2017-01-06, 15:47
  #13
Medlem
Jag sammanfattar frågan och det som framkommit i svaret från longbow4y. Det finns två aspekter:

1. De nationella minoriteternas ställning enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

2. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv enligt grundlagen.

Frågan är: Finns det någon skillnad mellan ”nationella minoriteter” och ”etniska, språkliga och religiösa minoriteter”? Svaret är uppenbarligen: NEJ, det som avses är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Man behöver gå till förarbetet i prop. 2009/10:80 för att hitta svaret:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/en-reformerad-grundlag_GX0380

På sidan 191 framgår:
Enligt ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter åtar sig de stater som ansluter sig till konventionen att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter ska kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.

Och på sidan 189:
Sverige har fem nationella minoriteter: samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar (prop. 1998/99:143). Gemensamt för de nationella minoriteterna i Sverige är att samtliga har funnits i landet under mycket lång tid. Därför anses deras språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet. Dessutom har de personer som tillhör grupperna en uttalad samhörighet och en gemensam religiös, språklig, traditionell eller kulturell tillhörighet och manifesterar på olika sätt en vilja och strävan att behålla den egna identiteten.

Alltså:
Gemensamt för de nationella minoriteterna i Sverige är att samtliga har funnits i landet under mycket lång tid. Därför anses deras språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet.
__________________
Senast redigerad av Polu 2017-01-06 kl. 15:55.
Citera
2017-01-06, 17:08
  #14
Medlem
longbow4ys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Polu
Alltså:
Gemensamt för de nationella minoriteterna i Sverige är att samtliga har funnits i landet under mycket lång tid. Därför anses deras språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet.

Precis.
Lägg där till att grundlagen är skriven för den enskildes rättigheter och gör skillnad på medborgare och andra.

Våra lagar missbrukas idag. Lagar är till för att ge skydd för medborgarna och idag används inte lagarna för det ändamålet. Tvärtom. Lagarna missbrukas med resultatet att medborgarna utsätts för ökat hot.

Varför?
Citera
2017-01-06, 17:57
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av longbow4y
Precis.
Lägg där till att grundlagen är skriven för den enskildes rättigheter och gör skillnad på medborgare och andra.

Våra lagar missbrukas idag. Lagar är till för att ge skydd för medborgarna och idag används inte lagarna för det ändamålet. Tvärtom. Lagarna missbrukas med resultatet att medborgarna utsätts för ökat hot.

Varför?

Grundlagens skydd och rättigheter är dessutom envar mot det allmänna. Det är något som glöms bort är på FB då alla här tror att de har yttrandefrihet mot vem som helst, vilket inte är fallet.
Citera
2017-01-06, 19:15
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av longbow4y
Precis.
Lägg där till att grundlagen är skriven för den enskildes rättigheter och gör skillnad på medborgare och andra.

Våra lagar missbrukas idag. Lagar är till för att ge skydd för medborgarna och idag används inte lagarna för det ändamålet. Tvärtom. Lagarna missbrukas med resultatet att medborgarna utsätts för ökat hot.

Varför?

Ja du, varför missbrukas lagarna? Det har jag funderat mycket på under de senaste åren. Jag har främst grävt ner mig i lagstiftningen kring hälso- och sjukvården men myndigheters och politikers nonchalans tycks vara allmängiltig.

Dessutom fungerar inte de rättsvårdande myndigheterna på avsett vis. Polis och åklagare har ofta inte tid för utredningar. Om det till äventyrs inleds en förundersökning så läggs den vanligen ner eftersom det ”bedöms” att inte gå att bevisa brott på ”föreliggande material” (som är godtyckligt reducerat och filtrerat).

Detta är min personliga erfarenhet som juridisk lekman efter att ha stångats med landsting, kommun, IVO, polis och åklagare i flera år. Det handlar om grundläggande självklarheter i vård och omsorg för en anhörig. Myndigheterna är obegripligt odugliga och maktfullkomliga.

Varför är det då såhär i Sverige? Jag tror det beror på följande i stora drag:

1. Tjänstemän hos olika myndigheter följer bara interna instruktioner och kan inte lagar och bestämmelser alternativt bryr sig bara om egna hittepå-regler.

