Citat:
Ursprungligen postat av
andersaanderssona
Palme sköts med en revolver. Med en ammunition som kan spåras till en smälta i USA. En sällsynt sådan via analys avseende blyisotoper.
Samtidigt har listorna över den svenska importören av den aktuella vapen och ammunitionen förstörts. På uppmaning av Sonny Björk. Han som berättade för HH att det var ett specifikt vapen. Och av en slump senare ingick i CGÖs försvarsskytteförening.
Slutsats.
Varför använde mördaren en ammunition som var sällsynt. Som kan spåras till en smälta i USA vid en viss tidpunkt. Där ytterst få personer förfogade över densamma vid tiden för mordet. Något som kunde spårats via en förutsättningslös utredning som aldrig genomfördes. Vapen och ammunition som snabbt kunde erhållas från en känd leverantör, läs CGÖ, med kort varsel.
Sannolikheten att en person/grupp av en slump på mordkvällen bar på denna kombinationen sedan länge är för mig försumbar.
5900 patroner i Sverige. PU införskaffar ytterligare 10 000. Vad exakt pratar du om när du säger att PU/Sonny Björk inte gjort allt som står i deras makt? 500 förhör, (350 olika personer).
Om ammunitionen är inköpt i Sverige får vi en liten fingervisning längst ned: Dorotea, Floby, Vetlanda, Piteå, Tingsryd, Örkelljunga respektive på okänt ställe. Dvs längst ner i södra Sverige, och längst upp.
Jag citerar från GRK ss 204-206, som utgör bättre läsning än samtliga perspektivförfattare:
3.2.3 Ammunitionsundersökningar
1990 beslöt PU att spridningen av ammunitionstypen Winchester
Western .357 Magnum Metal Piercing, som med största sannolikhet användes
vid mordet på Olof Palme, skulle undersökas. Genom en blyisotopsundersökning
dessförinnan, utförd av Naturhistoriska Riksmuseet,
och genom frågor till Winchester Western-fabriken i USA,
hade kunnat konstateras att de kulor som upphittats på mordplatsen var
tillverkade av fabriken i november månad 1979. De askar som patroner
från denna tid förpackats i hade i fabriken märkts ”PM”, vilket betydde
just november 1979. Undersökningen utfördes under perioden 1990-
1996. I samband med att den avslutades upprättade utredningsmännen
en omfattande promemoria, rubricerad ”Sammanställning över
ammunitionsavsnittet”. I promemorian beskrivs bl.a. målsättningen
med undersökningen och tillvägagångssättet vid denna.
Målsättningen med undersökningen var att med utgångspunkt från
de leveranser av aktuellt parti som skett från generalagenten till olika
vapenhandlare försöka spåra enskilda köpare av ammunitionen ifråga.
Undersökningen genomfördes på så sätt att generalagentens
fakturakopior från perioden den 25 oktober 1979 – 31 december 1980
gicks igenom. Med ledning av dessa fick man fram vilka vapenhandlare
i Sverige som köpt ammunitionstypen under den aktuella
tidsperioden. Totalt rörde det sig om 19 vapenhandlare, spridda över
hela landet. Dessa hade tillsammans erhållit 5 900 patroner (118 askar à
50 patroner). Av handlingar hos generalagenten framgick också att
leveranser skett till Finland, Norge och Danmark av totalt 5 400
patroner. Således levererades till Sverige och dessa länder 11 300
patroner av aktuell typ under tidsperioden.
Utredningsmännen tillskrev i juni 1990 de 19 vapenhandlarna och
bad dessa att spara sina bokföringshandlingar från 1979-1980 (skyldigheten
att spara sådana handlingar upphör annars efter tio år). Därefter
besöktes samtliga vapenhandlare och förhör hölls med innehavarna
och andra anställda som hade kännedom om ammunitionsförsäljningen.
I samtliga fall ställdes bokföringsmaterialet till PU:s
förfogande och uppgifter lämnades om såväl tänkbara enskilda köpare
av ammunitionen som pistolskytteklubbar, vilka bedrev s.k. grovpistolskytte.
Vid tiden för aktuella leveranser var ammunitionen licensbelagd
och kunde köpas antingen på enskild licens eller på s.k. klubblicens.
Vid förhör och genomgång av bokföringshandlingarna framgick
att ammunitionsköpen så gott som uteslutande skett kontant, varför
några fakturakopior eller liknande inte fanns.
För att komma i kontakt med grovpistolskyttar – dvs. tänkbara
köpare – och för att få uppgifter om huruvida klubbarna för tävlingar
eller annat ändamål inköpt ammunitionen tillskrevs i februari 1992 87
pistolskytteklubbar, belägna över hela landet. Eftersom närmare hälften
av klubbarna inte svarade skickades i januari 1994 – dvs. två år senare
– en ny förfrågan ut till dessa.
Via uppgifter från pistolskytteklubbarna kunde tänkbara enskilda
köpare förhöras. Dessa lämnade i sin tur uppgifter om andra tänkbara
köpare. På detta sätt har enskilda köpare lokaliserats och förhörts.
Antalet personer som förhörts i detta avseende uppgår till ca 350 st.
Totalt har nästan 500 förhör hållits under undersökningens gång.
Genom undersökningen uppskattar PU att två tredjedelar av det
aktuella partiet, dvs. runt 4 000 av de 5 900 patronerna, lokaliserats till
slutkunden.
Under utredningen togs patroner av den typ, som låg i askar märkta
med beteckningen ”PM”, i beslag. Vidare togs ammunition i beslag om
köparen angav att köpet skett under aktuell tidsperiod. Sammanlagt
togs drygt 450 patroner fördelade på 31 olika poster i beslag.
Efter utredningens genomförande har PU låtit blyisotopsundersöka
en patron från varje post. Av resultaten från undersökningarna framgår
att mätvärdena för nio patroner tangerar eller överlappar varandra och
har en med ”OP-kulorna” överensstämmande blyisotopsammansättning.
Av dessa nio kommer fyra från olika askar med beteckningen ”3
PM 7” (vilket enligt Winchesters kodbeteckning står för att de är
tillverkade den 7 november 1979). Till övriga fem saknades askar. Tre
av patronerna är inköpta i Dorotea, troligen 1979/80. Övriga är inköpta
i Floby, Vetlanda, Piteå, Tingsryd, Örkelljunga respektive på okänt
ställe.
Ytterligare två patroner förvarades vid beslaget i askar märkta ”3
PM 7”. Dessa överensstämde blyisotopsmässigt inte med ”OP-kulorna”
men de hade näraliggande värden.