Citat:
Ursprungligen postat av
Cardaosta
Den magiska upplevelsen har jag testat på!
Idag är det en riktigt ödmjuk Carda som skriver till er.
Är glad att jag kan skriva detta.
Ska försöka hålla mig kort ligger i sängen med mobilen.
Inatt hade jag den värsta skräcknatten någonsin.
Har fanns det inget utrymme om att drömma om tjejer den var så intensivt att jag knappt hade utrymme att bli rädd.
Förra skräcknatt i förgår började jag tänka på att jag kanske nått någon slags gräns.
Att krämporna i kroppen borde tas på allvar och att den romantiserade tanken av att hjärtat är det enda som kan stoppa mig kanske kunde hända på riktigt.
Tror jag låg vaken hela natten, något kändes riktigt fel i kroppen.
Dagen efter tränade jag extra hårt, min kropp har spårat ur och växer otroligt snabbt och återhämtning har även varit extrem.
Men jag har prioriterat bort allt annat i livet och bara sovit, ätit och tränat.
Kroppen var utmattad redan i våras innan jag börjat ta prep.
Sen har det bara rullat på.
Natten efter tränings dagen kollapsade jag i sängen.
Igår kändes allt fel och jag tog åt mig av vad som sas till mig!
Det kändes att det var på tiden att sluta vara nonchalant mot allt.
När jag lagt mig för att sova fortsatte jag ha mina krämpor i överkroppen, har fortfarande lite i skrivande stund.
Men efter ett tag när jag försökte slappna av dunkade det till som fan i hjärtat, pulsen försvann ett tag sen skenade pulsen iväg.
Jag försökte bara hålla mig lugn, lugna ner dig, du nojjar! Nääh detta händer på riktigt...
Känner jag måste göra något, tänker jag går till köket och dricker vatten.
När jag rör mig lite börjar hela kroppen skaka.
Lyckades ta mig till köket, hänger på diskbänken och dricker lite.
Nu börjar benen skaka okontrollerat.
Jag går fram och tillbaka i huset, och bara försöker rida ut stormen.
Ett tag sitter jag på huk och tänker, inte redan..
Pulsen var riktigt ostabil, ojämn och skenade ibland.
Ibland stod jag bara still och då började hela kroppen jazza.
Tog mig tillbaka till sängen satte på lugn avslappnad musik och bara försökte få kontroll.
Efter en timme blev allt bättre kände ett rus av välbehag och kiklade stickningar i hela kroppen.
Efter ett tag kom det smärta i bröstet igen och pulsen blev konstig.
Tillslut lyckades jag få lite sömn.
Idag när jag vaknade var jag inte ett dugg orolig över natten, bara glad att allt kändes stabilt.
Idag kommer jag inte ens starta kaffebryggaren.
Fil är det enda jag vill ha för tillfället!
Känns som jag hade klarat av ett hårt träningspass idag.
Lite ont i huvudet har jag och känner mig lite oskärpt.
Det kanske är dags att erkänna mig besegrade för denna gång och göra en walk of shame upp till akuten ikväll och berätta om mitt doping odyssey.
Mvh Carda
Va fan är detta nu? Jag har läst ett par av dina inlägg nu och kan summera att du är EJ en psykiskt stabil människa. Jag skulle aldrig anställa dig som barnvakt åt min dotter varken låta dig köra utanför dagis mitt på ljusa dagen.
Sluta tyck synd om dig själv, istället gör något åt saken. Ryck dig i kragen för fan, tror du att du är den enda här i landet som har det svårt? Vissa sitter bara och tycker synd om sig själv som t.ex du, medans andra gör något konstruktivt åt saken. Skärpning nu fan, lägg ner allt med steroider. Det passa inte sådana människor som dig.
Sedan så drabbar det oss när du missbrukar skiten, vi här försöker att kura oss enligt rätt dosering genom att forska och läsa på. För när man brukar AAS så ska man först vara en stark psykiskt sedan så måste man vara sin egna lilla doktor och dosera rätt. Peace.