Total avsaknad av nyans i olika artiklar - varför enbart skriva från ena sidan?

Haha, hon garvade bara.
Är du min lilla bock då, sa hon.
Så det kan gå, när man fortfarande har lite humor kvar.

Hade allt bara blivit ångestladdat på ditt jobb?
Hade ni gått hem gråtandes allihop och sagt upp er, inrättat safespaces och anmält överallt?
Hade hälften sjukskrivit sig eller sagt upp sig, skrivit till tidningarna om denna kränkning?

Jag föredrar mitt jobb.

Du är skitdålig på att fiska efter skuldbeläggningen eller ditt offernarrativ.
När det gäller relationer borde du inte ingå i såna förrän du förstår att det inte handlar om din dagsform enbart att vara del av en sån. Det är inte schysst mot en enda man, för inte är de väl enbart att ses som en resurs i ditt liv?

Min kille kan lämna mig när han vill. Men han gillar nog sällskapet, sexet och pengarna för mycket för att göra det. Själv tycker jag det skulle ha varit trevligt med en man med inkomst.
Men jag nöjer mig med sex och massage än så länge.

Ouch, en latmask alltså?
Charmigt troll som försover sig för att slippa få jobba kvar?
Sängkammarögon?

Tips, kör inte skuldgrejen med honom. Det kan få honom att tröttna. Håller du honom i kort koppel, så han inte kommer åt att spana efter alternativ, ska det nog gå bra.

Du slår honom väl inte? Eller bryter ner honom psykiskt?
En sån karl är lite som en trogen hund. Den är kvar för den har inga alternativ.

Lat skulle jag inte kalla honom. Han blir ju ledsen om han inte får göra saker åt mig.
Utbildning har han skaffat sig efter att jag slängde ut honom första gången, det är ju tråkigt att den hittills inte lett till fast anställning men det kan ju inte han rå för.

Herregud har du missat att kvinnan måste enligt svensk lag ge sitt medgivande om vårdnad vid en skilsmässa med en man som är far till deras barn? Du är färgad enbart från en sida så det är att ödsla tid att föra en diskussion.

Det känns inte så fruktbart att diskutera med dig så det får räcka för den här gången. Jag antar att du tycker detsamma om mig så det blir väl en win-win.

Jag måste dock säga att det är direkt felaktigt att en kvinna har rätt till ensam vårdnad vid skilsmässa. Gemensam vårdnad är en stark huvudregel inom det svenska rättsväsendet och för att ofrivilligt fråntas vårdnaden krävs starka skäl samt att man för talan om det i domstol. Alltså inte att kvinnan har rätt till vårdnaden vid skilsmässa och måste ge mannen sitt medgivande som du påstår.

Lycka till i kampen för rättvisa och objektivitet!

Om jag skulle vara journalist menar du? Well, det första jag skulle göra är att ställa mig frågan - är det så att samhället enbart bidrar till orättvisor för kvinnor och att orättvisor för män inte är existerande. Jag skulle också ställa mig frågan varför jag aldrig ser artiklar om män som blir orättvist behandlade av kvinnor. Varför är det endast män som blir uthängda, spottade på, betraktade som moster, som dumma, som sextokiga, som maktgalna, som våldsamma, som kontrollbenägna, etc etc. Är det verkligen så att det enbart är män som ska få skit medan kvinnor ska få bli avgudade? Därför skulle jag först överväga om det också kan finnas män som blir illa behandlade. Så jag skulle skriva artiklar om män och om kvinnor. Vi är två kön i Sverige, inte bara ett.

Fast då när det gäller Anna och hennes historia skulle jag som journalist vara mycket mer subjektkritisk. Jag skulle inte blint tro på allt som sägs utan hela tiden följa upp påståenden med konkreta källor. Jag skulle också ha i åtanke att kvinnor kan ibland förstora upp saker, de kan också missförstå saker som t ex en manlig jargong i sättet att kommunicera. Jag skulle även ställa frågan varför det har tagit 10 år för en kvinna att lämna ett arbete. Om kvinnan i ena stunden beskriver arbetsplatsen som förfärlig kanske den trots allt inte var så förfärlig eftersom den ändå tog henne 10 år att sluta!!! Jag skulle också vända mig till flera källor i hänseende att få djupare insikt i vad de män som Anna beskyller faktiskt har att säga. Att enbart lyssna på ena sidan är enbart subjektivt och innehållslöst. Jag skulle också låta avsiktligt texten ta längre tid att skriva och inte bara rafsas ihop i ett naffs. Kvalitén försämras avsevärt på detta sätt. Har det tagit 10 år för henne att komma fram till att hon ska gråta ut i media, då kan det få vänta lite till innan publicering. Jag skulle också tänka som journalist att vad vill jag som läsare läsa om. Vad är intressant och vad är hänt i häcken journalistik. Om jag som journalist har syftet att fördumma mina läsare, då skulle jag finna mitt arbete helt meningslöst. Så skulle jag gå tillväga om jag hade varit journalist och skrivit om Anna.

Jo, Anna borde få uttala sig hur hon upplevt sin arbetsplats, dock behöver det inte vara skäl nog till att jag som journalist väljer att göra en publicering. Att också vänta 10 år med att gråta ut får mig som journalist att ana onda ugglor i mossen.

Om du vore journalist, hade du förlorat jobbet för länge sen. Du är på tok för långsam för att få jobba vidare, herregud! Det är inte en flerårig ensamutredning för riksdagens räkning du sysslar med, du är utskickad för att återge hennes historia och upplevelse på ett säljande sätt and make it snappy, för snart måste du ut igen och skriva något på tre och en halv kolumner om en man som bet en hund och deadline är om en timme! Och vad fan får dig att tro att det är du som journalist som bestämmer om något ska publiceras eller inte, vem tror du att du är? Du skriver, det är ditt enda jobb, punkt!

Det är det här du inte fattar: Ingen som rapporterar om nyheter av olika slag är helt neutral och ägnar all sin tid åt att ge heltäckande bakgrunder från alla inblandade sidor i en händelse. Glöm det! "Neutralt" existerar inte, det är naivt att tro det, och i nio fall av tio skrivs artiklar inte av ideella skäl som "vi måste berätta Sanningen För Folket", utan för att locka läsare i ett allt högre mediabrus.

Kan du ta till dig ovanstående får du ett lite lättare, mindre irriterat, liv. Promise!

Kan du ta till dig ovanstående får du ett lite lättare, mindre irriterat, liv. Promise!