Citat:
Tro det eller ej men Schyffert är rädd.
"Det känns extremt tungt att skriva det här efter det som drabbat Stockholm idag. Jag är livrädd. Mina tankar går såklart till alla familjer och anhöriga till offren. Jag saknar ord. Det här är så jävla illa.
En timme innan jag skulle upp på scenen i Sundsvall i eftermiddags så började det smattra i telefonen. Vad fan har hänt? Var är mina barn? Är alla ok?
När det lugnat ner sig lite kom nästa problem. Jag ska upp och köra en
humorföreställning som heter "Var inte rädda" mitt i vad som verkar vara ett fruktansvärt terrordåd. T.om jag förstår ironin i det. Min första reaktion var att ställa in. Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och gråta. Och samtidigt så tänker jag att det är det precis det här de vill.
De vill att vi inte ska våga gå på teater.
De vill att vi inte ska våga gå på stan efter jobbet och köpa chips till fredagsmyset, av rädsla för att bli överkörda av en lastbil.
Det är så här terror funkar. Den attackerar vår frihet, den vill att vi ska begränsa vår livsstil. Och det kommer jag fan ALDRIG gå med på.
Så väl på scenen så frågade jag publiken om det var ok att vi försökte genomföra det här i alla fall. Jag har aldrig hört ett så tydligt JA! Så vi gjorde det. Det var inte kul att stå där idag. Det var mitt livs svåraste standup-show. Men också min viktigaste.
Och nu efteråt i en tom loge så kan jag inte nog tacka den fantastiska Sundsvallspubliken. Ni visade, med enad och tydlig front, att hur hemskt det här än är så vi tillsammans ända alltid starkast.
I djupaste vördnad,
Henrik"
"Det känns extremt tungt att skriva det här efter det som drabbat Stockholm idag. Jag är livrädd. Mina tankar går såklart till alla familjer och anhöriga till offren. Jag saknar ord. Det här är så jävla illa.
En timme innan jag skulle upp på scenen i Sundsvall i eftermiddags så började det smattra i telefonen. Vad fan har hänt? Var är mina barn? Är alla ok?
När det lugnat ner sig lite kom nästa problem. Jag ska upp och köra en
humorföreställning som heter "Var inte rädda" mitt i vad som verkar vara ett fruktansvärt terrordåd. T.om jag förstår ironin i det. Min första reaktion var att ställa in. Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och gråta. Och samtidigt så tänker jag att det är det precis det här de vill.
De vill att vi inte ska våga gå på teater.
De vill att vi inte ska våga gå på stan efter jobbet och köpa chips till fredagsmyset, av rädsla för att bli överkörda av en lastbil.
Det är så här terror funkar. Den attackerar vår frihet, den vill att vi ska begränsa vår livsstil. Och det kommer jag fan ALDRIG gå med på.
Så väl på scenen så frågade jag publiken om det var ok att vi försökte genomföra det här i alla fall. Jag har aldrig hört ett så tydligt JA! Så vi gjorde det. Det var inte kul att stå där idag. Det var mitt livs svåraste standup-show. Men också min viktigaste.
Och nu efteråt i en tom loge så kan jag inte nog tacka den fantastiska Sundsvallspubliken. Ni visade, med enad och tydlig front, att hur hemskt det här än är så vi tillsammans ända alltid starkast.
I djupaste vördnad,
Henrik"
Skönt att se att Henrik lyckades vara värdig idag. Han höll igen på könsorden och de hånfulla attackerna mot sverigevänner som är rädda för samhällsutvecklingen. Jag trodde inte att Henrik hade kvar något förstånd, jag trodde att han bara var rakt igenom ett ruttet svin.