2. Ansvariga chefer kan inte heller regelverket och gör som de alltid har gjort. De gör allt för att hålla sig borta och hänvisar till andra som hänvisar till andra.

3. Verksamheterna har inte kontroll över sina processer vilket gör att mycket hamnar mellan stolarna. Det saknas helhetssyn.

4. Verksamheternas kvalitetskontroll är inriktad på meningslös pinnjakt och missar hela syftet med verksamheten – ”kunden” glöms bort.

5. Ingen har ansvar för helheten.

6. Politikerna har ingen koll på någonting utan svamlar och fokuserar på godtyckliga bisaker.

7. IVO (i förekommande fall) fungerar lika dåligt som de myndigheter de ska utöva tillsyn över, se punkt 1.

8. Ingen ”kan” ställas till svars för någonting.

9. Polis och åklagare har inte resurser att utreda sådant som kan vara brottsligt.

Det är en lista i all hast som förstås kan finslipas men i allt väsentligt är det ungefär så det ser ut tycker jag.

Det allvarligaste är att chefer och politiker inte SÄKERSTÄLLER att tillämpliga lagar och bestämmelser följs och att INGEN ställs till svars när regelverket åsidosätts. Vidare tycks olika myndigheter hålla varandra om ryggen.

När det gäller grundlagsbrott så tycker jag att både myndigheter och politiker åsidosätter saklighetskravet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152#K1P9

Vidare, myndigheter bryter ofta mot serviceskyldigheten enligt 4 § förvaltningslagen:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningslag-1986223_sfs-1986-223#P4

Vidare borde tjänstefel enligt 20 kap 1 § brottsbalken kunna vara tillämpligt ibland när det gäller myndigheter:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700#K20

OT: Ett skräckexempel på hur det kan bli med bristfälliga utredningar och myndigheter som tycks hålla varandra om ryggen är mannen som blev ihjälslagen av fem poliser inne på en psykiatrisk avdelning i Västerås. Se mina inlägg i följande tråd:
(FB) Sinthu Selvarajah dog efter polisingripande. Västerås 12/12-14
Citera
2017-01-06, 19:41
  #17
Medlem
Tillägg till mitt förra inlägg. Här finns en intressant skrift:

Grundlagen i det mångkulturella samhället
http://www.rothstein.dinstudio.se/files/Grundlagen_i_det_mngkulturella_samhllet_2.pdf

Att åberopa grundlagen då man anser sig blivit kränkt, diskriminerad eller om man anser att offentliga tjänstemän krävt att bli mutade, förefaller i Sverige vara detsamma som att bli räknad till kategorin rättshaverister. Antingen känner förvaltningstjänstemännen inte till att de har att rätta sig efter grundlagen, eller så vet de inte att centrala delar av deras verksamhet är reglerad i grundlagen.”

Citat:
[...] Med en viss tillspetsning kan man således dras slutsatsen att när det gäller skydd mot diskriminering, otillbörlig särbehandling och korrupt beteende, så anser varken svenska domstolar, centrala offentliga yrkeskårer eller de särskilda rättsliga organ som skall bevaka medborgarnas rättigheter att grundlagens bestämmelser förtjänar att tas på allvar. Närmare bestämt är de rättsregler och etiska normer som stadgas för hur statens och kommunernas tjänstemän skall förhålla sig till medborgarna i det närmaste obsoleta i den rättsliga och administrativa praktiken i den svenska välfärdsstaten. Att åberopa grundlagen då man anser sig blivit kränkt, diskriminerad eller om man anser att offentliga tjänstemän krävt att bli mutade, förefaller i Sverige vara detsamma som att bli räknad till kategorin rättshaverister. Antingen känner förvaltningstjänstemännen inte till att de har att rätta sig efter grundlagen, eller så vet de inte att centrala delar av deras verksamhet är reglerad i grundlagen. Skulle ärende komma till juristers handläggning kan man förmodligen räkna med att bli definierad in i kategorin rättshaverister om man nämner grundlagen. Låt mig tillägga att stadganden inte är nytt, det har funnits i Regeringsformen så länge vi haft den, dvs i nu dryga trettio år.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in