Citat:
Ursprungligen postat av
xertion
Det ligger en 11 årig flicka i tre olika delar med inälvorna utspridda längs Drottninggatan och tankarna förs tillbaka till när en gärningsman skar halsen av en mamma och son på IKEA för ett par år sedan.
Polisen möts av stenkastning mitt i pågående krissituation då de försöker gripa misstänkta gärningsmän i Stockholmsförorter.
Hur reagerar Sverige? Sätter sig runt lägerelden och sjunger "WE SHALL OVERCOME" och diskussionen går om hur vi kan visa mer kärlek till varandra. Det pågår någon typ av romantisk skildring av denna hemska händelse där man får bilden av att det ändå är lite mysigt ändå när folk tar hand om varann och visar så mycket kärlek.
Vart är ilskan? Vart är hatet? Vart är protesterna?
Varför står inte hundra journalister utanför minister Alice Bah Kuhnkes och Mona Sahlins dörrar och ställer dem till svars för hur de hanterat deras roller för att förebygga denna typ av extremism?
Varför skriker inte folk av ilska åt de förortsbor som istället för att hjälpa kastar sten och skadar våra poliser?
Varför är inte folk förbannade över att ISIS sympatisörer som inte ens är svenska medborgare och vars sympatier är kända av polis och Säpo tillåts befinna sig i landet utan omedelbar utvisning?
Fyfan för att prata om kärlek i en situation som denna. Gråt, skrik, slå näven i bordet, kräv ansvarstagande och bli jävligt förbannad.
Avslutar med ett citat ifrån vår landsfader Stefan Löfven "Vi kanske varit lite naiva i Sverige".
Så klockrent skrivet. Tack!
Dessvärre så tror jag inget av detta kommer att hända. Folk kommer att fortsätta lägga blommor på platsen, gråta och krama varandra, och säga "tillsammans är vi starka" och en massa annat trams.
Och sen upprepa allt efter nästa terrordåd