Styrde era föräldrar ert val av utbildning?

Hejsan!

Har en kort fråga bara:

Under eran uppväxt styrde era föräldrar vad ni skulle plugga vidare till senare?

Mina föräldrar brydde sig inte men min mans föräldrar ville att han skulle satsa på en utbildning. Han själv hade först intresse av att bli programmerare eller polis men hans föräldrar styrde in han på jurist som han nu är färdigutbildad till och trivs med.

Mina föräldrar har påtalat under mina grundskoleår hur viktigt och betydelsefullt det är med att ta skolan på allvar. Fast vilken utbildning jag valde var upp till mig själv

Okej, som sagt mina föräldrar brydde sig knappt om mina betyg.

Men min mans föräldrar ville att han skulle ha bästa betygen och en utbildning som ger status ch hög lön.

Mina föräldrar ville såklart "de bästa" för mig och eftersom de är något old school så gärna läsa till Doktor/Jurist/Tandläkare.

Något jag inte alls ville.

Jag hade dock redan bestämt mig sen barnsben att strunta i vad deras önskemål var, jag gick en utbildning de inte alls var positiva till. Det var tufft emellanåt eftersom jag inte fick deras stöd, och inte heller kunde dela min glädje med dem när jag kom in/blev klar, men såfort jag var färdigutbildad och skaffade jobb så var de "okej" med det hela. Jag tror mest de var rädda för att jag skulle gå en utbildning som skulle sluta med inget jobb/jobba på ICA pga dålig utbildning.

De är okej med jobbet jag har och har sedan dess stöttat mig (måttligt) i allt som har med jobbet att göra, även om de än idag uppmuntrar mig till att byta riktning och plugga till typ läkare.

Mina föräldrar har ofta sagt att jag inte behöver gå på universitetet om det finns något praktiskt (och som ger jobb) jag kunde göra. Nu är jag lika tafatt med mina händer som de är, så en sån färdighet dök aldrig upp.

Däremot är båda mina föräldrar civilingenjörer, detsamma med två av mina bröder, och alla stöttade mig när jag valde medicin istället.

Mina styrde inget (som jag själv var medveten om i alla fall), men berömde mig när det gick bra i skolan så eventuellt indirekt. Min pappa sade när jag var liten att han trodde att jag skulle bli civilingenjör, men så blev det inte.
Precis detsamma för mig, med undantag av syskonen som förvisso är utbildade, men inte ingenjörer.

Jag kan inte minnas att de försökt styra alls. Visserligen trivdes jag alltid med skolan och det har gått mycket bra för mig, så det fanns väl aldrig egentligen någon anledning att tjata om den saken. Att jag skulle fortsätta med högre utbildning var helt enkelt självklart för min egen del, och det specifika valet av utbildning(ar) gjorde jag på egen hand utan några protester.

Min mamma sa att jag skulle bli läkare vilket gjorde det svårt för mig i gymnasiet eftersom jag lade för stora krav på mig samtidigt som jag var omotiverad. Men senare bestämde jag mig för att bli ingenjör och det står fortfarande.

Nej, de trodde inte jag kunde lära mig något. Så det tog rätt många år innan jag insåg på egen hand att jag kunde det.

Dem har nog sagt till mig att skolan är viktig men aldrig tvingat mig till att plugga ens på läxor i låg- och mellanstadiet, det fall sig bara naturligt. Jag känner ingen i min släkt som inte är akademiker så det är kanske därför det aldrig har behövts påtalas, jag pluggar på universitet nu

Bra gjort!