Kjellman togs i förhör. När polisen undrade vad det var för pengar som han satt in på Siris checkkonto, berättade han att de kom från Siri själv. Efter det avslöjandet, började sanningen om Siri T:s miljoner framträda. De försvunna miljonerna hade helt enkelt aldrig funnits. Detsamma gällde de väldiga aktieaffärerna och den svindlande omsättningen på två miljarder. Alltsammans var en synvilla, en illusion som denna märkliga kvinna med övermänsklig ansträngning hade lyckats upprätthålla i över ett år.
Innan aktiekurserna började falla i januari 1918 hade Siri T. förmodligen tjänat ihop en mindre förmögenhet på sina aktieaffärer. Så länge kurserna stiger är detta ingen konst. Om man köper och säljer någorlunda säkra papper tjänar man på varje affär. Det gjorde också Siri T. Problemen uppstod när kurserna föll. Siri T. fortsatte som förut, men förlorade nu istället på varje affär. Någon gång under sommaren 1918 tog pengarna slut. Utgifterna hade hon däremot kvar. Under de goda åren hade hon belånat aktier för att skaffa nytt spekulationskapital. Räntorna måste betalas. Sviten på Grand, måltiderna, alla kläderna, limousinen och Operabesöken krävde väldiga inkomster som hon inte längre hade.
Men Siri T. kom på ett sätt att skaffa pengar genom att låtsas att hon hade dem. Såhär gick det till: Redan ett år före kraschen började hon skriva ut checkar utan täckning, för att klara de dagliga utgifterna. Checkarna löste hon in mot kontanter på Götabankens kontor på Brunkebergstorg i Stockholm. De var utställda på Östergötlands Enskilda Banks lokalkontor i Norrköping. På Götabanken i Stockholm kände alla igen Siri T. och visste att hon var otroligt rik. Därför var det aldrig någon som ringde Norrköpings-banken för att kontrollera om det fanns pengar på hennes konto. På 1910-talet fanns det inga datorer och det tog tid innan Siris checkar nådde banken i Norrköping. De skickades först till Riksbanken för clearing, därifrån till Östgötabankens huvudkontor i Linköping, och till sist vidare till lokalkontoret i Norrköping. Först där kontrollerades om det fanns täckning för checkarna. Processen tog mellan tre och fem dagar.
Innan aktiekurserna började falla i januari 1918 hade Siri T. förmodligen tjänat ihop en mindre förmögenhet på sina aktieaffärer. Så länge kurserna stiger är detta ingen konst. Om man köper och säljer någorlunda säkra papper tjänar man på varje affär. Det gjorde också Siri T. Problemen uppstod när kurserna föll. Siri T. fortsatte som förut, men förlorade nu istället på varje affär. Någon gång under sommaren 1918 tog pengarna slut. Utgifterna hade hon däremot kvar. Under de goda åren hade hon belånat aktier för att skaffa nytt spekulationskapital. Räntorna måste betalas. Sviten på Grand, måltiderna, alla kläderna, limousinen och Operabesöken krävde väldiga inkomster som hon inte längre hade.
Men Siri T. kom på ett sätt att skaffa pengar genom att låtsas att hon hade dem. Såhär gick det till: Redan ett år före kraschen började hon skriva ut checkar utan täckning, för att klara de dagliga utgifterna. Checkarna löste hon in mot kontanter på Götabankens kontor på Brunkebergstorg i Stockholm. De var utställda på Östergötlands Enskilda Banks lokalkontor i Norrköping. På Götabanken i Stockholm kände alla igen Siri T. och visste att hon var otroligt rik. Därför var det aldrig någon som ringde Norrköpings-banken för att kontrollera om det fanns pengar på hennes konto. På 1910-talet fanns det inga datorer och det tog tid innan Siris checkar nådde banken i Norrköping. De skickades först till Riksbanken för clearing, därifrån till Östgötabankens huvudkontor i Linköping, och till sist vidare till lokalkontoret i Norrköping. Först där kontrollerades om det fanns täckning för checkarna. Processen tog mellan tre och fem dagar.