Jo, både Norge och Ryssland har guldchans och det har även Sverige om allt faller på plats. Tre stora favoriter och därefter Finland och Frankrike som mycket väl kan vara med om silver-bronskampen.
Vad kan gå snett för Sverige? Börjar man med Burman på första så skulle det kunna vara att han bruka vara lite seg i starten och tappar positioner och trasslar till det på något sätt (gör en Nelson). Annars inte så orolig för Jens. För laget i det stora hela så är såklart dagsformen viktig. En sak som oroar en del är om man får för sig att sätta Calle på sista sträckan. Det går antagligen bra, fast jag har lite skräckbilder inombords. Gillar Calle, men han är en sådan åkare som skulle kunna stumna totalt på slutet på 4:e sträckan av den stora pressen på sina breda axlar. Den mentala biten alltså. Klarar Calle det? Oas är Calle ett vinnande koncept, han skulle mycket väl kunna döda stafetten av ren åkstyrka. Och distansspurten (om det nu blir sista) är minsann inte dålig.
Formationen av laget är ganska given. Burman-Olsson och sedan Calle och Hellner får göra upp om de fristilssträckerna. Ett alternativ hade varit om Olsson avstår att sätta Calle på andra och flytta upp Burman på tredje och göra en chansning på första med: (bra fråga)
Ska säg att jag inte är så "bestämd" angående laguttagning hos herrarna som jag är på tjejsidan. Där jag nu inte kan låta bli att fylla på med fler argument för Stina på sista. En del påpekar att vi måste var med på de klassiska sträckorna och det är ju såklart en fördel, fast där kan man vända på det. Vi måste ha något att komma med på fristilssträckorna med. Annars är mycket redan sagt om damstafetten fast man ska även komma ihåg att banprofilen på skaten passar Stina bättre. Fristilen har marginellt mer TC pga av tre backar, medan de klassiska har två stycken rejäla Kalla-backar att jobba med.
