Efter att ha läst fup är jag inne på att pappan är medskyldig, kanske "bara" via underlåtenhet att agera.
Han verkar ge ett genuint omhändertagande intryck. Han tar hand om barnet på nätterna så mamman får sova, han styr upp så hon slipper vara ensam på sjukhuset, han skriver och ber grannen hålla nere ljudnivån för att mor och barn är sjuka - massa sånt återkommer.
Han låter som en engagerad, nybliven pappa.
Mamman verkar totalt ointresserad. Barnet är mer en accessoar. Jag får känslan att hon förväntat sig det typiska rosaskimrande bebislivet, och möttes av verkligheten (även om barnet ju verkar jäkligt lättskött), något som även observeras av vårdpersonal.
Jag tror mamman misshandlade barnet dagtid, när pappan sov. Hon verkar så totalt ointresserad, fan jag stormade BVC för mindre saker än i den här soppan, när jag fått mitt första.
Att en mamma ser de där blåmärkena utan att bosätta sig på sjukhus och kräva svar köper jag inte för en sekund.
Jag vill inte på något sätt försvara pappan.
Barnet var hans ansvar och han skulle agerat mer, snabbare - hela den biten.
Men samtidigt, hon verkar ju grymt jäkla labil. Han försökte nog "behålla husfriden" in i det längsta.
Min känsla är att mamman är skyldig as fuck, och att pappan är medskyldig genom att han blundat för alldeles för mycket.
Stackars lilla barn. Som mamma, och människa, går man ju sönder av detta.