
Astrid Lindgren var ju en intelligent person som ofta synes ha haft en nykter och sunt materialistisk blick för världens realiteter och villkor – vilket man bl.a. kan påminnas om i de intressanta utgåvorna av hennes krigsdagböcker och korrespondens – och det är tråkigt att Saltkråkan nu tydligen ställer upp på att göra henne till en jolmig sagotant som bara drömde om "allas lika värde" och där det därför är motiverat att klippa om hennes verk efter hennes "egentliga vilja", vilken av en fantastisk lyckträff också råkar stämma överens med de dagspolitiska konjunkturerna. – Så sent som igår eftermiddag lät "Astrid Lindgrens sida" på Facebook förresten meddela, apropå skådespelerskan Monica Nordquists bortgång, att hennes rollfigur Madickens mamma var "småborgerlig men med ett gott och varmt hjärta", och det där men säger förstås en hel del om deras världsbild.
Nyman skall i och för sig ha heder av att hon länge stod emot kraven på revideringar, med hänvisning till integriteten i det konstnärliga verket, men så sent som 2015 gav hon alltså upp och förklarade sig nu övertygad om att ordet neger "skadar barn" och därför måste bort. En mer rättvis beskrivning är väl dessvärre att barn- och ungdomslitteraturens institutioner är helt dominerade av kvinnor med en vänsterpolitisk, normkritisk agenda, och att det som är "bra för barn" därmed lätt nog blir liktydigt med vad som står i denna grupps intressen och stryker den medhårs.
Revideringarna av Pippi är ju ändå jämförelsevis små, man kan ju jämföra med t.ex. Gösta Knutssons Pelle Svanslös-berättelser som numera publiceras i "återberättade" versioner av Åsa och Michael Rönn. Knutsson själv var visserligen engagerad antinazist och antirasist men använde dessvärre också det förbjudna ordet:
Citat:
Pelle Svanslös är en annan figur i svensk barnlitteratur som naggats av tidens tand. I den ursprungliga utgåvan av ”Pelle Svanslös i Amerika”, av Gösta Knutson 1941, fanns en dialog mellan Pelle och Morrhårs-Murre. Där frågar Pelle om Murre är neger, men får till svar att det är han inte. ”Negrer kan man inte umgås med”.
Men Pelle svarar: ”Åja, är katter snälla, spelar det väl ingen roll om de är negrer eller vad de är. Men är katter elaka, så är de lika elaka, om de är negrer eller inte. Jag tror förresten inte det finns nån negerkatt som är så elak som Måns hemma”.
Vid nyutgåvan 1977 togs ett antal rader bort och det kommenterades kortfattat. I senare upplagor är anmärkningen borttagen, enligt Lillemor Torstensson, informatör och redaktör på Svenska Barnboksinstitutet.
Men Pelle svarar: ”Åja, är katter snälla, spelar det väl ingen roll om de är negrer eller vad de är. Men är katter elaka, så är de lika elaka, om de är negrer eller inte. Jag tror förresten inte det finns nån negerkatt som är så elak som Måns hemma”.
Vid nyutgåvan 1977 togs ett antal rader bort och det kommenterades kortfattat. I senare upplagor är anmärkningen borttagen, enligt Lillemor Torstensson, informatör och redaktör på Svenska Barnboksinstitutet.
https://www.svt.se/kultur/fordomar-aven-i-svenska-barnbocker-1?
Astrid Lindgren var ju en intelligent person som ofta synes ha haft en nykter och sunt materialistisk blick för världens realiteter och villkor – vilket man bl.a. kan påminnas om i de intressanta utgåvorna av hennes krigsdagböcker och korrespondens – och det är tråkigt att Saltkråkan nu tydligen ställer upp på att göra henne till en jolmig sagotant som bara drömde om "allas lika värde" och där det därför är motiverat att klippa om hennes verk efter hennes "egentliga vilja", vilken av en fantastisk lyckträff också råkar stämma överens med de dagspolitiska konjunkturerna. – Så sent som igår eftermiddag lät "Astrid Lindgrens sida" på Facebook förresten meddela, apropå skådespelerskan Monica Nordquists bortgång, att hennes rollfigur Madickens mamma var "småborgerlig men med ett gott och varmt hjärta", och det där men säger förstås en hel del om deras världsbild.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera