Kärleksmanifestationen på Sergels Torg 9/4 2017

Bara en dum svensk tror att det går att älska bort terrorism.

Sverige lyckades inte avhysa en illegal person med IS koplingar som sen mördade och skadade oskyldiga människor. Inte särskilt duktigt.

En hop självgoda supermoderna människor, med ett tomt hål i hjärtat, fick för en kort stund känna en skimär mening med sina liv när dom gjorde något tillsammans, när dom lyssnade på hip-hop och kramade främlingar.
Det fick ni. Varsågoda.

Visa respekt? Hedra? Tror du allvarligt någon annan än de som var inblandade eller nära och kära egentligen bryr sig? De vill bara visa upp sig, precis som alla andra. Alltså för egen vinnings skull.

Hur många av de som var där tog INGA bilder, skrev INTE en rad på Facebook eller berättade INTE för hela sin bekantskapskrets att de var där?

Ingen.

Att man berättar för sin familj är såklart normalt men sen?

Jag vet inte vem du menar när du säger ni?!

Jag har bara mina alldeles egna åsikter och dom är inte hemmahörande eller samlade i ett enda parti.
Jag är möjligtvis mer vänster än höger eftersom jag månar mycket om miljön och tycker att skola och sjukvård osv. bör vara statlig och lika för alla.
Jag är också emot vinster i välfärden.
Men jag är inte så blåögd och korkad att jag inte redan för många år sedan kunde förutspå hur denna vansinnespolitik med generösa bidrag till främlingar som tagit sig igenom mängder av länder för att komma hit skulle sluta.

Jag är av den avsikten att en folkledare ska lyssna på allas åsikter och representera folket.
Jag är också av den åsikten att en ledare ska vara skicklig nog att skydda sitt folk och ha framförhållning och kunna förebygga kriminalitet och brottslighet och terror på våra gator.

Jag är en mycket lugn, tålmodig och trygg person. Men att se hur ansvariga politiker låtsas vara förvånade och beklämda över terrordådet det gör faktiskt att det bubblar inombords.
Men förvånad. Nej inte ett dugg.

Att se medias frossande i lidande gör inte heller saken bättre.

Det dog två svenskar på IKEA i ett liknande terrordåd.
Inga sorgeceremonier, inga direktsända maratonsändningar på flera tv-kanaler, inga fina tal kändisar och politiker, inga löften om lagändringar och tuffare tag.

Hade man tagit lärdom av detta så hade Drottningatandådet aldrig behövt hända.

När det gäller Kristendomen så reformeras den ständigt (kvinnliga präster, homoäktenskap osv.)
Jag har inte sett något av det hos Islam. Och det är därför den stannat kvar i medeltiden.
Om inte muslimerna själva reformerar Islam så kommer de nog tyvärr att bli illa omtyckta världen över.

Det är med sorg i hjärtat som jag sett hur landet som var paradiset på jorden förvandlats till ett slagfält. Onda människor blandat med naiva, dumgodtrogna korkade svenskar utan ryggrad och stolthet.
Vi kommer kanske aldrig mer kunna ha våra cyklar olåsta utanför våra hus eller bli beundrade av andra länder.
Men jag hoppas att folket vaknar upp så pass att Sverige kan återgå till en någorlunda nivå likt övriga europeiska länder.

Jag äcklas av just sådant här beteende.

" Titta på mig. Jag är här och visar respekt för det som hänt. Jag hedrar alla inblandade. Jag är en god människa. Ge mig likes!"

Önskar verkligen folk vaknade upp ur sin jävla Facebook-instagram-twitter värld någon jävla gång. Blir förbannad.

När jag läser det fetade då slås jag av tanken att det var precis så det var. Det var osvenskt. Hela skiten bar en stank av sydländsk hets och gapighet. Det här hade en stark prägel av arrangörernas egna personlighet och kultur. Långt ifrån mellanmjölken och det svenska. Det känner också Sanna när hon skriver att alla hanterar det olika. Hon förmår bara inte i dimman av alla människors lika värde att koppla att det var två fundamentalt olika världar som möttes på plattan den dagen, en våldsam kulturkrock som fick många av oss att må dåligt.
Expo döpte däremot direkt de som instinktivt kände av denna kulturkrock till "högerextrema". Ingen som helst förståelse.

Som sagt, de döda hade sannolikt inte hunnit lyftas från gatan när Damon Rasti började tala om en "kärleksmanifestation" och samlade människor som DN:s Nisha Besara runt sig för att forcera igenom det hela. Du säger att det var för tidigt och jag håller med. Men minns att Rasti initialt ville genomföra manifestationen ännu tidigare, påföljande dag. Poisen gav då inte tillstånd. Det var alltså något som hastades ihop och vars utformning och timing nu i efterhand inte får ifrågasättas för då är man "högerextrem".

Det är illa.

Jag tycker att det finns grund för kritik, dels mot Stockholm stad som borde agerat direkt och tagit kontroll över situationen. De borde insett att ett sådant här arrangemang bör ske i deras regi och vid en senare tidpunkt. Dels mot Damon Rast personligen som lät sin egoism och strävan efter att förstärka sitt varumärke i de egna kretsarna överskugga allt annat.

Det hade varit anständigt att låta oss få bearbeta vår sorg och vår vrede ett tag. Att ge oss tid att identifiera våra döda.

Men det är en anständighet Damon Rasti och hans gelikar saknar.

sluta hata så jävla mkt vad är problemet??

Det du skriver förstärker min bild att det var en kulturkrock nästan lika våldsam som den där lastbilen brakade in i Åhléns.

Arrangörerna kommer ifrån länder där man begraver sina anhöriga redan nästa dag, där man skriker och gråter högt, där man skjuter i luften med automatkarbiner och där hela byn är med på begravningen.

Någon skrev tidigare att det var som att vara under ockupation. Jag förstår honom tydligare nu.

Det är bara att inse. Det här var inte en minnesstund för terrorns offer. Det var en kick-off för den terrorism som vi nu måste leva med framöver.

Paradigmen från sociala medier, har tagit över det sociala livet till en sådan grad att händelser som annars skulle vara officiellt sanktionerade och bättre planerade, ersätts av en slags PK/vänster-korporativism utförd av personer med koppling till det marxist-industriella komplexet. Uppbackat av alibi-riddare med begränsad opinionsbildarförmåga inom en viss kretsar (Rasti), C-artister med de "rätta attributen", journalister, "kommunikationsexperter", kändisar med positioneringsbehov, och andra diverse aktörer.

Eftersom det här sker genom personer som endast har ett och samma verktyg i sin verktygslåda, är det via autopilot som spektaklet genomförs. Det är med samma indignation som en företagskickoff, samma innehåll som en valfri stödgala. Men jag undrar om folk som var där faktiskt blev uppfyllda av resolution. Jag tror inte det, även om det rapporteras i media. Jag kan inte veta säkert, men jag tror att hålet inombords är stort hos många, och känslan av vilsenhet är närvarande.

Vad som "är problemet" har berörts i en rad inlägg. Det är bara att läsa innantill.