Självfallet blir det svårt att bryta segregationen när det hela tiden väller in folk från uländerna. Problemen har funnits länge, det är som vanligt m.a.o.
Oroande just nu är bl.a. att många svenskar (de s.k. infödingarna) som tillhör låglöneskiktet känner sej orättvist behandlade eller bortglömda. En av anledningarna är att det på många håll ute i landet i praktiken bara är möjligt för socialfall, nyanlända och medel-/höginkomsttagare att komma över hyresbostäder. En svensk arbetande låginkomsttagare har det mycket tufft på bostadsmarknaden.
Det är även en del svenska företagare som under lång tid haft en svår ekonomisk situation, dessa glömmer vi ofta bort. De som sliter hårt och kör eget och lyckas skrapa ihop i närheten av existensminimum, ingen som tackar dem för det.
Politikerna kommer väl att försöka lösa problemen på det gamla vanliga sättet. Nån jämställdhetsbyråkratienhet placeras kanske i Angered eller i Rosengård. Och det delas ut ännu fler gratissurfplattor och det byggs ännu fler fritidsgårdar ute i förorterna som blir samlingplatser för diverse tjuvrökare, mopedtrimmare m.m., och sedan bränns alltsammans ned till grunden av någon pyroman

Ungefär så var det under min uppväxt i.a.f., förmodligen samma idag.
Men de verkliga problemen löses ej. För staten är det dock inget stort problem, den svenska statsskulden är trots allt inte katastrofalt hög ännu. Politikerna kommer väl att ösa på med mer pengar över utanförskapsområdena alltså. Svensken betalar snällt som vanligt och hamnar sedan i den privata skuldfällan, eller densammes företag går omkull eller flyr utomlands p.g.a. det absurda skatte- och avgiftstryck som finansierar massarbetslösheten/haveriet.