Första offret satt blodig vid guldsmedbutiken mellan Barnhusgatan-Drottninggatan-Adolf Fredriks Kyrkogata. Måste ha varit det första offret. Ölbilen sägs ju vart stulen utanför Caliente på Adolf Fredriks Kyrkogata. En riktig sktirestaurang för övrigt. Kanske var det lastbilschaffisen som sägs försökt stoppa ölbilskaparen, som satt där? Det var redan vid tretiden. Blod på gatan. Hoppas han klarade sig. Och vi vart alla tillbakamotade till Stockholm City Conference Centre. Galmla ärevördiga Norra Latin. Nu ett konferenscenter. Och fan vad mycket unga blonda poliser i hjälm och skyddsväst det sprang runt. Nåt slags feministisk manifestation?
Vid fem, sex eller nåt sånt kunde vi i tropp gå iväg mot Norra Bantorget. Jag tog vägen över Kungsholmen via Barnhusbron och förbi Stadshuset och gångvägarna parallellt med tågspåren, till övernattningslägenheten på Söder. Det var en fin kväll. Aldrig sett så många promenerande i Stockholm. Utsikten mot Västerbron var bedövande. Och tänk att när såna här hemska saker händer, så kan kvällen ändå vara superfin.
Och jag tänker att jag kanske inte borde skriva så vasst på Flashback. Har aldrig varit så nära förut, det hemska och riktiga. Har bara läst och sett på TV. Att se på riktigt bara en sekund var inte upplyftande. Och inget blir ju bättre av att skriva hätskt. Inte ens i det fina, vackra, fantastiska mångkulturella Sverige där dit allt och alla släpps in. Och det är nog sista gången jag jobbar i Stockholm. Kanske också sista gången jag skriver vad jag tycker om det mångkulturella Sverige. Den mångkulturella verkligheten jag sett i dag, verkligheten som jag sett i dag, har kanske med fog täppt till truten på mig. Hårda ord rår inte bot på det skräp jag sett i dag. Ställer inget tillrätta.
Södra Tyskland känns betydligt tryggare. Trots att det är varken öppet eller en humanitär stormakt eller HBTQ-certifierat.
Glad att jag klarade mig undan ölbilen och hoppas alla skadade klarar sig så helskinnade det bara är möjligt. Ruggigt nära. Så nära vill nog ingen av oss nätkommenterare komma verkligheten. Hoppas också att man skjuter gärningsmannen. Eller kvinnan - vi är väl jämställda? Först får man gärna tortera honom/henne bara lite, lite, humanitärt stormatksmässigt humant. Bara rispa lite först, innan man skjuter skallen av honomhenne. Kanske av hans/hennes släkt också?